Ja för så himla mycket mer har inte jag gjort idag. Har inte ens orkat ta ut min rulle utan gått små korta rundor varje gång. Precis som om jag "sparar" kroppen på det sättet!!! Men ibland blir det bara så helt enkelt, man blir en slö jäkla soffpotatis i ett nötskal. Kanske är det så att jag lider att städningen vi gjorde igår... Ja det är mest troligt...
Sen har jag stickat en aning oxå. Suttit i soffan mesta delen av dagen som sagt och då är sticket en räddare i nöden. Jag skulle ju sett "Vasaloppet" men missade det och kom på det när åkarna var i Högsberg! Fasen oxå! Men sånt man får leva med eller hur, är man vimsig så är man...
Jag har lite minnen kring vasaloppet. När Emmy var nyfödd satt jag med henne och tittade. Eftersom Emmy skrek jämt (kolik) så var jag naturligtvis uppe när det startade och såg hela loppet från början till slut. Jag borde ju förknippa det med allt jobbiga som kolik innebär men icke! Fridens liljor helt enkelt, det är vad vasaloppet betyder för mig.
Emmy och jag har haft våran "dagen-före-jag-åker-till-pappa-dag". Emmy brukar vilja mysa lite extra och prata som bara den. En liten mys-pys-dag helt enkelt. Å vad kan vara mysigare än att ha mys-pys-dag med en tio-åring??? INGENTING!
1 kommentar:
Låter som en skön dag! Man måste tilllåta sig att bara göra ingenting också, när inte kroppen vill. Jag gör det nuerma, det är så mycket enklare allt, isället för att man ska må dåligt för att man enligt sig själv inte presterar något.
Men ibalnd kan andra runt om mig tycka att du gör ju aldrig ett skit! Vad har du gjort idag?! Det sägs med en underton av att man är mindre värd..
Jaja nog om det, svar på din kommentar:
Jag är less på folk som sparkar på den som ligger! Det har man upplevt sååå många gånger nu! Som du säger vem vet bäst egentligen?!
Tror att det flesta som har svåra sjukdomar att hitta går igenom samma sak.
Det var precis som Erik Björck (som ställde min diagnos) sa att det här är inte slutet. Nu har du en diagnos, men det är nu det börjar!
Det är så det känns. EDS är inte accepterat än av FK, läkare, & andra myndigheter. Man får slåss för sin rätt. & det tar tid, kostar blod svett & tårar!
Ibalnd känns det hopplöst..
Jag hoppas det blir lättare för andra i framtiden. & att dom kan ta mig på allvar!
Så jag kan börja leva det liv jag vill. Få en bättre vardag, mer hjälp med allt! Så kommer detta också bli bra tillslut.
Det är helt sjkt att man kan säga som läkare att böj ryggen åt andra hållet. Det fattar väl vem som helst att det inte går! Ja man slutas aldrig förvånas! Skönt att du har hjälp & att Emmy får det hon behöver. Det är super viktigt för hennes framtid. Men ändå att hon får vara Emmy...
Bamsekram
Skicka en kommentar