USA - Frankfurt till Philadelphia

Nu äntligen har vi rett ut alla internet problem... Gissa om dom har tjocka väggar i dessa hus? Så tjocka så det inte gick att ta emot signalen från deras router när jag satt i "vårat" rum så gick inte signalen fram ända dit eftersom vi bor som i en egen flygel på huset. Så efter ett tags letande så hittade vi en plats där jag kunde sitta och blogga, vid bardisken!

Nu kommer då fortsättningen på äventyret:
Äntligen var vi då på planet till Philadelphia. Fast jag antar att allt strul vi fixade vid biljettluckan gjorde att planet blev en aning försenat... Nu flög vi med ett väldigt stort plan, tolv säten på en rad. Först fick Emmy och jag inte sitta brevid varandra men en stackars kines ville nog inte höra hennes gråt så han bytta plats med Emmy, himla snällt!


En himla skillnad att lyfta och landa med ett sådant stort plan måste jag säga, man liksom känner det inte! Flygvärdinnorna på planet var en syn för sig måste jag säga! My god! De var gamla som gatan! En tanta var så gammal så vi trodde nästan att vi skulle behöva ringa ambulans! Hon var ju typ 75 år och skulle vara med oss hela vägen över atlanten, man blir ju inte lite orolig... Tyvärr så var ALLA flygvärdinnor lika gamla så det var bara att vänja sig.


Framför oss hade vi tv-apparater som Emmy kunde titta på film på, hon såg Tom & Jerry, dock med engelskt tal men det gjorde inget. Jag var rätt trött så jag somnade kanske en liten stund, Emmy somnade nog oxå en liten stund, det var verkligen behövligt!

Efter många långa (nästan nio) timmar landade vi på Philadelphia airport! Lyckan var fullständig, iallafall ett litet tag...

Fortsättning följer...