fredag 11 mars 2011

Skynda, skynda...

Jag har ju som ni vet INGET att göra på dagarna då jag är sjukpensionär. Eller när man har permanent sjukersättning som FK har bytt namnet till. Låter fånigt tycker jag... Vad tycker ni? Visst är det lättare att säga att man är sjukpensionär än att säga att man har permanent sjukersättning?

ja ja... De får ju kalla det vad de vill, jag kallar det vad jag vill ändå!

Jo, detta med att jag inget har att göra... Nu ska jag ju rehabiliteras. Detta innebär att jag ska in till stan ett par gånger i veckan på behandling. Visst ska det bli skönt men jag känner redan att JAG HINNER INTE!!! Det tar så lång tid att leva mitt liv så därför blir jag stressad nästan. Det kommer sluta med att jag är sovandes dygnet runt tror jag!

Tänk vad livet kan förändras... Innan var jag en människa med någorlunda fullt ös på, nu är öset defenitivt borta. Jag saknar öset ska ni veta, jag saknar det hur mycket som helst...

Idag ska jag iallafall in till Arbetsterapeuten. Jag kommer att köra bil själv för naturligtvis så glömde jag att beställa sjukresor igår, suck och stön! Skulle varit bra om jag hade haft rullen med mig när jag åkte dit men det får vi ta en annan dag. Efter AT:n blir det en sväng till apoteket, följt av banken och till sist handla lite mat.

Det är min plan iallafall, jag hoppas att jag orkar fullfölja den. I värsta fall skiter jag i att handla mat, jag kan handla i affären här hemma i värsta fall! Allting ordnar sig på det ena eller andra sättet...

2 kommentarer:

Baronessan sa...

Till och med jag tycker att det är jobbigt när jag har tre ställen jag ska åka till. Stressar upp mig innan jag ens kommit utanför dörren. Och... då har jag inte ens något att skylla på. Är helt frisk och har inget som hindrar utom möjligen min lätt skadade hjärna ;) Förmodligen planerar jag och tänker för långt fram. Dumt. Hoppas att allt går bra för dig. Glad fredag! :D

UllaJohanna sa...

Känner igen det där :)...
Och två saker inplanerade kan utmynna i stressreaktioner som är helt fantastiska...
Och att ALLT tar sån tid numera är det svårt att hantera. Även om kan tycka att tjugofem år av tillvänjning borde räcka *L*...

Ha det gott och var rädd om dig!
Kram!!