baka, baka, jäkelkaka...

Ikväll ska vi ha sticketräff. Någon får baka något att äta och idag var denna "någon" jag. Hittade ett recept på kärleksmums som jag tyckte såg mumsiga ut och skulle skrida till verket.

Kollar i kylskåpet och märker att det fattas två ägg till receptet. Tar på mig och går till affären och köper ägg och går hem igen. Är redan då rätt trött i kroppen (för att inte tala om "dagen-efter-ont" efter igår...) men börjar ändå med kakan.

Tror ni skulle skratta om ni såg mig baka... Mjölet står som en dimma, jag är full av kakao och det kletas överallt. Ja ja... Det blir ju en kaka iallafall och in i ugnen for den. Det stod på receptet att den INTE fick bli torr... VAD TROR NI DEN BLEV??? JO, TORR (som Sahara typ...)

Gör det där "kletet" som ska vara över och det bara strular hela tiden... Till slut är det chokladklet över hela köket... Får torka klet på köksluckor, på golvet och på burkarna med gryn... Jag blir så trött...

Jag tänker bjuda på kakan iallafall, det går att doppa den i kaffet i värsta fall...

Lite otur kanske?

Vissa dagar ångrar man att man steg upp överhuvudtaget. Igår var det lite en sådan dag. Fast först var jag med min ledsagare för att shoppa loss på Dollar Store. Åh vad jag gillar denna affär! Har köpt rengöringsmedel, toarent, sköljmedel, diskpropp, chips, fin burk till tvättmedlet, presentpapper, mappar till alla stickmönster och något mer som jag tyvärr har glömt... Jo, en bh för 30 spänn, helt utan sömmar! En dröm när man är en känslig typ... Just det, jag köpte mååååånga klädvårdsrullar oxå...

Iallafall så blev Maries bil full innan vi var hemma. Roligt hade vi för vi pratade på vägen. Jag har väl inte varit ute och vandrat så långt på länge så mina fötter kändes som stora klumpar som brann på kvällen. Ibland får man trotsa värken helt enkelt, JAG KAN liksom. Fast jag är ju en sådan människa att det gör inget om man får ont bara man har haft roligt!

Nu till otursdagen. Kollar på mitt kvitto från Dollar Store. Jag brukar alltid kolla i affären men just idag så blev det inte så. När jag väl kollade så hade de tagit betalt för 6 stycken tuggummi-burkar när jag bara hade köpt en. En burk kostade 20 spänn så det var ju 100 spänn jag hade betalat för INGENTING!

Väl hemma så gick jag ner till Anette med en mössa som mamma hade sytt ihop åt henne. Då sitter hon och testar sina nya knitpro-stickor. Dock bara lossnade de hela tiden så jag skulle snurra ihop dom. DÅ GICK ENA SPETSEN AV!!! Maj gadd, där stannade hjärtat i hela 2 sekunder... Fast Anette ska reklamera dom för hur ska man lyckas att bryta av dom när man inte har någon kraft i händerna? Märkligt...

Sen när jag väl satt där så ringde Emmy på mobilen. DÅ har hon och en kompis stått och dansat i köket (fast jag tror de stod i tv-rummet) och plötsligt ramlade en tavla ner i tv-rummet. "Krasch" sa det och glaset gick i tusen bitar... Andra tavlan som hon kraschar kan jag meddela...

Efter att ha städat upp detta (barnen fick göra detta alltså!) så hände det inga olyckor mera. Dock ringde Anette och berättade en otroligt rolig sak men det ska nog inte jag berätta utan det får hon göra!

Bilder på det stickade kommer då jag lyckas få ur den där jäkla tummen som för tillfället sitter så in i norden...

Ett litet avbrott...

Jag har inte skrivit på ett par dagar. Jag har mått lite sisådär, feber och ont i skallen (mer än vanligt alltså). Känt mig så där förbannad inombords, ja ni vet säkert hur jag menar! Jag Har ju inte mens i vanliga fall (minipiller, vi tackar gudarna för dom!) så jag kanske hade en släng av pms, vad vet jag...

Iallafall så är min mage svullen som om jag vore i femte månaden. Magen innehåller dock ingen bebis, det är en stor brun sådan i så fall! Detta med att bajsa är ingen dans på rosor när man äter morfinpreparat plus saknar känsel i större delen av kroppen. Just nu har jag bombaderat mig med movicol så jag bara väntar på den stora smällen! Den kommer nog snart...

Jag lider av ett märkligt symtom (när vi ändå pratar bajs!), när jag tar i så får jag svimningskänslor! Det är superäckligt, jag bara försvinner, hela kroppen blir helt blodfattig och det blir suddigt i skallen... Jag har hört att gravida människor kan få sådant, kanske har jag fel på nerverna inombords (inte förvånar det mig det minsta) så det blir så? Jag struntar i vilket, nu ska jag vara duktig med movicol så jag slipper detta. Om det finns någon där ute som har detta fenomen får ni gärna kommentera!

Jag tänkte att jag skulle ta lite kort på det som jag har stickat sedan sist, är ni nyfikna? Vi ska ju stå på en hantverksmässa i juni så då måste man ju ha stickat en jäkla massa. Jag gör mest sjalar, det är roligast. Nä nu ska jag sätta mig framför tv:n och vänta på "mag-smällen"!

Gött-götti-gött-gött...

Är det vår eller är det VÅR i luften? Idag kunde jag faktiskt köra rulle utan vantar. Kanske får man inte ta ut våren i förskott men det känns allt lite vårlikt i min arma själ. Gött som fasen!

