WROOOOOM!

Ja... Ibland undrar man om det inte finns ett litet svart moln över en som spyr ut knäppa saker... Idag åkte jag iallafall in till stan för att "chippa" hunden med kastreringsinplantat. Hela resan in till stan var min medpassagerare en GALEN HUND!

Han skällde oavbrutet i en och en halv mil... Fattar att det är tålamodsprövande! Dock så kom vi fram och Gibson gick snällt in fast på darrande ben, han gillar INTE veterinären!

Där inne fick han sin spruta (han märkte INGET) och veterinären (hon var med och opererade Gibson när han blev biten) tyckte att han var så himla pigg! Roligt att höra.

Lite mer än en tusing fattigare gick jag till bilen och där mötte jag pappa. Han arbetade på andra sidan gatan. Pratade lite med honom och körde sedan iväg.

När jag backade ut så hörde jag något märkligt ljud, typ som något skrapande. Körde ut från parkeringen, svängde vänster och då:

WROOOOOOM!

Stannade genast på en parkering brevid vägen och ringde pappa som gick över vägen för att kolla vad som hade hänt. Man kan ju räkna ut att det var något med avgasröret, pappa kollade under och så var fallet.

Dock så var det så att detta avgassystem byttes för ett litet tag sedan så pappa sa att vi skulle åka till den firman så de fick fixa detta.

Gibson hade total-dille där bak. Skällde som en galning för nu ville han ju HEM!

Pappa satte sig bakom ratten och samtidigt som jag höll för öronen så åkte vi genom hela stan och till bil-fixarna.

Väl där fick jag gå ut med Gibson och vänta utanför medans de gjorde under med bilen.

Gibson var helt stissig, nu var vi helt plötsligt på främmande mark och han som ville hem! Vi gick där lite fram och tillbaka. När benen inte ville mer lutade jag mig mot en bil och vände ansiktet mot solen. Kallt som fasen var det men vad kan man göra?

Till slut ropade pappa att de var färdiga. Jag vågade knappt gasa när jag körde hem!

Nu är vi iallafall hemma och vi är så lyckliga!

Kan säga att Gibson fick ett ben som plåster på såren.

Nu ska jag inte köra bil på länge!

Slutet gott...