Ibland går det bara inte...

Har hållt på hela denna förmiddagen med att försöka få till ett foto på denna lille vovve vid namn Hugo. Kan säga att det gick inte!

Han var ändå så snäll så han lämnade sitt visitkort innan han åkte hem...

Stickning och snor...

Idag har jag skrivit ut en hel hög med beskrivningar från Drops och några från Järbo. Trots tre pärmar med olika beskrivningar har jag inte hittat lusten att sticka så jag skrev ut en hög för att kick-starta igång stickmotorn. Känns faktiskt som om den där motorn kan prutta igång lite snart, det är vad jag hoppas iallafall!

Sovit dåligt i natt, hade en så konstig dröm innan jag vaknade. Jag hade så mycket snor i näsan så det vällde ut åt alla håll och såg ut som marsansås... Jag kan säga att jag har stora problem med min näsa, är täppt dagtid men när jag går och lägger mig blir det outhärdligt. Blir totalt igenkorkad och jag kan inte andas med öppen mun när jag sover. Skulle behöva operera näsan och snart känns det som om jag skiter i att en sådan operation verkar obehaglig. Fler som har näs-problem?

Nu ska jag försöka kolla på lite tv innan jag kryper ner under täcket. Klockan är halv sju och jag skulle redan kunna lägga mig... Sov gott!

Gos i soffan

Idag är en riktig aprildag, vaknade med sol, sedan började det snöa och nu är det sol igen. Håller på med tvätt idag, bytt lakan så jag ska somna gott ikväll. 

Mellan byte av tvätt i maskinerna får man passa på att få lite katt-gos. När Tussan kom till oss så var hon så rädd för allt, numera är hon som en helt annan katt! Hon älskar att ligga i knät och bli kliad på magen. Hon vågar numera gå fram till andra människor, det enda hon inte har vant sig vid är dammsugaren. Det är faktiskt bara Zoya som stannar kvar när den åker fram.

Idag har jag haft lite mer energi, det händer kanske en gång i månaden och då får man passa på. Hittade två likadana lampor i förrådet och ställde dom i hallen. Det blev så himla bra, kul när man blir nöjd! Sen fick jag mersmak och började leta efter nya dukar och plocka iordning lite. Nu är jag genomsvettig men nöjd, en dusch på detta och jag kan lägga mig med gott samvete.

Vad ska jag göra???

Jo, det är så här att jag har beslutsångest... Jag har tänkt börja sticka efter en tids dvala men jag vet inte riktigt vad jag ska göra? Funderade på en "pyttipanna" men jag vet inte riktigt... Varför ska man ha så många alternativ att välja på? Bättre man bara hade ett garn och en beskrivning... eller nä fy vad trist...

Solen har iallafall tittat fram idag medans den värsta blåsten har blåst någon annan stans. Tänkte ta mig en solning ute kanske, kanske bäst att passa på att tanka lite d-vitamin.Egentligen borde jag ta min rulle och kolla in lite blommor, väntar jag för länge så är dom ju borta sen. Är nog så att allt känns lite trist nu när Anette inte finns, vi brukade ju gå ut och kolla på blomster...

Idag känns hela jag som en trist gammal vissen fredskalla... Vissa dagar bara är trista och borde förbjudas! Jag behöver en upp-piggning av någon sort, hur får man tag på en sådan? Jag får nog fråga min kära ledsagare Marie om vi kan ta en runda ute i det fina vädret, det är iallafall en bra bit på vägen till total pigg-het. Hur piggar ni upp er när ni känner er vissna?

Katten som försvann!

Igår satt Emmy och jag och fixade med hennes läxor när jag frågar om hon har fönstret öppet? Med öppet menas att fönstret är öppet till första spärren, det vill säga ungefär 10 cm. Första frågan som genast poppar upp i skallen när ett fönster har varit öppet är "Var är katterna???". Fram med godis och kalla på dom. Zoya kom direkt och Buddha strax efter men var var då Tussan?

