tisdag 11 oktober 2011

Barnet kom hem...

Var på utvecklingssamtal idag. Tycker sådana där samtal är lite "läbbiga", ens barn ska alltså bli bedömt och ska passa in i en viss mall... Mitt barn har lite problem med koncentrationen... Inte för att hon blir stökig eller så utan hon blir stressad när det är för mycket liv och rörelse omkring henne. Iallafall så var väl allt rätt så bra enligt hennes lärare. Ja, ja... Man får pusta ut och vara glad...

Emmy frågade sen om hon fick komma hem. Jag hade det liksom på känn efterom hon har messat om detta innan. För min del så gör det inget om hon kommer hem tidigare, bara det går bra med fadern. Jag kan tänka mig att det inte är så kul när ens barn inte vill vara kvar hos en... Iallafall så är hon just nu hemma och gör sin matte-läxa. Ikväll ska vi träffas och sticka, det ska bli kul!

7 kommentarer:

ime sa...

Ibland har barn fantastiska känselspröt... dottern kanske kände att hon skulle hem och muntra upp dej lite?
Kram

Hamrånge slöjdare sa...

Vad skönt att det verkar bra i skolan. Hon trivs säkert bäst hos dig, då vill hon ju vara där. Ha en trevlig kväll med stickning!!
Kram från Mona

Caja: sa...

Stressad kan väl vem som helst bli (läs caja) av stök och bök runt omkring.....det är väl inget konstigt med det?!

Ha en trevlig "stickig" afton/caja

Snäckskalsdalen. sa...

Ååh, lilla Emmy, klart hon fick godkänt i skolan, jag kan förstå det där med att det är skönare att ha det lugnt runt sig. Och så ville hon hem till mamma, gissa vad du har att leva för.....!!! Kramar

Selma sa...

På alla barnens utvecklingssamtal var det det samma. Smart men lat. Och jag tänkte, kanske är det för att det är för trist de inte vill plugga så värst, men det tordes jag aldrig säga.

Cecilia sa...

Tror att vi har barnen under luppen för mycket, de ska bedömas och diagnosticeras hela tiden och själv göras medvetna i tid och otid, tung börda att bära!

Pankis sa...

Jag har en son som jag alltid får sitta och höra om hur mycket han pratar. Kan knappt hålla mig för skratt för jag var exakt likadan, men jag "spelar" vuxen och förnuftig och nickar och håller med. Tur inte sonen vet hurdan jag var. Hihi.