Jag blir bara så trött...

Trött är jag ju i vanliga fall men ibland händer det att livet jävlas lite extra mycket och då blir man så trött så man kunde gå och lägga sig i graven direkt... Ni vet ju att jag skulle få ny kyl och frys och vid elva-tiden kom dom och hämtade mina gamla för att slänga dessa på tippen innan de hämtade de nya. Detta gjorde att jag fick en timme till att städa bort all skit som hade fanns både bakom och under.

Jag städade och fejjade trots huvudvärken och tänkte att det blir ju inte bättre hur jag än gör så varför inte göra det lite sämre? Det är ju bara jag som drabbas och imorgon kan jag ligga på soffan hela långa dagen (regna ska det göra oxå så varför inte liksom?).

Till slut kom de tillbaka med de nya vackra, vita sakerna... De satte in dom och gissa om de passade bra? Svar: NEJ! Jävla skit, nu för tiden gör de lister och handtag så feta så handtagen skrapade emot varandra... Till råga på allt så verkade dessa grabbar inte direkt ha kunnighet i någonting som hade med kyl och frys att göra så jag sa att min pappa kommer senare och fixar detta. Då hade de redan hunnit skrapa en massa repor på handtagen...

Pappa kom och ändrade på man öppnar kylen från det hållet som jag hade från början men vad händer då? Jo, då går inte kylen att öppna ordentligt för frysen är för nära... Får man nästan ett utbrott här eller? Till råga på allt så har jag fått slänga en massa som jag hade i frysen som hann att tina när jag väntade på att allt var färdigt.

Snälla, kom hit med en snickare som kan bygga om mitt kök eller ännu bättre;  ge mig ett helt hus där all inredning är perfekt, en kock och en trädgårdsmästare... Nu ska jag dra något gammalt över mig (blir nog ett täcke tror jag)...

(ps. detta problem går att lösa men då får de kapa en centimeter från en list och flytta mitt städskåp. Jag kan säga att våran vaktmästare har tummen mitt i handen så VEM ska kunna göra detta???)

Skalle-bang...

Känns inte direkt skoj att vakna av att någon spelar trombon inne i skallen... Då vill man helst bara ligga kvar i sängen... Vissa dagar känns detta med "gå-ut-med-hund" inte speciellt upplyftande. Men det är bara att gå upp och hoppas skiten går över. Fast idag har det inte gjort det, gått över alltså. Huvudvärken vill inte släppa utan bankar mig i skallen med den där jäkla trombonen (de spelar inte bara alltså)...

Jag hinner inte ha huvudvärk idag! Jag ska ju få min nya kyl och frys! Och vad måste man göra när man får ny kyl och frys? Jo, det ska jag berätta (om det nu finns någon som inte vet detta.),
man får städa bort flera årsförbrukningar av äckligt damm!!!  Det är säkert flera kilo där bakom, fy så äckligt! Jag är ju inte den som orkar dra bort dessa kolosser en gång i månaden och städa (det finns faktiskt de som gör detta men de är sällsynta), jag tar lite nertill när det börjar se sunkigt ut men bakom kommer man ju inte direkt åt.

Nä, vissa dagar kunde man kasta i samma påse som jag slänger kattskiten från Buddha och Tussan...
Btw så blåser det så jäkla mycket idag så jag fick knappt upp dörren när jag skulle ut. Då är det bättre att stanna inne...

Blommor och blader!

Efter att katt-skrället skrämt livet ur mig var jag tvungen att uppsöka skogen för att få ner hjärtverksamheten. För min del vet jag inget som är mer avstressande än en promenad i skogen, även om jag numera inte direkt promenerar utan åker rulle så är det så skönt att andas skogsluft...

Det blommar fortfarande ute i skog och mark, här är rödklöver och ....... (fyll i själv för jag vet faktiskt inte namnet!), härliga färger eller hur!

Smörblommor kan man fortfarande hitta lite här och var.

Denna prästkragen var jag tvungen att fota, den såg ut som jag kände mig inombords!

Dessa små lila saker är så fina i färgen, datorn ger inte riktigt rätt färg...

Blåklockor, massor med blåklockor...

Tisteln är så häftig tycker jag, ser ut som en nyvaken, rufsig punkare i skallen!

Dessa fanns det MASSOR av längst vägen. Jag plockade en stor näve och bara njöt av den somriga smaken...

Här har ni den skumpiga vägen jag åkte... Tur att själva biten med skump inte är så lång för annars riskerar man kotkompressioner både här och där...

Jag gillar sådana här gamla stubbar... Eller stora stenar med mossa på... Ser ut som om man är i trollskogen typ.

Här vid hittade jag lite kantareller! Inte några mängder men det räckte till att känna smaken iallafall.

Triss i stora blåklockor...

Kolla in alla körsbär... Jag lovar, hade jag haft långa armar och de hade varit riktigt mogna så hade jag säkerligen suttit på toa hela morgondagen... (jag smakade inte en enda, nådde dom inte, snyft....)