Vi letade och letade... Sen letade vi mera ingående som till exempel att kolla i frys och kyl (ja man vet ju aldrig i denna vimsiga familj...). Ingen kisse någonstans... Jag tog först kryckorna och kollade utsidan, sen gick vi in igen och kallade på henne... Nä inget svar... Då tog jag på mig ordentligt och satte mig i rullstolen. Om jag så skulle leta hela natten så skulle jag hitta henne!

Emmy på cykel och jag i rullstol, så for vi fram genom samhället i jakt på liten kissekatt. Vi ropade och letade igenom varenda träd och buske runt huset. Sen fick Emmy stanna hemma för hennes cykel hade så dåligt med luft medans jag åkte runt hela samhället. Jag åkte längs med "stora vägen" och tänkte att det var bättre att hitta henne överkörd än att inte hitta henne alls. Tussan skulle säkert klara sig ute men hon är en så himla go katt så någon måste ju pussa och krama henne lite ibland, ensam ute i skogen skulle nog liten Tuss bli alldeles förvildad...

Jag hann tänka massor av hemska tankar innan jag efter 2 timmars letande drog mig hemåt... Emmy grät som om jorden skulle gå under, det var ju hennes fel tyckte hon, hade hon inte lämnat fönstret öppet så skulle Tussan finnas hos oss. Jag sa att jag inte var helt säker på att Tussan skulle kunna pressa sig igenom denna lilla springa, hur hade hon gjort?

Emmy skriker plötsligt till: "TUSSAN; HON ÄR JU HÄR!!!!" Varifrån hon kom vet jag inte men hon liksom bara hoppade fram som en gubbe i lådan. Kanske var det hennes sätt att skämta "aprillo" med oss, vad vet jag? Vad jag vet är att alla mina katter är mig så kära så jag vill inte vara utan dom alls! En stor orolig klump lossnade från min mage och Emmy och jag nästan grät av lycka, hon fanns här hemma hela tiden...

Buskatt...

Garn, garn och åter garn...

Jag berättade innan att jag ärvde allt som hade med garn att göra efter Anettes död. Detta hade vi bestämt för länge sedan, skulle hon dö före mig skulle jag få hennes grejer och skulle jag dö före henne så ärvde hon mitt. Inte trodde jag att denna stund skulle inträffa så mycket tidigare än vad vi beräknade...

Denna bild visar en del av allt garn jag har. Den översta bruna korgen innehåller bara drops delight och den nedersta bruna korgen är proppfull med bara drops alpaka. Sen har jag en stor kista med garn i min klädkammare plus tre backar, en tunna och ett antal kassar.... Vågar inte ta fram allt på en gång för det är massor!

Jag förstod att jag absolut kunde ha allt garn som jag ärvde plus mitt egna så jag har haft garnloppis här hemma! Sålde garn, stickor och stickböcker för en billig peng och tack och lov blev jag av med rätt mycket. Ändå har jag en hel sopsäck med garn kvar... För att inte tala om stickor! Anette hade det stora setet med rundstickor från knitpro, dessutom hade hon nästan varenda storlek av drops rundstickor...

Vanliga raka stickor kan jag inte använda längre men ändå sparade jag ett par av varje storlek och de var i antingen bambu eller trä. Strumpstickor har jag nu alla storlekar som finns och virknålar likaså. Anette köpte inget annat åt sig själv så därför hade hon massor... Varenda sak jag har ärvt berättar en historia, jag kan sitta och klappa hennes garn och minnas tillbaka på den roliga tiden. 

En vacker dag ska jag minsann ta fram allt garn jag har så ska ni få se det på bild, det lovar jag! Jag ska nämligen måla om ett stort linneskåp och ha allt garn i. Det skåpet jag har garnet i nu ska oxå målas och baktill ska jag sätta en tapet. Blir nog ett fint vitrinskåp när det är färdigt och inte fullproppat med garn!

Jag fick en frågan om hur det gick med mitt handikappanpassade kök. Jag kan säga att det gick inte alls... Allt lät ju så bra men sedan när vi började diskutera detta mer ingående så fick jag veta att kommunen endast gör detta EN gång i mitt liv. Eftersom jag bor på andra våningen och jag inte vet hur jag ska göra i framtiden så satte vi alla planer på vänt.

