tisdag 28 december 2010

Blir man förvånad?

När man lever mitt liv så får man vara med om det mesta. Jag är nämligen en kvinna med världens otur när det gäller ALLT! Idag åkte vi alltså och hämtade kissemiss...


Här ser ni en mycket glad lill-matte!

Vi var mitt i skogen när det mycket oväntade händer (eller väntade med tanke på hur mitt liv är...)... Min kära mor kör bilen och helt plötsligt är vi i diket! MEN VA FAN! 



FDet kanske inte ser så farligt ut men bilen satt fast stenhårt, gick varken att backa eller köra fram, bilen bara slirade...

Fanns bara ett alternativ: RINGA PAPPA!


Pappa kom efter en kvart eller nåt och han hade grus med sig.

Dock gick det inte med grus så pappa körde fram sin jobbarbil för att bogsera upp min bil...


Det gick! Tala om att man blev glad, inte vill man sitta fast mitt i "ödemarken"!

Väl hemma såg Buddha Gibson och började låta som en STOR motor, en arg motor alltså... Inte bra...

Han har dock lugnat ner sig nu och ligger i Emmys knä och sover.

Det löser sig nog... Gibson har inte gått fram till Buddha en enda gång. Han vet att han inte får... Vill att kissen ska veta att Gibson inte är farlig. Det gör han nog vad det lider...

14 kommentarer:

Ancan sa...

Vilka fina katter, skönt att de är hemma båda två - välbehållna :)

Jag har också varit i diket idag, eller rättare sagt, av vägen in i snövallen :/

Tantaluran sa...

När sånt där händer vill man ha en ångra-knapp så man kan backa tiden i två minuter!

Carola sa...

Men ni kom ju hem helskinnade! Hoppas alla blir bra vänner =) Lycka till!

Fru Venus sa...

Tur att ni kom hem med lillkissen, och VILKEN sötnos!! :-))

Cecilia sa...

Ojojoj! Så typiskt, med kattunge och allt! Tur att ni kunde lösa det så bra!

tankar från mitt fönster sa...

Vilken sötnos! Jag minns när min Sessan kom hem för 7 år sén. Det kommer att gå bra med Gibson och kissen, det är ju så mycket nytt för den.
Tur att du fick hjälp ur diket så snabbt!
kram

Pinglan sa...

Vilken söt liten hårboll!! Men vart var ni egentligen?? Tog ni fågelvägen genom skogen hem eller???

Unknown sa...

Ge dom ett par dygn, Gibson och Buddha...så har dom börjat vänja sig ska du se. Det brukar gå så bra. Jag har vid flera tillfällen fått kattungar att samsas med hund...det går.
Skönt att ni kom hem välbehållna. Vicken söt liten kissemiss. Nu är väl din söta dotter lycklig?

Tigris Predikantan sa...

Skönt att det gick bra. Sett annons för in te dyra "mattor" som man sätter framför/bakom hjulen om man fastnat som ni. Tyvärr minns jag ej var..
Ha det bra nu!
:)

Kicki & Jörgen sa...

Åh gott ni kom hem till slut! Åh han är sååååååå söt lilla Buddha och jag diggar namnet starkt.

ime sa...

Lycka till med lilla katten! Den ser jättefin ut!

Linn sa...

gullungen! duktig gibson är som inte går fram när kissen behöver göra sig hemmastadd:) och vad modig buddha är som inte gömde sig nånstans! (det gjorde iofs inte mina heller när dom flyttade in, men jag vet många som gör det, speciellt när det bor en hund där innan) det här blir bra det!

En häxa på Vift sa...

Sicken sötnos!
Jadå, Gibson och lillkatt kommer bli kompisar, ge dem några dagar bara. Hundar lär sig ofta väldigt snabbt att kattklor gör ont, så det har de vett att akta sig för, liten katt som inte träffat hund förut blir såklart skraj, men fördelen med kattungar är ju att de är nyfikna så när värsta skrämselhickan lagt sig så måste ju "monstret" undersökas. Det blir bra det där. :)

Monica sa...

Det var ju ingen rolig resa hem med fastkörning ;( men tur ni fick hjälp så pass fort! = )
Att lilla gossen Buddha morrade är bara rädsla, han är inte arg, bara jätterädd. Han är ju bara en liten bebis som precis blivit fråntagen sin trygga vrå med mamma, syskon, hem, gammelmatte och allt som han fått växa upp i! Men de är så duktiga på att bo in sig i nya miljöer så det kommer bli jättebra bara han får tid på sig att bli trygg i sitt nya liv! = ) De kommer bli vänner, men det måste få ta lite tid med Gobson och Buddha,,,han är bara en liten rädd baby som vill bli trygg......Pussa honom från gammelmatte och säg att jag saknar och älskar honom såå,,,,, men jag vet han kommer göra er lyckliga så jag får torka mina tårar och inse att jag är en värdelös uppfödare som aldrig lär mig att skiljas från mina bebisar utan blir lika ledsen varje gång de åkt.....men de är mitt allt så länge jag får ha dem till låns....Hör av dig så ofta du vill och om du undrar över något, inga frågor är dumma! Hälsa Emmy!
Kram Monica