Livet är en strid...

Så säger alltid min mamma... Idag har jag fått veta att en som jag känner har drabbats av en stor tragedi... Det är så sorgligt när livet går från att vara helt okej till att helt plötsligt vändas helt upp å ner. Mina tankar går till henne och hennes familj och jag ber till de övre makterna att de hjälper henne på hennes svåra väg...

Så livet ÄR en strid... Jag hoppas att ALLA som strider för sitt liv hittar en inre glöd som hjälper dom att överleva... Jag skickar ut en stor dos KÄRLEK till er alla för det behöver man, det behöver ALLA!

Det gör ont... ibland...

Igår var jag på röntgen i Eksjö för att kolla mitt svullna ben. Eftersom beställningscentralen för sjukresor tror att det ska ta en eviga tid att köra till sjukhuset så kom jag typ 40 minuter för tidigt... Kul, kul cykelhjul... Jag hade iofs med mig sticket men jag tittade på tv istället som visade "Bygglov". Där satt jag medans tiden gick och inte tänkte jag på det... Att tiden gick alltså...

En timme efter att jag skulle ha varit inne vaknade jag upp och kollade på klockan. Varför hade ingen hämtat mig? Gick och frågade och naturligtvis hade de glömt mig... Förvånad? Nädå, inte det minsta...

Fick lägga mig på en brits där kameran kan snurra runt plus att de samtidigt ställer mig upp. Väl på plats ska de försöka sätta en ål i min fot där kontrastvätskan ska sprutas in. Naturligtvis är mina fötter iskalla, inte ett litet kärl i sikte... Sköterskorna fick massera, klämma och försöka få upp värmen genom att fylla en handske med varmvatten. Inget fungerade tyvärr, mina kärl ville bara inte...

Då säger hon att hon tänker sticka på ett ställe där hon tror att det är ett kärl, precis nedanför stortån. Gissa vad som händer...? HON STACK MIG I SENAN OCH JÄKLAR I HAVET VAD ONT DET GJORDE!!!

Naturligtvis kom det inget blod och jag sa att de fick ABSOLUT inte sticka där igen!!! Sköterska nummer 1 gav upp och skickade in sköterska nummer 2. Denna kvinna lyckades få in en nål på andra sidan av foten och det var en jäkla skillnad att bli stucken i ett kärl än att bli stucken i en sena kan jag lova! Nålen satt bra och de sprutade in kontrasten samtidigt som de tog kort. Jag fick själv se på en monitor att jag såg snygg ut invärtes.

Efter att läkaren kollat på bilderna sa hon det jag trodde: "Det fanns ingen propp". Nu ville hon däremot skicka mig till medicinakuten. Varför då? Jo, jag sökte ju för svullna ben, det måste ju finnas en orsak! Fasen, nu måste jag ju hitta på nåt så jag sa: "Jag har bestämt med min doktor att jag aka höra av mig imorgon så vi följer upp det då!" Inte fasen vill jag till ett ställe till och vänta, jag skulle ju åka och handla!

Så jag fick lämna stället till slut och åka till Willys och handla mat. Kvällen gick som i ett töcken, somnade som en stock... När jag vaknade hade jag skitont i det benet som de hade röntgat. Skit samma, jag ringer Hejco så får han fixa till nåt. Lite sprutor kanske?

Märkligt läkarbesök...

Jag var ju hos doktorn igår och det var minsann en märklig upplevelse. Följande konversation inträffade (J: Jag, H: Hejco)

H: Hej, Renée! (Hejcon kommer in i väntrummet, jag ska till arbetsterapeuten först). Ska du till mig nu?

R: Nä, jag ska till AT:n och få intyg om ny rulle som du ska skriva på sen.

H: Vad bra, hur är det idag då?

R: Jag tänkte om jag kunde få lite sprutor i min vad, jag är svullen och har så jäkla ont.

Hejcoo böjer sig ner och känner på mitt vänsterben...
H: Ledsen gumman men du får inga sprutor i det benet...

R: Varför inte?!?

H: Jag måste utesluta så det inte är en propp, tyvärr så måste jag skicka dig till Eksjö idag eller senast imorgon så de får kolla detta.

R: ................... (mållös...)

Jaha, jag är väl inte förvånad men ändå VÄLDIGT förvånad måste jag säga... Jag försökte prata bort benet med diverse olika andra diagnoser men Hejco sa:

H: Det kvittar hur du försöker slingra dig, jag måste vara säker innan jag sätter en spruta i ditt ben, det blir Eksjö vare sig du vill eller inte...

Bra att han är noga och med tanke på att jag inte har någon direkt känsel i mina kroppsdelar så kanske det är bäst att kolla det. Bara att jag trodde att en propp skulle göra ont... Ja ja, vi får se alltså. Jag ska in vid halv 3 i dag och sen vet vi svaret (hoppas jag).

