Nu är det vår, eller?

Två väldigt fnittriga tjejer ville sitta ute och äta pizza idag, då är det väl allt vår eller?

De fnittrade så där som bara två tjejer i den åldern kan göra, man blir glad i hela kroppen när man hör dom!

Sen måste jag nog skryta lite. Mitt barn har ju samma sjukdom som jag och har problem med armar och händer. Ändå ritar hon så himla fint. Tänkte visa er den teckningen som hon kladdade ihop i går kväll när vi tittade på film.

Sen ska jag visa er bild på två busande katter. Igår var de riktigt på hugget, de for som två ulltussar fram och tillbaka. Emmy filmade det hela men jag blev helt yr i skallen när jag tittade på den, hon hade kameran på snedden för det första och för det andra så höll hon inte kameran still. Så film får ni en annan gång, här är dock ett kort på dom:

Blixt och dunder!

Ja ni kanske undrar vad jag har haft för mig eftersom jag inte har skrivit men det finns en anledning faktiskt. Buddhas Uppfödare var ju här och efter det så blev jag supertrött så jag däckade, alltså inget skrivet den dagen... Sen igår så skulle jag skriva, satte mig och klickade mig in på blogger när det började åska. Jag kan säga att det åskade rejält, jag skrev ett mess till Anette om att jag var rädd och då är åskan nära! Idag är det dock ett helt annat väder, lugnt och stilla ute alltså och jag kan sätta på min dator utan att vara rädd för haveri.

Buddhas uppfödare var ju här och det var jättekul! Hon hade med sig en fin tvåstänglad orkidée, en vit, så himla snällt! Buddha låg så fint utsträckt på bordet när hon kom och så låg han i stort sätt hela tiden. Inte kan Buddha missa lite gos om det sitter någon vid bordet som gillar katter!

Iallafall så fick han godkänt, hon tyckte han var fin och stor! En stor snäll Ferdinand som luktar på blommorna, sån är Buddha... Vi pratade lite om utställningar och jag skulle vilja ställa ut Buddha (iallafall EN gång) för att se vad en domare skulle säga om honom. Fast det är bara om det blir här i närheten, annars får det va... Tussan skulle man ju oxå kunna ställa ut men hon är alldeles för rädd för det. Buddha däremot är ju social och gillar att glo på folk. Han blir ju lite orolig när jag eller Emmy inte är i närheten men annars är han lugn och fin. Vi får se...

Dagens "att göra" är att göra så lite som möjligt... Jag mår inte bra och har inte gjort det på si så där två-tre veckor... Vet inte om det är vädret, något virus eller att jag helt enkelt blivit sämre. Kanske att jag kan ta en tur ut med rullen, annars ska jag göra som Buddha: ligga under min korkek (Buddha ligger i sitt katt-träd) och bara ta det luuuuugnt....

Min vinst!

Idag fanns det ett paket i posthögen. Det var min fina vinst från "Garnomera", 5 nystan med Amaretto i "min" färg. Jag gillar "bächt" (som Anette utalar det, hon hatar denna färg...) bland annat, jag tycker nog att de flesta färger är fina.

Vad ska jag göra av detta garnet då? Jag har inget bra svar på det än men jag hade tänkt att blanda detta med mitt kamelgarn och någon stark färg, antingen turkos eller lila. Eller nåt annat, det beror på vad som är snyggt ihop. Jag skulle vilja göra en kofta men det kanske är svårt att hitta på eget mönster...

Det snöar!

Jag säger bara FY och USCH! Fast å andra sidan så har man ju något att se fram emot, våren kommer ju fast det tar lite längre tid. Själv gillar jag när våren är lång, finns inget tristare än när allt fint väder sker i maj och sen när skolan slutar så är det skitväder...

