Idag var jag som vanligt ute och traskade lite (även om jag sitter i rullstol så traskar jag ändå, jag tänker inte på att jag inte går med mina ben längre!). Jag går förbi en man som börjar prata med mig. Jag pratar nämligen med mycket folk här i samhället. risken finns att mina rundor med hunden blir väldigt långa tidsmässigt på grund av prat.
Iallafall så pratade jag med denna mannen. Han miste sin fru för 6 år sedan och det var detta vi pratade om.
"Ibland när jag vaknar så undrar jag var hon är. Det kan ta ett tag innan jag kommer på att hon inte finns mer..."
"Utan henne känner jag mig halv som människa..."
Detta bland annat var ord som han sa. Man blir ju rörd ända in i märgen av hans ord. Han berättade att hans fru bara hann vara pensionär i 24 dagar innan hon dog. Hon hade cancer i hela kroppen...
Lev nu, lev idag. Imorgon kan det vara för sent...
Med dessa ord menar jag inte att man ska handla upp alla sina pengar NU eller så. Jag menar att man ska ta vara på varenda minut. Att kunna öppna ögonen och verkligen SE! Många stressar runt i livet utan att se att barnen växer upp.
Ställ dig frågan "Vad är viktigt i MITT liv?"...
Tänk på att det mesta GÅR FAKTISKT att ÄNDRA om man vill!