Jag är tacksam...

Tänk att jag överlevde fredagen den 13:e...

Min onda fot...

Jodå, än finns det nog hopp! Dock är det en inflammation i hela foten plus att det har lossnat muskeltrådar från hälsenan så jag får INTE stretcha (vilket jag har gjort, fy mig!) den och helst använda skor med lite klack för att avlasta hälen... Doktorn trodde att om jag skötte mig så skulle nog detta gå över om 6 veckor. Hon skrev ut diclofenac som jag ska ta 3 gånger om dagen tills vidare...

När jag kom hem så bröt det värsta åskovädret på länge ut över samhället. Jag stod och pratade med Anette och K och det kom världens blixt inte så många meter från oss! Slängde mig om ryggen på Anette i ren rädsla! Stackarn, bli alldeles överfallen... Sen höll detta oväder på i lite mer än en timme och det blixtrade runt om. Jag tog en filt över huvudet och la mig i soffan så jag slapp se eländet. Det mullrar fortfarande långt bort men nu skiner solen här iallafall!

Min lilla fot och jag!

Min högra onda fot är fortfarande ond... Det lät knasigt..? Iallafall så ska foten och jag till doktorn imorgon och då får vi väl se om det är sendrag eller mjältbrand det handlar om... Själv tror jag inte att det är nåt fel alls mer än att det är fel på HELA mig genom min sjukdom. Skit samma... Bara jag får veta att inget är trasigt så...


Min lilla fot och jag var på möte nu i eftermiddags. Det var Annebergshus styrelse som bjudit in migrationsverket plus vi boende för allmänt kackel om vad som är bra och inte bra. Mest kacklas det ju naturligtvis om det som inte är bra men denna gången gick allt väldigt lugnt tillväga, förutom att vi blev attackerade av en getingsvärm... Getingarna var allt mer aggresiva än vad vi var! Mötet hölls i Pilabo parken, en alldeles underbar folketspark som borde användas mycket mer än vad den gör.


Förutom att en del människor är alldeles bakom flötet (Nämner inga namn men det finns bland annat en som tror att utlänningar är grottmänniskor!) så sas det mycket bra saker och nu bestämde vi att vi ska göra det som vi ville göra från ALLRA FÖRSTA BÖRJAN nämligen ha lite regler uppskrivna så migrationsverket kan berätta för alla hur det fungerar just här.

Efteråt var det trubadurafton men vi tog bara gratis-fikat och sedan gick vi hem.

Gammal men ändå så jäkla snabb!

Ja bilderna talar väl egentligen för sig självt:



Inte kan man hejda sig när matte bjuder på ostrullar med leverpastej!

En dag för lite mer än 13 år sedan gick min dåvarande arbetskamrat Annelie ut på trappen. Dock stängde hon sin dörr igen för utanför stod hennes lilla labradortik Wilma och blev påsatt av granngårdens Risse, en stor långhårig tysk schäfer. Där börjar historien om Gibson...

Gibson föddes i stallet, Wilma smet precis innan så de letade efter henne överallt. När de till slut hittade henne hade hon fött två valpar redan. En av dom var Gibson, den andre var Gibsons ende bror Exet som Annelie själv hade tills han dog endast 7 år gammal (artros i benen...). Sen föddes 7 tikar oxå. För Gibson var det inte lätt att födas upp bland 8 syskon plus en mamma som inte riktigt gillade sina valpar...

När Gibson var 7 dagar var jag och tittade på honom för första gången. Jag ville ha en hane, den ena hade Annelie själv redan paxat så då fanns det ju bara GIbson kvar. Jag ringde till Anneli dagen efter och sa att jag ville ha honom!


