måndag 31 maj 2010

En lugn natt...

Tack och lov säger jag. Barnet var så trött så hon däckade som en liten bebis. Jag tror inte hon orkade en natt till med ångest.

Nu på morgonen så var hon hungrig och efter att ha ätit lite så var hon piggare. Ändå pratade vi om att hon skulle prata med psykologen på habiliteringen. Det är så skönt att hon själv är positiv till detta. Jag vet själv när jag var liten så hade jag sådan ångest (hon är lik mig som ett bär tyvärr) men inte visste mina föräldrar vad det var eller om det fanns hjälp att få. Jag fick bara höra att man inte fick bete sig så som jag gjorde (ångest är ju rätt likt trots faktiskt). Detta gjorde att jag höll all ångest inom mig.

Ni som har eller har haft ångest vet ju vad som händer om man inte släpper ut den... Det sprängs till slut!!!När jag var 30 var jag "sjuk" av min ångest. Så sjuk så jag knappt kunde gå utanför dörren. Plötsligt kände jag att jag ORKADE inte mer. Jag gick till doktorn och fick remiss till psyk. Där fick jag ett antal samtal och blev botad! Eller det sitter ju i bakhuvudet men nu vet jag hur jag ska göra om det börjar.

Jag äter oxå en medicin som heter Efexor som innehåller både seratonin och noradrenalin och denna är både mot medstämdhet och ångest. Denna medicin plus samtal gjorde mitt liv till ett underbart liv istället för ett liv som var helt åt helvete...

Jag kan säga att jag har faktiskt hellre EDS än att få mitt psykiska elände tillbaka! Jag led alltså av en kronisk depression med panikångest. Inget jag önskar min värsta fiende...

3 kommentarer:

frunatmaken sa...

Det är skönt att det finns hjälp att få numera.

Fru Venus sa...

Sjukdomar som inte "syns" med plåster och sår är jobbiga, framför allt att alltid behöva försvara och förklara sig! Ändå tycker jag att det är bättre idag då det inte är så "skämmigt" mera. Kram på dig :-) och tack för mailet!

bakom berget sa...

Det är så skönt, att det går att få hjälp för det mesta som drabbar människan. Stora som små. Det är väl bara det, att många gånger måste man slåss för att få hjälp. Det är ju många, som inte kan eller orkar fajtas.

He he...Hoppas du slipper få stopp i rören. Var du väldigt lurvig eller.....
Nu blir jag nyfiken..När ska du åka till USA. Och vad ska du göra där???
Och du...boka en ny tid vetja!
Ha det bäst! Kram Åsa.