Rätt låt vann (tycker jag!)!

Jo faktiskt så är jag nöjd med resultatet från gårdagens melodifestival. Rätt låt vann men framför allt: RÄTT LÅT VANN INTE! Hade denna äckliga Ranelid vunnit så hade jag nog svimmat av chock, fy vilken dålig låt och fy vilken slemmig typ han är, brrrr. Nu får ni som gillade denna låt gärna göra detta, jag tycker om er ändå ;-)

Min kropp börjar att arta sig men ibland kommer det som vågor av illamående och aptitlöshet, äckligt värre. Är till råga på allt helt mosig i ögonen så jag ser riktigt drogad ut. Jag hoppas verkligen att detta ska lugna ner sig snart, jag vill vara som vanligt! Som det är nu så orkar jag knappt inte något, jag vill bara sova...

Nu ska jag försöka äta lite, usch och blä...

Det börjar arta sig...

Fy fasen rent ut sagt vad dålig jag var igår... Hämtade ju ut de nya tabletterna men jag kunde inte börja med dom förrän på kvällen på jag skulle ta morgon och kväll. Eftersom jag slet bort det sista plåstret på morgonen så började det ju bli lite jäkligt framåt kvällen när dosen gått ner en aning. Klockan sju på kvällen klarade jag inte att vara uppe längre, jag frågade Emmy om hon kunde tänka sig att tillbringa fredagskvällen ensam medan hennes mamma låg i sängen. För hennes del så gick det bra!

Vi ställde klockan så hon skulle veta när hon skulle börja göra sig i ordning för natten, jag somnade som en sten och kunde inte vara den mamma som man ska vara... Vaknade till en aning när Emmy skulle lägga sig men annars sov jag från lite efter 19:00 till 9:30 i morse... Är man lite trött då kanske?

Idag har jag börjat att bli "normal", jag tar nu den dos som är lika hög som den jag hade med mina plåster. Dock så tar det väl ett tag (gissar på ett par dagar kanske) innan dosen är som den ska. Nu vet jag iallafall att min medicin behövs, jag kan inte göra något om jag blir utan den! Tack gode Hejco för att du förstår att man behöver rätt smärtlindring om man ska orka vara en bra mamma, du är guld värd för alla oss som behöver din hjälp!

Aj, det gör ont....

På grund av en viss klåda har jag just nu bara ett enda plåster på mig. Ingen idé att sätta på sig ett till när jag inte ens har någon hud som är hel att sätta den på. Det plåster som är kvar sitter bra och än så länge kliar det inte (märkligt eller hur!).

Min käre doktor ringde igår och vi kom fram till att vi byter helt enkelt ut plåsterna mot Dolcontine depot istället. Tack för det! Kruxet var bara att jag igår inte kunde ta mig till något apotek för att ta ut skiten! Kan säga att jag mår inte direkt bra med bara ett plåster på, det var inte lätt att stiga upp imorse direkt...

Idag ska vi iallafall in till stan så ikväll kan jag ta bort mitt plåster och ta tabletter istället, Halleluja! Vi bestämde att börja med en lite lägre dos, man kan ju inte veta om man får samma dosering genom huden som man får via tabletter. Någon som har erfarenhet av detta? Iallafall så kan jag höja dosen själv utan att ringa doktorn, skönt...

Så snart kanske jag är mig själv igen! Ska bli skönt om huden kunde rätta till sig. Som det är nu så kliar det överallt faktiskt! Smörjer in mig med en kräm med 80% fett men inte ens den gör att skinnet blir bra, det stramar ändå. Sen vill jag inte smörja in för mycket kortison heller, speciellt inte i ansiktet.

Det ska bli skönt om allt lugnar ner sig, jag har inte tid med detta ;-)

Strul...

Jag blir så trött när saker och ting inte fungerar som det brukar. Förra veckan började det att klia så in i norden under mina plåster. Bytte ställe och allt var bra i två dagar. Sen började det där oxå naturligtvis. Försökte en sista gång men ack, ack... Jäkla skit, vad gör jag nu?

Så här snygg var jag alltså på min mage i förrgår...

Alt detta kliande började egentligen när jag fick ett magnetarmband i födelsedagspresent. Detta armband satt åt lite och efter att ha haft det på armen en hel natt såg jag ut så här:

Detta armband skulle inte innehålla nickel, alltså är det magneterna som nästan har bränt hål på skinnet... 

Nu hoppas jag att min stackars hud kan repar sig lite när plåsterna är borta. Plus att jag kanske skulle få tummen ur att ta kort på allt jag har stickat! 

baka, baka, jäkelkaka...

Ikväll ska vi ha sticketräff. Någon får baka något att äta och idag var denna "någon" jag. Hittade ett recept på kärleksmums som jag tyckte såg mumsiga ut och skulle skrida till verket.

