Jag är nostalgisk!

Tänker på den dagen då Emmy föddes och hur jobbigt det var efteråt. Att ha ett kolikbarn är ingen dans på rosor, det vet alla som har haft ett sådant... Jag gick in i väggen efter detta fast det var ju inte bara därför, det var att livet i allmänhet var helt kaotiskt.

När man var i allt detta eviga skrik och denna otroliga trötthet så trodde jag aldrig att det skulle gå vägen... Jag såg mig själv som en stackare som inte orkade ta hand om mitt barn. Nu idag kan jag titta tillbaka och säga att "små barn- små bekymmer, stora barn-stora bekymmer" inte riktigt stämmer in på mitt barn, hon har blivit lugnare med åren måste jag säga!

Igår kom hon hem och hon bara bubblar av prat när vi ligger och tittar på tv. Det är så roligt att få ta del av hennes tänk, speciellt nu när det börjar bli så mycket tankar... Hon kanske inte är en stor stjärna i skolan men för mig är hon det bästa barnet som sköter sig i allmänhet och som vågar prata om allt.

Idag är hon 12 år och man kan ju undra vart tiden har tagit vägen. Om 12 år gick så här fort, hur fort ska då inte framtiden gå? Jag försöker njuta av varenda dag vi har och jag önskar att alla ni därute kan göra det oxå. Jag tror att folk i allmänhet i dessa dagar glömmer bort att ta vara på dagarna, livet är ju NU! Man kan inte spola tillbaka tiden och önska att man hade gått ner i tid på jobbet, då är det för sent...

(Nu kanske ni tycker att det är lätt för mig att säga som är  sjukpensionär och hemma jämt. Okej, nu är jag det men jag har bara varit hemma i 3 år. Innan dess jobbade jag natt för att få mer tid till mitt barn. Folk undrade hur jag kunde klara mig på 64% när jag var ensamstående. Mitt svar är "Man klarar sig om man vill!" Jag är så glad att jag struntade i hetsen och tog vara på tiden här hemma istället. Som sagt, livet är NU!)

Blir så hungrig...

Saken är den att mitt kära barn fyller år imorgon. Nu sitter jag och försöker hitta ett bra recept på kladdkaka. Barnet mitt gillar inte tårta så kladdkaka får det bli. Hon har blivit firad av mina föräldrar och idag av sin pappa och hans släkt så imorgon blir det BARA hon och jag! Myspys! Sitter man och läser igenom hundra recept på krämiga desserter så blir man sugen! Jag åt två skogaholmsmackor för att stilla det värsta...

Idag har jag gått en runda utan hund. Att jag skriver det så är för att det kändes precis som när Gibson fanns, jag gick där och pratade än med den ena och än med den andre. Det var så himla trevligt att få både andas frisk luft och lite prat samtidigt. Att sitta inne en hel vinter gör att ens liv går på sparlåga. Idag tändes en liten eld iallafall!

Nu ska jag kasta ut mitt thé... Hur många gånger har man inte hällt i vattnet och glömt det? Så gjorde jag nu och jag vill nog inte dricka det théet längre, testade en gång och det smakade "pecka"...

Nästan storm...

...är det ute idag, Buddha och jag brukar sätta oss utanför dörren och andas lite frisk luft varenda morgon men idag blev luften verkligen friskare än vanligt! I natt så blåste det så jag trodde mitt sovrum skulle blåsa iväg. Naturligtvis så stannade mitt sovrum i Anneberg fast det kunde ju ha blivit rätt så roligt om jag hade vaknat upp någonannanstans.

Solen skiner iallafall och man kan ana våren. Igår var min ledsagare här och vi var ute och gick en långrunda med hennes hund. Det var så underbart... Jag har inte varit ute på "landet" en endaste gång nu i vinter och jag njöt av varenda sekund kan jag meddela! Snart kan jag susa runt hur jag vill utan att tänka på snövallar...

Tänkte avsluta genom att sätta in en kavalkad av bilder på mina katter. Dessa underbara varelser... Tussan har ju varit så himla rädd och gömt sig när det har kommit folk, häromdagen så gick hon fram till hemtjänstpersonalen! Jag bara gapade av förvåning... Tänk att det går lära gamla "hundar" att sitta...

Här ser ni Tussans "skunksvans".

En så skön bild, här ser man att de små liven är släkt med de stora katterna.

Buddha är numera en snygg man i sina bästa år.

Numera en mycket social tjej som bara blir bättre och bättre, matte är överlycklig!

En riktigt solig dag (med risk för att blåsa bort...).

