Jag är så glad att jag började blogga och fick chansen att träffa ER.
NI är värda den största bukett rosor som finns! Det kanske inte är så mycket att ge men jag hoppas ni alla förstår hur glad jag blir varenda gång jag får en uppmuntrande kommentar.
TACK!
10 kommentarer:
Ännu en som fått nytt liv av bloggen...jag suger åt mig rosornas doft och hoppas att du förstår att du får en lika stor bukett tillbaka...
Kan man annat än älska detta land utan gränser och krav...blogglandia, our new country!
K.
R.
A.
A.
A.
M.
Ja det är fantastiskt med bloggning, som ett helt nödvändigt stöd i vardagen! Beroende? ja det är vi nog flera som är. Stå på dig, och ha en fin onsdag.
Vi är nog många som gläds av bloggandet och alla nya vänner man inte behöver göra sig till för.
Kram till dig och jag skickar över en stor bukett till dig också.
Tack själv för att jag träffat dig här i bloggvärlden! Det är alltid lika roligt att titta in här hos dig!
Kramar till dig!
Ps. Vackra vackra blommor!
Jag tycker att det är DU själv som förtjänar denna vackra rosbukett! Det är du som kämpar och får stå ut med värk och elände. Trots det så försöker du finna det positiva i tillvaron. Jag beundrar dig! Kram
Vi är glada som fått chansen att lära känna dig! <3
Japp, det är en fin och bra del av vardagen, det man delar i blogglandet. Det är en kravlös kommunikation och man kan ta del av den precis när det passar en som bäst.
Det är givande att följa olika livsöden. Verkligen.
Och det är ju som så att man mår bättre när man delar med sig och jag lär mig massor av dig och alla andra.
Vackra rosor får man också!
Kramar stora och varma (fast dom är som is om man tittar ut, lika illa idag.........)
Agneta
Jag förstår precis vad du menar; det lyfter verkligen upp en att få snälla och stöttande kommentarer!
Tack för blommorna och gott att du verkarmå bättre idag!
Hej Renée,
Läste igår ditt inlägg och lade in en lååång kommentar, som bara försvann. Jag tror jag skrev att din Emeli älskar sin mamma oavsett om hon har värk eller inte. Det är viktigt att man inte håller barn utanför och hon har ju fyllt 11 år! Det bästa du kan göra är att inte tänka förnedrande om dig själv (jag är en dum get eller var det ko du skrev igår. Älska dig själv också när du har värk, skäm bort dig själv. När man lever ensam finns det ingen som pysslar om en, jag har lärt mig att göra det själv.(Jag vet, fyller 72! i april, men dagar utan värk känner jag mig som 30 *fniss*) Du är en fantastisk person som gör ditt bästa av livet och att vara envis är bra, men var också envis på att skämma bort dig. Djuren finns ju bara till för att älska sin matte förutättningslöst, eller?
Stor kram
Åh, tack så mycket!
Skicka en kommentar