söndag 27 februari 2011
Vad trist jag är...
Känner mig som en trist gammal get som bara sitter här och får mer och mer ont i ryggen... Ibland hakar jag liksom upp mig på vissa sidor på internet och kan bara inte sluta trots att hela kroppen skriker "GÅ HÄRIFRÅN DIN DUMMA KOSSA!!!"... Nä, nu ska jag iallafall ta tag i mig själv och förflytta mig två meter åt höger, till soffan alltså... SUCK, ibland får man väl tycka att livet är trist eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Nu får du bestämma dig. Känner du dig som en get eller en kossa. *fniss*. Känner igen det där. Försöker att begränsa mitt sittande vid datorn, men det lättar ju upp också med kontakterna och allt annat roligt man kan hitta. Har värk i ländryggen också, men det får jag utan att sitta vid datorn.
I alla fall: Vila på soffan. Jag har en spikmatta som jag lägger mig på i soffan.
Man har inte roligare än man gör sig.
visst får du det, om allt skulle vara rosenrött skulle det bli tråkigt också till slut
Det får man absolut! Det kan inte vara bra jämt, för då är det nåt fel.
Ja man får tycka att livet är lite färglöst, bara man inte fastnas i den känslan. Tro mig jag vet vad jag talar om.
När jag ser min hunds glada svansviftning, efter att ha varit borta 1 minut måste man bara le! Varje dag strålar han av lycka, utom när han måste gå ut i kölden. Då hänger svansen...
Hoppas Emmy får en fin födelsedagsfest hos dig till helgen, och att hon hade en fin hos pappan. 11år är en härlig ålder.
Ja, absolut får man det. Alla har vi såna tankar från och till...det är jag övertygad om. Hoppas du kan hitta nå´t positivt denna måndag. När jag känner mig down, så brukar jag peppa mig själv genom att tänka på mina barn. Det är ju en lycka och du har ju en helt underbart söt liten tjej.
Varm kram från mig.
Vet hur det är att känna sig trist, men din blogg är i alla fall jättemysig - särskilt när du skriver om dina djur!
Jag är likadan. Känner att det gör ont men tänker att "bara en liten stund till, ska bara kolla detta först".
Och sen är det kört.
Mitt liv i ett nötskal.
Och visst måste man få gnälla och tycka livet är trist. Det ÄR det ju ibland!
Skicka en kommentar