måndag 13 juni 2011

En aningens bättre...

...känner jag mig just nu. När något som gör mig upprörd infinner sig så måste jag stanna upp och bara få vara ifred och tänka. Idag har jag varit i mina föräldrars trädgård och bara suttit och rensat hjärnan... Tittat på dessa "mini-prästkragar" som vi kallar för "pytte" och tänkt på hur vackra de är i all sin enkelhet. Studerat körsbärsträden och funderat på hur ont i magen man lär få när de är mogna... Klappat hunden... Sådant som gör mig lugn helt enkelt.

Jag kan inte gråta... Eller jag KAN gråta men det kommer aldrig någon gråt när jag är ledsen... När man kan gråta så lättar ju så himla mycket. Jag måste hitta andra saker som lugnar mitt inre.

Vad gör ni när kroppen känns som om den ska sprängas?

6 kommentarer:

Uffematten sa...

Och jag gör precis tvärtom; flänger omkring som en stolle för att slippa tänka... Fast det kommer ju ifatt en till slut ändå...

Kramelikram!!!

Lejonkvinnan sa...

Jag skriker, som Ronjas vårskrik ungefär, tar mig någonstans dit ingen hör. Sedan skriver jag och försöker få ur mig det som gör att kroppen sprängs, lyssnar på musik och gråter. Efter det så känns det som det har lättat en aning....en stund.

Styrkekramar!

bakom berget sa...

Jaa du min vän....vad gör man? jag vet faktiskt inte. Försöker att få tiden att gå fortare kanske, tittar på struntprogram på TV, äter godis, skriver, pratar i telefonen, klappar hundarna och lyssnar på radion. P1 är en suverän kanal på skingra tankar. Inte en massa skvalmusik, bara intressant prat. Jag somnar ofta till P1 på kvällarna. Mycket bra som sömnmedel. Kan rekommenderas!
Kan meddela att just i skrivande stund vräker regnet ner hos mig och det är bara ca 15 grader ute. Jag har just varit ute på hundpromenad och nu tror jag att det blir sängen snart. Det är en kall och ruggig kväll.
Hoppas du mår lite bättre! Kram från Åsa.

kajsastina sa...

Jag städar. Fast nu då jag är äldre blir jag sällan så upprörd att detkänns som jag ska sprängas. Känner igen känslan från förr - har aldrig funderat på varför jag inte reagerar som tidigare.
Hoppas du får ro och alla knep är tillåtna. Just att stnna upp och ställa sig frågan: vad är det bästa jag kan göra nu för att må bättre? Ha praktiserat det ibland.
kram

lillies lya sa...

Det beror på - när det gör riktigt jäkla ont och jag inte kan röra mig, så blir det en injektion eller en näve piller och sedan "koma" tills det blivit bättre. När min hjärna imploderar, drar jag ner gardinerna, släcker ner, tar med mig katterna och lägger mig, med hörlurarna på skallen och den hårdaste musiken jag har på repeat, så rensar jag skallen. Eller så sitter jag mitt i natten ute på balkongen och "bara sitter". Hur som helst - jag behöver lämna vardagen, omvärlden, "de andra" ibland. Hur irriterande det än råkar vara fr "de andra". Ibland tar man hand om något bäst genom att inte ta hand om det alls...

Anonym sa...

Älskade lilla vännen!!!
Kramar Marie