Anna-Britt har en tax som heter Egon. Han var med oss på kvällens mat och dryckesorgie och fick smaka på en och annan rostbiff! Detta fick Egon smak för och började fjäska än värre för att eventuellt kunna få sig mer av detta goda! Matte sa dock att det fick vara stopp så Egon blev sur och gick in i huset där vi var och sniffade runt med kopplet hängandes efter sig.
När han var på väg ut tänkte vi att det var ju bara att ta tag i kopplet så var Egon fast igen. Detta hade dock inte Egon tänkt sig för han hade troligtvis fått smak på vilda rostbiffar. Vips så sprang Egon ut genom dörren, ut på altanen och som en blixt genom trädgården och genom häcken... Vips så var Egon borta...
Matte Anna-Britt var helt förstörd! Egon hade rymt förr och varit borta i flera dygn! Jag tänkte att det var väl fasen om vi inte skulle hitta denna byracka! Operation "hitta Egon" började! Vi följde i hans spår över trädgårdarna. Egon var dock så smart att han sprang in i värsta skogsparti fullt med sly där det inte gick att gå då skogen var så tät. Jäkla hund!!!
Jag vände och gick åt andra hållet för att hämta rullstolen och ta upp jakten till "hjuls". Stötte då på två kvinnor och bad dessa att hålla utkik efter hunden. Hörde då Egon skälla och följde skallet med rullstolen. Dock kom jag till en stig så jag fick gå till fots.
På andra sidan stigen fanns det en gata med hus. Där sprang Egon! En av kvinnorna jag hade bett titta efter hunden tog upp jakten och sprang efter honom. Lyckan var fullständig när hon bakom en häck lyckades få fast Egon! Han var helt paralyserad av detta inre begär att jaga rostbiff så det tog ett tag innan han lugnade ner sig.
Jag gick tillbaka den stig jag hade gått för att komma till min rulle och på vägen mötte jag Egons matte som blev överlycklig över att han var hittad! Hon hade trott att hon skulle få gå hem utan hund...
Så slutet gott alltså, tack och lov...
