Arbete...

Jag har visst lite att pyssla med! Före och efterbild kommer senare...

Det tar sig!

Äntligen fick jag tummen ur,  en mössa ska detta bli. Garnet är drops karisma och mönstret är drops 151-21. Meningen är att jag ska göra en halsvärmare i samma mönster. Så skönt att vara igång igen...

Ibland går det bara inte...

Har hållt på hela denna förmiddagen med att försöka få till ett foto på denna lille vovve vid namn Hugo. Kan säga att det gick inte!

Han var ändå så snäll så han lämnade sitt visitkort innan han åkte hem...

Stickning och snor...

Idag har jag skrivit ut en hel hög med beskrivningar från Drops och några från Järbo. Trots tre pärmar med olika beskrivningar har jag inte hittat lusten att sticka så jag skrev ut en hög för att kick-starta igång stickmotorn. Känns faktiskt som om den där motorn kan prutta igång lite snart, det är vad jag hoppas iallafall!

Sovit dåligt i natt, hade en så konstig dröm innan jag vaknade. Jag hade så mycket snor i näsan så det vällde ut åt alla håll och såg ut som marsansås... Jag kan säga att jag har stora problem med min näsa, är täppt dagtid men när jag går och lägger mig blir det outhärdligt. Blir totalt igenkorkad och jag kan inte andas med öppen mun när jag sover. Skulle behöva operera näsan och snart känns det som om jag skiter i att en sådan operation verkar obehaglig. Fler som har näs-problem?

Nu ska jag försöka kolla på lite tv innan jag kryper ner under täcket. Klockan är halv sju och jag skulle redan kunna lägga mig... Sov gott!

Gos i soffan

Idag är en riktig aprildag, vaknade med sol, sedan började det snöa och nu är det sol igen. Håller på med tvätt idag, bytt lakan så jag ska somna gott ikväll. 

Mellan byte av tvätt i maskinerna får man passa på att få lite katt-gos. När Tussan kom till oss så var hon så rädd för allt, numera är hon som en helt annan katt! Hon älskar att ligga i knät och bli kliad på magen. Hon vågar numera gå fram till andra människor, det enda hon inte har vant sig vid är dammsugaren. Det är faktiskt bara Zoya som stannar kvar när den åker fram.

Idag har jag haft lite mer energi, det händer kanske en gång i månaden och då får man passa på. Hittade två likadana lampor i förrådet och ställde dom i hallen. Det blev så himla bra, kul när man blir nöjd! Sen fick jag mersmak och började leta efter nya dukar och plocka iordning lite. Nu är jag genomsvettig men nöjd, en dusch på detta och jag kan lägga mig med gott samvete.

Vad ska jag göra???

Jo, det är så här att jag har beslutsångest... Jag har tänkt börja sticka efter en tids dvala men jag vet inte riktigt vad jag ska göra? Funderade på en "pyttipanna" men jag vet inte riktigt... Varför ska man ha så många alternativ att välja på? Bättre man bara hade ett garn och en beskrivning... eller nä fy vad trist...

Solen har iallafall tittat fram idag medans den värsta blåsten har blåst någon annan stans. Tänkte ta mig en solning ute kanske, kanske bäst att passa på att tanka lite d-vitamin.Egentligen borde jag ta min rulle och kolla in lite blommor, väntar jag för länge så är dom ju borta sen. Är nog så att allt känns lite trist nu när Anette inte finns, vi brukade ju gå ut och kolla på blomster...

Idag känns hela jag som en trist gammal vissen fredskalla... Vissa dagar bara är trista och borde förbjudas! Jag behöver en upp-piggning av någon sort, hur får man tag på en sådan? Jag får nog fråga min kära ledsagare Marie om vi kan ta en runda ute i det fina vädret, det är iallafall en bra bit på vägen till total pigg-het. Hur piggar ni upp er när ni känner er vissna?

Katten som försvann!

Igår satt Emmy och jag och fixade med hennes läxor när jag frågar om hon har fönstret öppet? Med öppet menas att fönstret är öppet till första spärren, det vill säga ungefär 10 cm. Första frågan som genast poppar upp i skallen när ett fönster har varit öppet är "Var är katterna???". Fram med godis och kalla på dom. Zoya kom direkt och Buddha strax efter men var var då Tussan?

Vi letade och letade... Sen letade vi mera ingående som till exempel att kolla i frys och kyl (ja man vet ju aldrig i denna vimsiga familj...). Ingen kisse någonstans... Jag tog först kryckorna och kollade utsidan, sen gick vi in igen och kallade på henne... Nä inget svar... Då tog jag på mig ordentligt och satte mig i rullstolen. Om jag så skulle leta hela natten så skulle jag hitta henne!

Emmy på cykel och jag i rullstol, så for vi fram genom samhället i jakt på liten kissekatt. Vi ropade och letade igenom varenda träd och buske runt huset. Sen fick Emmy stanna hemma för hennes cykel hade så dåligt med luft medans jag åkte runt hela samhället. Jag åkte längs med "stora vägen" och tänkte att det var bättre att hitta henne överkörd än att inte hitta henne alls. Tussan skulle säkert klara sig ute men hon är en så himla go katt så någon måste ju pussa och krama henne lite ibland, ensam ute i skogen skulle nog liten Tuss bli alldeles förvildad...

Jag hann tänka massor av hemska tankar innan jag efter 2 timmars letande drog mig hemåt... Emmy grät som om jorden skulle gå under, det var ju hennes fel tyckte hon, hade hon inte lämnat fönstret öppet så skulle Tussan finnas hos oss. Jag sa att jag inte var helt säker på att Tussan skulle kunna pressa sig igenom denna lilla springa, hur hade hon gjort?

Emmy skriker plötsligt till: "TUSSAN; HON ÄR JU HÄR!!!!" Varifrån hon kom vet jag inte men hon liksom bara hoppade fram som en gubbe i lådan. Kanske var det hennes sätt att skämta "aprillo" med oss, vad vet jag? Vad jag vet är att alla mina katter är mig så kära så jag vill inte vara utan dom alls! En stor orolig klump lossnade från min mage och Emmy och jag nästan grät av lycka, hon fanns här hemma hela tiden...

Buskatt...