Gibson var en liten "tjuren ferdinand" bland sina syskon. SAtt gärna för sig själv... Jag blev alldeles förfärad, hade jag valt fel hund? Idag är jag naturligtvis så tacksam över att jag just valde HONOM! Han var den lättaste hunden man kan tänka sig! Jag hade knappast aldrig koppel på honom, rumsren blev han på 2 veckor, han gick ALDRIG ifrån oss när vi var ute och gick plus att han bara bet sönder ett antal skor ;-)


Fram tills för två år sedan var Gibson riktigt pigg, var med mig i skog och mark och studsade som en barnunge. Sen började han få problem men tassarna... Grejen var att Gibson hade brutit en tå utan att vi hade märkt nåt (han haltade lite i tre dagar men inte så man tänkte på att det hade hänt nåt allvarligt.). Denna tån hade sedan växt ihop fel plus att det hade bildats en klump med artros i hela leden. Numera äter han medicin varje dag, detta håller värken nere.

Jag vet att jag bara har honom till låns... Han är en av mina bästa vänner och jag är otroligt glad över att han har funnits och förgyllt mitt liv i 13 år! Grattis min ljuvliga pälsboll, du är bäst!

Amputation nästa???

Vaknade av att telefonen ringde. Skuttade upp och höll nästan på att ramla ihop av den smärtan som strålade upp från min fot! Vad fasen är det nu då? Jag haltade mig ut i köket för att svara i telefonen. Då är det en utländsk kvinna som ringer från ett vårdhem i Nässjö, hon vill ha en tid hos Nässjö läkarhus!!!

"Du har nog ringt fel nummer, du ska ringa..." Mer hann jag inte säga förräns kvinnan la på luren! Jag vet inte hur många som har ringt fel när de ska ringa Nässjö Läkarhus. Anledningen är att vi har väldigt lika nummer...

Iallafall så konstaterade jag att om smärtan i foten inte ger med sig så får jag nog ringa läkarhuset själv!! Just här är det som om hälsenan håller på att gå av:


Jag ringde min arbetsterapeut som faktiskt av en händelse var just i vårat hus och hjälpte en granne! Vilken tur man har ibland. Hon gav mig en krycka som hon hade i sin bil. Blå och fin...


Hon tyckte väl att jag skulle ringa doktorn men jag är allt lite envis av mig så jag gör det om det inte har gått över på ett par dagar...

Iallafall så var det skönt att gå med en krycka och avlasta min onda fot. Samtidigt berättade jag om att min rullstol inte kommit hem hel. Sa faktiskt att flygbolagen hade slarvat bort både armstödet och min dyna fast det var jag själv som slarvade bort det sistnämda... Lite lurig får man allt va! Hon skulle beställa hem nya grejer till mig, fint som snus!

Igår var jag och shoppade en sväng i Nässjö. Åkte till djuraffären och kollade runt en sväng. Min hund har ju en päls som är tjock som attan... Det är väldigt jobbigt att borsta när man har så ont i armar och händer... Men nu köpte jag inte bara en utan TVÅ borstar som är MYCKET bättre än de jag har haft innan. En är en sådan där Super-borste som de visar reklam om på tv (den till höger):


Kan säga att jag trodde hunden min skulle bli naken efter att jag använt den! Så mycket hår har jag då aldrig kunnat borsta bort innan! Kan varmt rekomenderas till alla hundägare!

Gibson tyckte nog oxå det var skönt att bli av med gammal päls... Här ligger han och filosoferar över livet...


Tack alla som hittills har anmält sitt intresse till utlottningen!!! Gibson tackar oxå för alla gratulationer, dock förstår han inte att han ska fylla så MÅNGA år! Vadå pensionär? Jag är väl en ungdom!!!

Vi firar med en utlottning!!!

Min älskade hund Gibson fyller 13 år på torsdag!!!


Detta tänkte Gibson och jag fira genom att lotta ut tre stycken hemliga paket!


Två stycken paket innehåller hund-saker och eftersom jag vet att det finns även de som har katt så fick det bli ett paket med kattsaker oxå.

Vad ska man göra nu då? Jo, skriv en kommentar till just detta (och bara detta) inlägget. Skriv om du vill ha hund eller katt-paket! Ni behöver inte länka eller nåt annat, jag är ju själv ur-dålig på sådant så då kan man ju inte be andra göra det!

Den 31 augusti kommer tre stycken vinnare att dras, må bäste hund och katt vinna!!!