Byt min hjärna snälla!!!

Vad är det för fel på mig? Det MÅSTE vara något stort fel på min hjärna eftersom jag inte har någon form av tankeförmåga kvar...

I flera dagar har jag mått totalt kasst... Kroppen har känts som om bindväven har varit på väg att slitas sönder... Tror ni jag har varit orolig? Japp, faktiskt... Tanken på att bli ännu sämre är inte kul plus att jag har varit så duktig att jag har sänkt min medicin, ska jag nu få höja den igen?

Igår skulle jag som vanligt ta min medicin klockan nio. Kollar i dosetten och helt plötsligt fungerar hjärnan ett litet tag. Vad är det i dosetten som INTE finns? Jo, en rosa tablett... Så med en Orudis retard 200 mg mår man genast bättre... Nu MÅSTE jag bli mer skärpt när jag delar dosetten alltså!  Måste, måste, måste...

Så nu väntar jag på att den värken som jag fick plussad på den värken jag redan har ska försvinna. Sen kanske jag kunde bli lite mer normal, iallafall inte må som en gammal koblajja...

Färdig!

Mitt berg av paket är äntligen färdigt men detta med att slå in paket är inte riktigt bra när man inte kan styra armar och fingrar... Jag har kämpat och jag har så ont i ryggen men färdigt blev det! Skam den som ger sig... Nu ska bara Buddha ge fasen i dessa paket, han fullkomligt ÄLSKAR snörena... Kanske får jag slå in dom en gång till!

Jag är inte riktigt okej än från min förkylning, det var en riktigt seg en måste jag säga! Det dummaste är att den orken som jag har får nu gå till att vara förkyld... Hemmet tar stryk tyvärr men vad ska man göra? Bara att hoppas det snart släpper så jag kan vara som vanligt igen. Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och titta på tv... 

Modiga Buddha!

Den som känner mina katter vet att Buddha tillhör de något fega och försiktiga katterna, Tussan är mycket mer vågad, iallafall när det gäller materiella ting. Människor är Tussan reserverad mot medans Buddha är gärna möter folk i dörren (man kan ju få lite kli på magen!).

I natt har det snöat rejält så det kändes extra roligt och spännande att släppa ut de fyrbenta på balkongen. Hur skulle de reagera?

Tussan var som vanligt först ut, hon var inte så glad i snön utan satte sig direkt under en stol där det var snöfritt.

Buddha vägrade först att gå ut...

Sen blir man ju lite nyfiken på det där vita där ute...

Eftersom Tussan hade tagit den enda fläcken som var snöfri så var Buddha tvungen att gå ut i allt det vita.

Han var inte dålig, han vågade utforska snön ordentligt!

Hans gång var dock rätt kul, sprätta med benen efter varje steg är rätt gulligt!

Jag är hängig, känner mig inte på topp än men det är iallafall på väg åt rätt håll. Tack och lov...

Lite snö och fortfarande slemmigt...

Härom dagen kom det snö!

Lite blött men ändå snö!

Idag på morgonen var det ytterligare lite mera snö eftersom det snöat på natten. Här ska Buddha och Tussan gå ut i snön och kolla. 

Buddha var faktiskt modigare än igår för då sprang han in när han fick en snöflinga på sig!

Tussan är inte alls rädd för vare sig regn eller snö.

Nu ser man hur mörk grabben har blivit...

Efter att ha varit så kall om rumpan och tassarna är det skönt att hoppa upp på fårskinnet och hamna i trans medans klorna trampar sig in i fårpälsen...

Jag passade på att ta lite "snygg-kort" på Buddha.

Han tröttnade dock rätt så fort...

Tussan gillar inte alls kameran som Buddha gör, bäst att gömma sig alltså!

Själv är jag inte pigg än... Vilken j-a förkylning, maken till slem har sällan skådats av mig! Tur det kommer ut men ibland hamnar det där det inte ska vara (Snöt mig och det kom så mycket så det hamnade innanför min kofta, mysigt värre (not)). Dock måste jag följa med på utvecklingssamtal men det är ju snabbt avklarat. Man orkar inte direkt dansa hambo när man mår så här ;-)

Seg...

Det var en seg jäkla förkylning, jag är fortfarande inte bra... Jag tar mitt slem och drar något gammalt över mig... Hoppas ni själva mår bra och är uppe på benen och dansar!

För mycket snor?

Ja, det kan man undra... Idag är jag helt off, huvudet är totalt avstängt och jag svettas som en liten nasse hela tiden. Ändå fick jag för mig att jag skulle följa med grannen på ett stadsbesök, jag skulle bara inhandla alvedon...

Ja, eller hur... En ask alvedon plus tre kassar och en hink full med annat. När jag kom hem upptäckte jag oxå att jag råkat stänga in Tussan i Emmys rum... Stackarn hade suttit där inne i minst två timmar alldeles själv medans jag var borta... Men som sagt; Jag skyller allt på snoret (kan inte ens hitta rätt tangenter nu när jag skriver, får sudda en j-a massa...)

Imorgon ska jag inte göra något, kom ihåg att jag har sagt detta!!!

Förkyld...

Snoret flödar, både barnet och jag snyter oss för fullt... Jag kan inte fatta hur kroppen kan producera så mycket snor... Hoppas ni där ute är snorfria!