måndag 10 oktober 2011

Nu har jag varit lite behövd!

Jag har nämligen hjälpt min kära vän Anette med lite data-bekymmer. Jag är väl inte direkt någon datanörd men ibland får jag faktiskt rycka ut som en räddande data-ängel, känns bra att få hjälpa till!

Annars har det varit en sådan där trist dag igen. Jag har kommit på lite mer varför jag känner så här. Jag levde ju ihop med Gibson i så många år och vi var så himla tajta, det var liksom han & jag hela tiden... Sedan han har försvunnit från mitt liv har jag tappat halva mig, jag vet inte vem jag är längre. Min identitet är liksom borta och jag måste helt sonika lära mig leva igen som bara "Jag Renée" och inte "Renée, Gibsons matte". Det är så jäkla svårt...

Om sanningen ska fram så trodde jag faktiskt att Gibsons död skulle få mig att bryta ihop, alltså bli ko-ko på RIKTIGT! Inte räknade jag med att jag skulle känna som jag gör nu... Jag är faktiskt förvånad men samtidigt glad för att jag inte är inlagd typ. Märkligt vad saker kan göra med en egentligen...

Veckan som kommer nu blir iallafall full med roliga saker. Jag ska träffa flera kompisar och jag ska ha det riktigt skoj. Jag vet att jag kommer att hitta mig själv någon gång men att det säkert kan ta lite tid. Nu ska jag ta en liten dusch och sen smörja in mig med några kilo smörja... Eller orkar jag detta? Hmm... Klockan är ju mer än vad jag trodde... Ja, vi får väl se om jag somnar ren eller skitig!

God natt på er alla mina vänner där ute!

6 kommentarer:

Gafflan sa...

Inte är det konstigt att du känner som du gör. Att förlora ett husdjur är som att förlora en nära anhörig!! Klart det tar tid att sörja och det ska det göra med all rätt. Låt det ta den tid det tar. Sorgen går i vågor och vissa dagar känns det tyngre.
Kram

Hamrånge slöjdare sa...

Visst känner man sig lite duktig när man kan något som inte den andra kan! Jag brukar också få hjälpa mina väninnor ibland med deras datorer. Vad roligt att du har nåt att se fram emot denna vecka.
Kram från Mona

Snäckskalsdalen. sa...

Jaa, det där med att förlora sitt husdjur har ju jag också varit med om några gånger och det är förfärligt. Jag brukar förstå det först efter ett tag och då gör det ont överallt......hjälper jag om jag säger att tiden läker många sår....?
Det låter i alla fall bra att du har en massa roliga saker på gång, det hjälper.
Jag kan inte sova. Det är fullmåne också.....
Agneta kram

Pankis sa...

Ja, tänk att man kan aldrig veta hurdant man skall reagera i olika situationer. Och ingen annan kan heller tala om det för en, varken hur man kommer att reagera eller hur man ska reagera, så som en del människor gärna vill göra.

Hoppas att du får en fin dag idag.

Selma sa...

Det är märkligt hur mycket man kan sakna en hund.

Lisbeth sa...

Alla behöver vi känna oss behövda på något vis. Inte varje dag men i jämna doser.Det kanske är så att du är starkare än du tror. Det låter ju positivt och lyfter dig säkert ytterligare. Vad härligt med en vecka i glädjens tecken