En sak som gör att man märker att våren är på väg är pälsen på katterna. Den päls som vill lämna katterna alltså. Man kan inte fatta hur mycket päls en katt har, det är ofattbart många hårstrån bara på svansen, kolla själva:

Buddha har en låååång svans!

Finns massor av päls på Tussans mage oxå:

Kliar gör det oxå... matte är snäll som kliar lite...

Annars får man klia själv:

När man har kliat sig lite kan man ta och hoppa in i en kasse för lite skön avkoppling...

Vad fasen glor du på? Du ska inte tro att du får hänga här med mig. Kassen är MIN!

Snälla Tussan, klia dig ordentligt där i kassen och kom ut med sommarpälsen är du snäll! Buddha kör med "klia-kroppen-mot-överkastet-för-att-bli-av-med-massa-päls". Själv vore jag nästan glad om jag hade tappat lite hår, tänk att vakna utan stråna på hakan! Eller grisborsten på benen? För att inte tala om det som sitter "ni-vet-var"... 

Önsketänkande...

Mitt barn blir äldre...

Igår fyllde Emmy hela 12 år... Man kan som förälder inte fatta riktigt, var det så länge sedan man låg där på BB? Jag gjorde en supergod kladdkaka men egentligen skulle den gjorts dagen före för kladdig var bara förnamnet (idag var den så perfekt!)... Emmy var nöjd iallafall och det var huvudsaken!

Buddha är som ett litet barn, jäklar vad han gillar dessa snören! Helst ska man äta upp dom...

Många paket blev det och glad var hon!

På kvällen låg de två bästa vännerna brevid varandra i fotöljen och mös.

Idag så har barnet varit hemma från skolan, lite feber och orkeslös... Hon hade tid för klippning så jag tänkte att det kan vi väl göra trots sjukdom. Väl där så var frisörens son oxå sjuk med orkeslöshet som huvudsymtom! Emmy berättade att 7 elever hade varit hemma från ena klassen på måndagen. Jösses...

Klippt blev hon och lockad med platt-tång. Så fin, som en hollywoodfru! Jag sa att nu fick hon ju hitta en hollywoodman oxå men det var inte så populärt...

Hon hade page innan och var uppklippt i nacken. Nu vill hon ha längre hår och lite uppklippt så det tar väl ett tag innan allt är lika långt...

Sen blir man trött på att bli fotad av mamma, hon tog sonika katten som mur mot fotoblixtarna...

Jag är nostalgisk!

Tänker på den dagen då Emmy föddes och hur jobbigt det var efteråt. Att ha ett kolikbarn är ingen dans på rosor, det vet alla som har haft ett sådant... Jag gick in i väggen efter detta fast det var ju inte bara därför, det var att livet i allmänhet var helt kaotiskt.

När man var i allt detta eviga skrik och denna otroliga trötthet så trodde jag aldrig att det skulle gå vägen... Jag såg mig själv som en stackare som inte orkade ta hand om mitt barn. Nu idag kan jag titta tillbaka och säga att "små barn- små bekymmer, stora barn-stora bekymmer" inte riktigt stämmer in på mitt barn, hon har blivit lugnare med åren måste jag säga!

Igår kom hon hem och hon bara bubblar av prat när vi ligger och tittar på tv. Det är så roligt att få ta del av hennes tänk, speciellt nu när det börjar bli så mycket tankar... Hon kanske inte är en stor stjärna i skolan men för mig är hon det bästa barnet som sköter sig i allmänhet och som vågar prata om allt.

Idag är hon 12 år och man kan ju undra vart tiden har tagit vägen. Om 12 år gick så här fort, hur fort ska då inte framtiden gå? Jag försöker njuta av varenda dag vi har och jag önskar att alla ni därute kan göra det oxå. Jag tror att folk i allmänhet i dessa dagar glömmer bort att ta vara på dagarna, livet är ju NU! Man kan inte spola tillbaka tiden och önska att man hade gått ner i tid på jobbet, då är det för sent...

(Nu kanske ni tycker att det är lätt för mig att säga som är  sjukpensionär och hemma jämt. Okej, nu är jag det men jag har bara varit hemma i 3 år. Innan dess jobbade jag natt för att få mer tid till mitt barn. Folk undrade hur jag kunde klara mig på 64% när jag var ensamstående. Mitt svar är "Man klarar sig om man vill!" Jag är så glad att jag struntade i hetsen och tog vara på tiden här hemma istället. Som sagt, livet är NU!)

Blir så hungrig...

Saken är den att mitt kära barn fyller år imorgon. Nu sitter jag och försöker hitta ett bra recept på kladdkaka. Barnet mitt gillar inte tårta så kladdkaka får det bli. Hon har blivit firad av mina föräldrar och idag av sin pappa och hans släkt så imorgon blir det BARA hon och jag! Myspys! Sitter man och läser igenom hundra recept på krämiga desserter så blir man sugen! Jag åt två skogaholmsmackor för att stilla det värsta...

Idag har jag gått en runda utan hund. Att jag skriver det så är för att det kändes precis som när Gibson fanns, jag gick där och pratade än med den ena och än med den andre. Det var så himla trevligt att få både andas frisk luft och lite prat samtidigt. Att sitta inne en hel vinter gör att ens liv går på sparlåga. Idag tändes en liten eld iallafall!

Nu ska jag kasta ut mitt thé... Hur många gånger har man inte hällt i vattnet och glömt det? Så gjorde jag nu och jag vill nog inte dricka det théet längre, testade en gång och det smakade "pecka"...