Igår var vi ju i skolan och fick domen: vi är faktiskt rätt bra! Emmy hade nått målen i alla sina ämnen och faktiskt så är det första gången som det händer! Hon har ju haft så svårt med vissa ämnen, både på grund av sin sjukdom och för att hon tycker det är svårt. Nu har det lossnat rejält och jag är så stolt som en mamma bara kan bli. Vi satte upp ett nytt mål och det var att Emmy ska ta mera ansvar för sina läxor. Vi ska inte behöva komma ihåg vilka läxor hon har eller till vilken dag, det ska hon kunna själv. Har hon missat en läxa så får hon ta det helt enkelt.

Idag ska jag få finbesök av Buddhas uppfödare. Jag har sagt till honom att han måste bete sig ordentligt när hon är här, visa sin bästa sida alltså ;-) Nä, det blir nog bra. Ska bli kul att höra vad hon säger om honom faktiskt.

Nyklippt!

Vi kan säga så här: det blev väldigt kort denna gången:

Det här är en morgonbild, alltså är jag inte iordning i skallen för fotografering egentligen... Ni kanske ser ändå att det är väldigt kort! Får jag bara hjälp med färgningen så ska jag sätta in kort så ni får se lite mer. Jag är SÅÅÅÅÅ nöjd med klippningen denna gången, precis som jag ville ha det! Tur att min frisör har typ samma tänk för jag säger alltid att de får göra som de vill. 

Idag ska jag till skolan och gå på utvecklingssamtal. På ett sätt kan jag tycka att det är jobbigt att gå på sådant för det är inte bara Emmy som blir bedömt, det är vi som är föräldrar lika mycket känns det som. Jag är sådan att jag tycker att när man är 12 år så ska jag inte hålla koll på Emmys läxor, det ska hon allt kunna sköta själv! Då händer det att vissa saker "glöms" men då får hon ta den konsekvensen själv. Barnen lär sig inget om man som förälder "curlar" hela tiden!

Jag har väntat på att min pension skulle ramla in på kontot eftersom jag absolut behöver klippa mig! Ser ut (och känner mig som) en pisseruska! Fast å andra sidan är det ju lite lönt å klippa sig när det är långt, man får ju mer valuta för pengarna!

Dagens längd på "barret", det behövs dessutom färgas men det tar vi imorgon (om modern kan hjälpa mig iofs)

Kolla nacken, BEDRÖVLIG!

Bilderna nedan är lite roligare, de är från igår morse. Jag satt i tv:rummet när jag hörde ett väldans liv från mitt sovrum. Det var den lille Buddha som hade skrypit in i min "sovsäck" som jag ligger på (gör att jag kan vända mig nattetid utan att vakna hela tiden).

"Oj, kom du på mitt gömställe!"

Petar man lite på sidan så blir det fart på kissen! Det kan ju vara en råtta!

"Oj, va det bara du..."

Mina sprutor..

Flera har undrat över mina sprutor så här kommer svaret: Det är sprutor med bedövningsmedel som min läkare sprutar in i musklerna (framförallt i muskelknutorna), detta gör att de nerver som är ikläm inne i musklerna bedövas. Jag har stora problem med detta med att nerver är ikläm, tyvärr så är det min sjukdom som gör att det blir så här. Fenomenet ska visst heta något oxå men jag har ingen aning...

Som ni kanske vet sedan tidigare så går jag på mycket starka mediciner men tack vare dessa sprutor så kan jag numera leva med ENDAST dessa mediciner, innan tog jag ketogan utöver 3 ggr om dagen. Jag är enormt tacksam över att min läkare gör detta, han är lite ensam om det tyvärr...

Första gången man sprutar in detta medel kan man få ont efteråt, musklerna "vaknar", medlet gör så att blodet flödar bättre nämligen. Nästa gång man får sprutorna är det så skönt... Jag har ju nerver ikläm överallt men än så länge tar vi bara sprutor upp ifrån början på nacken och ut i axlarna. Det är där jag känner av värken mest (huvudvärk). Genom detta har jag fått livet lite tillbaka, jag kan tänka igen och det är så skönt...