Lilla Tufsan... Att helt plötsligt få ännu en ny medlem i denna familj blev nog en aning traumatiskt. Efter att ha sovit hela dagen nästan kom hon trippandes fram till den som låg i soffan. Hon trodde säkert att det var jag som låg där! Så hon vände genast på klacken och kröp in under sängen igen...
Emmy ligger just nu och kliar henne och spinner gör hon. De kommer nog att bli vänner de oxå men är man liten och rädd så är man. Sakta men säkert byggs förtroendet upp. Det kommer att bli kanonbra, det vet jag!
3 kommentarer:
Tufsan kunde inte ha kommit till ett bättre ställe!
Ja, men det kommer det att göra och det har ju börjat bra, jag menar ingen totalkollaps från början utan mest nyfikenhet. Och vilket hem, jag håller helt med Osloskånskan, bättre kan ingen ha det, jag vill också vara katt hos er!
Agneta kram
Jomen det gör det. Katter är ju individer de också och vissa är framåt medan andra är blyga. Tiden brukar fixa det mesta och framförallt att man låter det få gå i djurens takt. Mindre press leder till snabbare framsteg.
Det blir bra det där ska du se. :)
Skicka en kommentar