Kollar i kylskåpet och märker att det fattas två ägg till receptet. Tar på mig och går till affären och köper ägg och går hem igen. Är redan då rätt trött i kroppen (för att inte tala om "dagen-efter-ont" efter igår...) men börjar ändå med kakan.

Tror ni skulle skratta om ni såg mig baka... Mjölet står som en dimma, jag är full av kakao och det kletas överallt. Ja ja... Det blir ju en kaka iallafall och in i ugnen for den. Det stod på receptet att den INTE fick bli torr... VAD TROR NI DEN BLEV??? JO, TORR (som Sahara typ...)

Gör det där "kletet" som ska vara över och det bara strular hela tiden... Till slut är det chokladklet över hela köket... Får torka klet på köksluckor, på golvet och på burkarna med gryn... Jag blir så trött...

Jag tänker bjuda på kakan iallafall, det går att doppa den i kaffet i värsta fall...

Lite otur kanske?

Vissa dagar ångrar man att man steg upp överhuvudtaget. Igår var det lite en sådan dag. Fast först var jag med min ledsagare för att shoppa loss på Dollar Store. Åh vad jag gillar denna affär! Har köpt rengöringsmedel, toarent, sköljmedel, diskpropp, chips, fin burk till tvättmedlet, presentpapper, mappar till alla stickmönster och något mer som jag tyvärr har glömt... Jo, en bh för 30 spänn, helt utan sömmar! En dröm när man är en känslig typ... Just det, jag köpte mååååånga klädvårdsrullar oxå...

Iallafall så blev Maries bil full innan vi var hemma. Roligt hade vi för vi pratade på vägen. Jag har väl inte varit ute och vandrat så långt på länge så mina fötter kändes som stora klumpar som brann på kvällen. Ibland får man trotsa värken helt enkelt, JAG KAN liksom. Fast jag är ju en sådan människa att det gör inget om man får ont bara man har haft roligt!

Nu till otursdagen. Kollar på mitt kvitto från Dollar Store. Jag brukar alltid kolla i affären men just idag så blev det inte så. När jag väl kollade så hade de tagit betalt för 6 stycken tuggummi-burkar när jag bara hade köpt en. En burk kostade 20 spänn så det var ju 100 spänn jag hade betalat för INGENTING!

Väl hemma så gick jag ner till Anette med en mössa som mamma hade sytt ihop åt henne. Då sitter hon och testar sina nya knitpro-stickor. Dock bara lossnade de hela tiden så jag skulle snurra ihop dom. DÅ GICK ENA SPETSEN AV!!! Maj gadd, där stannade hjärtat i hela 2 sekunder... Fast Anette ska reklamera dom för hur ska man lyckas att bryta av dom när man inte har någon kraft i händerna? Märkligt...

Sen när jag väl satt där så ringde Emmy på mobilen. DÅ har hon och en kompis stått och dansat i köket (fast jag tror de stod i tv-rummet) och plötsligt ramlade en tavla ner i tv-rummet. "Krasch" sa det och glaset gick i tusen bitar... Andra tavlan som hon kraschar kan jag meddela...

Efter att ha städat upp detta (barnen fick göra detta alltså!) så hände det inga olyckor mera. Dock ringde Anette och berättade en otroligt rolig sak men det ska nog inte jag berätta utan det får hon göra!

Bilder på det stickade kommer då jag lyckas få ur den där jäkla tummen som för tillfället sitter så in i norden...

Ett litet avbrott...

Jag har inte skrivit på ett par dagar. Jag har mått lite sisådär, feber och ont i skallen (mer än vanligt alltså). Känt mig så där förbannad inombords, ja ni vet säkert hur jag menar! Jag Har ju inte mens i vanliga fall (minipiller, vi tackar gudarna för dom!) så jag kanske hade en släng av pms, vad vet jag...

Iallafall så är min mage svullen som om jag vore i femte månaden. Magen innehåller dock ingen bebis, det är en stor brun sådan i så fall! Detta med att bajsa är ingen dans på rosor när man äter morfinpreparat plus saknar känsel i större delen av kroppen. Just nu har jag bombaderat mig med movicol så jag bara väntar på den stora smällen! Den kommer nog snart...

Jag lider av ett märkligt symtom (när vi ändå pratar bajs!), när jag tar i så får jag svimningskänslor! Det är superäckligt, jag bara försvinner, hela kroppen blir helt blodfattig och det blir suddigt i skallen... Jag har hört att gravida människor kan få sådant, kanske har jag fel på nerverna inombords (inte förvånar det mig det minsta) så det blir så? Jag struntar i vilket, nu ska jag vara duktig med movicol så jag slipper detta. Om det finns någon där ute som har detta fenomen får ni gärna kommentera!

Jag tänkte att jag skulle ta lite kort på det som jag har stickat sedan sist, är ni nyfikna? Vi ska ju stå på en hantverksmässa i juni så då måste man ju ha stickat en jäkla massa. Jag gör mest sjalar, det är roligast. Nä nu ska jag sätta mig framför tv:n och vänta på "mag-smällen"!