Idag skiner solen sådär så man känner i hjärteroten att våren är på väg. Kanske var det den nya lilla prinsessan som kom med det fina vädret, vad vet jag? Iallafall så känns allt så mycket bättre när solen skiner. Har varit ute en runda med rullen och konstaterat att det var bra att jag satt i rullen, annars hade jag nog blåst ikull!

Idag ska jag till käre doktor Hejco för en gäng med sprutor i nacken. Tänk att man kan längta efter sprutor? Det hade inte ens varit en liten tanke i min hjärna för ett år sedan, jag som är så spruträdd! Fast om man slipper ha ont så kan man faktiskt övervinna det mesta. Faktum är att värken är under kontroll när jag tar sprutor. Men en sak ska man ju inte glömma: MAN BLIR INTE FRISKARE BARA FÖR ATT VÄRKEN FÖRSVINNER...

Hur många blir inte alldeles uppspelta över att de mår så bra av sin medicin, de går genast ut och gör något de inte kunnat innan och vips så ligger de där med ännu värre smärtor...Smärtstillande medel gör inga under, de kan INTE bota sjukdomar. Håller man hela tiden på att förstöra sin kropp genom att inte förstå detta så sitter man snart i rullstol med sådan värk som INGET biter på... Tragiskt men sant...

Själv ska jag förstöra min kropp en aningens idag genom att gå och handla efter mitt läkarbesök... Fast mest stryk får nog min plånbok...

Denna vill jag vinna!

Denna boken kan man vinna om man klickar HÄR!

Vad det är gött att sova länge...

Sömn är ju den bästa medicinen, det har iallafall jag alltid fått höra och jag tycker nog att det stämmer rätt bra. Själv blir jag helt crazy om jag inte får sova ordentligt. Helst 10 timmar per natt om det går men absolut inte mindre än 8... Kan jag inte sova på natten så MÅSTE jag ta igen det på dagen, så är det bara.

Idag mår jag alltså mycket bättre mot hur jag mådde igår. Så skönt... Tänk vad lite jag kan bli glad över nu för tiden. Att man får vakna och må någorlunda bra. För trots att livet har förändrats så är jag ändå glad över hur mitt liv är. Jag har hjälp, både från hemtjänsten och mina föräldrar... Jag har en flicka som förgyller min tillvaro bara genom att finnas till. Jag har två underbara katter som jag kelar med och som gör livet så mycket roligare. Framför allt så har jag alla mina vänner...

En annan sak som jag är tacksam över är att det numera finns sådan teknik så man slipper vara ensam. Nu kan jag sitta vid datorn och både ha kontakt med vänner och om jag känner att jag blir shoppingsugen så "går" jag på internets shoppinggator istället. Behöver jag kattmat så klickar jag lite och två dagar senare ringer det på dörren och där är en tiokilos påse... Jag behöver inte ens gå till affären för att förnya mitt lotto längre!

Det enda jag saknar är att kunna klicka hem fem liter mjölk... Tänk så mycket smidigare livet hade varit om man kunde handla mat på internet, iallafall för min del. Vad tycker ni? kulle ni vilja handla mat på det viset?

Dålig, dålig, dålig...

Inte någon upplyftande rubrik men livet är inte alltid så roligt/mysigt/superdupernice... Detta elände började igår med att jag skulle dammsuga Emmys matta... Nu har hon en matta som allt katthår älskar, det är liksom intrasslat i mattluddet och jäklar vilket elände att få bort det. Satt på huk och gjorde detta (EDS-are är viga så ni vet det) och när jag reste mig upp så kände jag mig helt konstig...

Vi skulle ju ha sticke-kväll så det var väl bara att försöka komma igen helt enkelt men när jag skulle gå ner för trappan till Anette så trodde jag att benen skulle lägga av helt, de var helt avdomnade...

Väl nere hos Anette kände jag direkt att något stickat blir det inte för min del. La mig i soffan med Anettes överkast över mig och stundtals så var jag faktiskt i koma! Kroppen ville inte alls vara med och jag mådde pest helt enkelt...

Gick hem sen (mådde lite bättre efter att ha vilat i soffan) och la mig i sängen och somnade nästan omgående. Idag vaknade jag och önskade att jag ALDRIG behövde vakna mer... Tisdagar är ju städ-dag så det var bara att pallra sig upp. Tisdagar är även tvättdag så jag har slängt i två maskiner och ska nog hamna i koma lite innan jag går ner dit igen. Som tur e så hade jag bara fyra maskiner idag, man får vara glad ändå mitt i eländet...