Faktum är att en gång i tiden hade jag en dröm. Min dröm var att jag en gång i livet skulle åka vasaloppet och få känna den där känslan att komma i mål...
Jag hann aldrig förverkliga min dröm, jag hann bli sjuk innan jag kom så långt...
En sådan här dag gör det faktiskt lite ont i själen. Drömmar som går i kras gör ont... Fast om jag sluter ögonen så kan jag vinna varenda lopp jag är med i. I mina dagdrömmar kan nämligen inte NÅGOT förstöra. Tur man har kvar sin fantasi... Vad skulle man göra utan den?
3 kommentarer:
Ja drömmar är viktiga. Jag är ingen tävlingsmänniska, men känslan av att vinna Vasaloppet, efter många timmars slit den måste vara ljuvlig.
Fantasin har inga begränsningar, som tur är...utan fantasi hade nog många av oss ett fattigt liv. Kram på dig!
*kramar om*
Skicka en kommentar