Annars "gick" jag därifrån med 20 nålstick och en huvudvärk mindre, hur bra har man det inte!!!

Snart lite sprutor...

Tack och lov säger jag för jäklar vad jag mår "very bad" just nu... Illamåendet ligger och pyr hela tiden och det är så äckligt. Skulle egentligen varit och tagit nya sprutor i mitten på månaden så inte konstigt jag mår perkele egentligen.. Jag har dock en anledning att jag väntade denna gången. Idag ska jag nämligen till arbetsterapeuten och mäta min gamla rulle för jag ska nämligen få en ny!!! Då tänkte jag alltså att jag tar sprutorna samtidigt för jag orkar inte åka dit flera gånger på en månad, åh nej!

Tillbaka till rullen, sanningen är att min rullrtol är slutkörd... Han ska till rullstols-himlen tyvärr... Han har hjälpt mig massor, kört mig över stock och sten (kanske därför han är sliten?) både sommar och vinter... Fast jag anser att har man en elrullstol så ska man använda den, inte låta den samla damm! Min gamla rulle finns det tyvärr inga reservdelar till längre och den är inte riktigt tillförlitlig. Joysticken lyder inte riktigt längre och vem vågar åka långrunda då?

Så idag ska AT mäta min gamla rulle och doktorn min ska skriva nytt intyg, annars får man ingen! Här i detta länet får man ha rullen utan någon betalning bara man tecknar försäkring på den. Himla bra! Men jag antar att det tar ett tag innan den nya står här ute, jag räknar med framåt hösten...

Färdtjänsten fick jag tillbaka igår, min handläggare ringde på morgonen och då var det fixat redan. Tur det finna snälla människor (och snabba!).

                                   
Blir det en sådan här kanske?                                                     Eller en sådan här?


Bilder är lånade från google...

När hakan åker ner i golvet...

Visst att jag är vimsig, det är jag ju van vid men igår åkte hakan ner i golvet med en smäll så jag behöver nog aldrig strecha kindmusklerna mer (ett skämt inser jag när jag försöker slappna av men skoja går ju...)!

Så här var det; igår skulle jag ringa efter färdtjänst. Jag ska nämligen åka till min kära doktor på onsdag och tänkte gå på loppis innan jag går dit alltså ringer man färdtjänst och inte sjukresor.

Jag: "Hej jag skulle vilja beställa färdtjänst till på onsdag, jag ska åka till Nässjö (rabblar mitt personnummer...)..."

Hon: "Ska du åka sjukresor då?"

Jag: "Njaääää.... Jag ska visserligen till doktorn sen (läser hon mina tankar eller?) men jag ska gå på loppis innan..."

Hon: "Du har nämligen ingen färdtjänst längre, den har gått ut!" (Här åker hakan då alltså...)

Jag: "Vaaaaaaaaa? Har jag ingen? Vadå?

Kvinnan berättade då att men helt enkelt får det tidsbeställt och att man får söka nytt helt enkelt. Jaha... Ringa fort som attan till min handläggare på kommunen, lämna ett meddelande och be till högre makter.

Idag ringde hon strax efter 08. Nu är min färdtjänst igång igen, det blir alltså loppis på onsdag! YES!!!

Från sol till moln på fem sekunder!

Jag tänkte ta vara på några strimmor sol och tog med mig solstol och gick ut med sticket som sällskap. jag tror jag fick en minuts sol innan molnen tog över hela himlen. Det gick på fem sekunder! Nu sitter jag inomhus med kofta och småfryser...

Jag får göra som mina katter gjorde häromdagen; Jag softar i soffan! 

Det är dock lite synd om vädret ska bli dåligt framöver, speciellt till helgen... Det är nämligen så att på lördag är det Rockabilly-party uppe i parken. Det brukar vara massor med folk och denna gången kommer Ewa Estwood så det borde bli fullt. Själv har jag aldrig varit, jag är nog född fel år tror jag... Men jag brukar sitta på min balkong och kolla på alla bilar som kryper förbi. Inte var dag som man ser massor med raggarbilar av alla de slag.

Nä, nu blir det soffan och stickning som gäller!

Vissa dagar bara ÄR besvärliga... ACCEPTERA!!!

Jo så här är det, vissa dagar fungerar ju inte nåt alls av de alla kroppsdelar man har. Det är ungefär som om man var en bläckfisk med utstående tentakler överallt som sliter tag i allt och kastar det antingen i backen eller rätt på mig... Visst är det märkligt men ack så sant, bara att acceptera som med allt annat!

Detta är resultatet av att försöka få ut knäcke ur skåpet... Helt plötsligt blir man anfallen av kakaoburken! Sånt är tyvärr livet :-))