Fast jag har en el-rulle inomhus som jag inte har lärt mig riktigt att använda. Tycker den är klumpig helt enkelt och även om jag har satans ont i benen och fötterna så är det så att har du ben så använder du som, hur jäkla ont det gör (jag är envis som synden oxå och det är ju inte bättre direkt...)!

Idag är det en grå dag... Visserligen regnar det inte men jag drar mig för att gå ut. Jag borde verkligen få tummen ur för jag har hört att det finns både blåsippor och vitsippor. Det är ju så vackert med blåsippor så man kan smälta... Fast min absoluta favorit är förgätmigej. Gifter jag mig någon gång ska jag ha det i min brudbukett. Nu ska jag bara hitta en man oxå... Men jag såg i en tidning en tjej som gifte sig med sin hund, då kan jag väl gifta mig med Buddha eller???

Mina kära vänner!

Jag blev så rörd av era kommentarer till det inlägget jag skrev igår. Att så många blev berörda av det jag skrev gör att man inte känner sig så ensam. Anette och jag pratade jämt... Det är väl det som jag saknar mest, att ringa någon så fort man får veta något "skvaller", jag tar upp telefonen och i samma ögonblick minns jag att hon inte finns mer...

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag är medial, jag har inte berättat det innan för jag visste inte hur detta skulle uppfattas av de som läser. Jag har alltid trott att livet inte slutar med döden utan att det finns ett helt annat liv som är så mycket mer än detta vi har här. Det är väl först nu som jag har börjat kunna sortera ut all information som jag får, nu ska jag bara lära mig hur jag gör med den.

Jag kan känna andra människors känslor... Det är väldigt konstigt för ibland så känns det som om man mår pest och i nästa sekund så är allt bra igen. Nu har jag äntligen fattat varför jag känner mig så konstig ibland och det är så skönt att fatta att jag inte är helt sinnesförvirrad! Det finns så mycket jag måste lära mig, jag vet inte om det går att stänga av detta på något sätt för ibland vill man bara vara jag... Än så länge har jag bara lärt mig själv men det finns ju massor av kurser av alla de slag. Ja, ja... Det löser sig säkert!

Nu kan jag väl berätta lite om hur kroppen mår oxå; jodå, den hänger med än men det är väl på håret... För ett tag sedan så trodde jag och alla andra att jag hade fel på hjärtat. Nu var det ju inte så utan det är så att min kropp är i så himla dåligt skick så jag blir andfådd bara jag rör mig minsta lilla. Åt ju kortison för säkert 1,5 år sedan, gick upp 20 kilo och det har jag inte lyckats att få ner... Så nu ska jag banne mig fixa detta! Har köpt en pedal-grej som gör att jag kan sitta i soffan och cykla plus att jag använder spikmattan var 3:e dag (tätare går inte för jag blir så j-a dålig efteråt...). Skam den som ger sig, jag ta en dag i taget...

Katterna har jag kvar, först ut är Buddha som numera är en stor 7 kilos kille på 3 år. Han har lärt sig att vara lite kaxig, han och Zoya drar inte direkt jämt så han låter som en gammal symaskin om hon blir för närgången.

Tussan är däremot är en liten och försynt dam på 4 år. Har blivit så underbar så man smälter varje gång hon gör framsteg. 

Sen har vi då Zoya... Måndagsexemplaret som har alla bokstavskombinationer man kan hitta. Har fyllt 1 år och är numera kastrerad. Trodde att detta skulle lugna ner damen men ack, ack... Hon kör på som en duracellkanin varenda dag, ungefär som en 3-åring som man får hålla koll på hela tiden. Tittar man bort så har hon snott något eller vällt ner något... Sedan finns det stunder då man bara älskar henne...

Emmy har blivit en 14-åring med blått hår... Hon har växt både på längden och inombords och numera kan vi sitta och lösa världsproblem ihop. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad faktiskt!