tisdag 3 april 2012

Oj, det blidde vinter...

Fasen vad kallt det är ute! Från att ha kunnat sita i t-shirt till att ta fram vinterjackan... Aprilväder, javisst... Jag gör inte för mycket känner jag. Sitter och glor på datorn eller sitter och glor på tv:n... Stickar lite... Vad trist livet kan vara ibland. Fast det kanske är bra att ha det trist ibland så man vet när livet är kul!

På något sätt har jag haft nostalgiska tankar som har poppat upp i skallen. Till exempel började jag tänka på min första fest i min glada ungdom... Vad kul vi hade... Fast jag måste erkänna att just tonåren var jobbig, jag hade så mycket tankar som jag inte kunde prata med någon om. Jag var och har alltid varit en väldigt djup människa som vill diskutera livet. Mina vänner var inte riktigt på det sättet...

Minns första festen med blandad förtjusning... Vi hade fått tag på en flaska rödvin (tror det var typ fruktvin för det var sött minns jag). Vi satt hemma hos en kompis och drack i deras bastu (varför just i bastun vet jag inte...). Nästa minne är att jag vaknade upp på deras toalett, full som en kastrull! Jag vet ju inte ens om jag hade kul!

Jag har tyvärr ofta haft minnesluckor när jag har druckit, det är så genant och otäckt! Vad har jag gjort under tiden? Jag själv har ingen aning... Märkligt att man var tvungen att dricka varenda helg, till slut var jag mättad på detta plus att jag började märka av min sjukdom mer och mer när jag var typ 18-20 år. Jag orkade helt enkelt inte hålla de andras tempo. Jag blev klassad som tråkig för att jag inte var med eller gick tidigare...

Dom vännerna har jag inte kvar, inte en enda... Numera har jag ett fåtal vänner som inte bryr sig om att jag är sjuk. Det är så skönt med vänner som inte bryr sig hur man än är. Jag kan faktiskt inte förstå dom vännerna jag hade som bröt med mig när jag blev sjuk. Varför? Jag är väl samma människa för det? Troligtvis tycker dom att det är jobbigt att ha med någon som behöver kryckor och rulle eller så skäms dom väl för mig, vad vet jag...

Hur skulle ni reagera om er kompis blev sjuk?

7 kommentarer:

Rosenvante sa...

Jag förstår mig inte på sådana människor faktiskt, det är väl samma människa bakom det sjuka skalet eller hur?
Sådana kan man vara utan, bättre att ha några få och äkta vänner då.

ime sa...

Tycker det är så hemskt när vänner överger, jag förlorade en del vänner när jag skilde mej, men jag saknar inte dom, det var inga vänner. Jag skulle inte överge någon som blev sjuk, har haft vänner som råkat ut för saker och då försöker jag vara noga med att höra av mej.
Kram

Hamrånge slöjdare sa...

Det är väl inga riktiga vänner om dom försvinner när man blir sjuk??
Jag kan inte tänka mig att jag skulle göra så.
Här är också kallt, med isvindar. Skönast att hålla sig inomhus.
Ha en bra kväll! (utan vin)

Vanja sa...

Jag finns alltid till hands om någon behöver mig, men jag tränger mig inte på för att jag kanske inte är önskvärd just då. Jag hoppas verkligen att min familj, mina barn och mina vänner vet att de ALLTID kan komma till mig när de behöver mig.
För övrigt tyckte jag faktiskt att dina minnen (eller icke-minnen, kanske det var) från din bastufest, faktiskt var ganska roliga :D

messan sa...

Jag skulle ta hand om min vän precis som jag själv vill att de ska ta hand om mig. Jag vet eftersom jag själv är sjuk.
Jag skulle finnas där dygnet runt och göra allt jag kan göra och lite till.

Om jag inte gjorde det skulle jag inte kallas en vän.
Varma kramar messan

Lejonkvinnan sa...

Jag måste ärligen gnälla och säga att jag upptäckte att de jag trodde var mina vänner inte var riktiga vänner. För när jag blev sjuk så försvann de allihop, vilket känns skit när jag har suttit och lyssnat på deras "gnäll" i timtal förut oavsett om de har varit sjuka eller om det varit familjetrubbel.
Trist när man inte får något igen.

Härliga minnen, de där fruktvinerna minns man med fasa idag :)

Kram på dig

En häxa på Vift sa...

Samma typ av vänner som försvinner när man fick barn eller som helt plötsligt blev väldigt upptagna då exmaken fick hjärnblödning....

Såna vänner klarar man sig utan. Jag är faktiskt hellre ensam än omger mig med falska människor, jepp.