Här är ett helt stim med fingerborgsblommor och vilda är de faktiskt!

Jaha, nu fick ni följa med på min promenad. Mitt hjärta började sakta ner efter någon kilometer och när jag kom hem så hade jag nästan glömt alltihopa! Fast å andra sidan så började min rulle strula så jag fick ringa hjälpmedelscentralen i Jönköping.... Alltid händer det något och tur är väl det, livet blir ju aldrig långtråkigt på detta vis!

Katt-jakt!

Idag fick jag för mig att kissen skulle få åka med mig i rullen och på så sätt få se världen lite mer. Jag satte mig och tog Buddha i knäet. Något som jag kom på direkt var att katten börjar bli väldigt stor, nästan för stor för att hålla med en hand i knäet... Men, men, jag åkte en liten sväng och Buddha verkade tycka det var kul.

Jag körde över vägen och tänkte vi skulle åka en bit men då började han vilja hoppa ur. Stannade rullen lite bortom vägen och gick med Buddha bland lite buskar som finns där. Han gillar att gå där och kolla och lukta för det går en massa katter där jämt.

Jag passade på att ta lite bilder på den snygge mannen!

På spaning:

Sedan ville han gå hemåt. Jag tog honom i knäet och började köra. Här tror man då att man ska orka hålla denna 6-kilos kisse, jag beräknar inte att jag kanske inte har samma styrka som en "frisk" människa.

Med ett stort skutt så bara hoppade han ur och selen for av...

Här stannade nog mitt hjärta tror jag... Vi är alltså på andra sidan vägen och Buddha vill hem... Tala om att man ibland har änglavakt för just i detta ögonblick kommer det inga bilar. Jag försöker gå ifatt Buddha men jag kan ju inte gå fort alls så jag vänder och sätter mig i rullen och kör efter honom. Buddha är lite rädd för rullen så jag kör efter och han springer fort över vägen och in på gården.

Här får jag gå ur rullen och krypa under staketet och försöka ta honom. Han bara fortsätter att vandra före och jag hinner ju inte ikapp... Tala om att jag vid detta tillfälle förbannar mina dåliga ben! Då går jag fram till dörren och öppnar den, Buddha vet att man då ska gå in så vips är han inne och springer uppför trappan...

Jag ska aldrig göra om detta utan att ha honom i något där han verkligen sitter fast... Fler sådana här kaotiska situationer klarar mitt psyke inte av... Nästa gång kanske man inte har änglavakt heller....

En riktigt lat dag...

De söta små katterna får visa hur våran dag har varit, här är Tussan som modellar:

Tussan har börjat gilla kameran, ibörjan gillade hon den inte alls utan gick direkt när jag tog fram den.

Här är Tussans favoritplats, på ryggstödet på soffan... Dock kan det hända att hon drömmer och ramlar ner.

Znark så skönt!

Här har vi Buddha som har rullat ihop sig så gulligt!

Här ska ni få se en stilstudie på en av Buddhas sovställningar när han sover i sitt lilla hus på katträdet. Han börjar bli så stor så han inte riktigt får plats längre och då måste man sova med någon kroppsdel utanför. Oftast är det huvudet som ligger utanför, ena bakbenet är en ny variant:

Som sagt, en riktigt slö dag...

Jag har semester!

Ja det har jag ju alltid eller hur! Fast jag ska säga er att när man är ledig jämt så är det inte så himla skoj alltid... Jag hade hellre jobbat och längtat efter min semester! Det är en känsla som man inte har längre, lite synd...

Just nu har jag semester från barnet, fast å andra sidan har hon varit här idag och hämtat en grej. Det är ju skönt i några dagar när man får vara själv och man kan rensa hjärnan lite. Efter några dagar tycker jag att det blir tomt och trist... Nu ska jag passa på att njuta av tystnaden medans jag tycker att tystnad är okej!

Snälla ge mig en ny hjärna omgående...

Jag är ju vimsig som ni vet... När man är hemma alltid så är detta med veckodagar och datum helt förvirrat, men håller inte reda på någonting (iallafall inte jag)! Jag berättade ju att jag skulle in till gyn och göra den där cellprovsgrejen. Jag trodde att det var imorgon, har varit så jäkla nervös hela dagen för detta.

Nu kom min pappa och skulle gå med hunden, jag berättade att jag var så jäkla nervös inför morgondagen. "Men det var väl den 19:e du skulle dit?" säger han då... Kollar på almanackan som jag har framför mig i köket och som jag tittar varenda dag på. Jo, där står det den 19:e... Jag har alltså varit nervös ALLDELES I ONÖDAN!

Jag lider nog av allvarliga sviter av min EDS eller så är det medicinerna... Hjärnans minnescenter är nog helt ihopskrumpnat tyvärr... Vi brukar skoja om att alla sjukdomar härikring är tapetfabrikens fel, när jag föddes så släppde de ut massor med kemikalier, sedan blev reglerna hårdare och det byggdes olika filter. Det är säkert så att tapetfabriken är roten till min minnesförlust eller vad tror ni?