Ingen tid att bryta ihop (men jag skulle vilja!)...

Så här är det... Vaktmästaren ringde (eller tvärtom var det, jag ringde dit för att felanmäla ett trasigt stuprör!) och sa att de skulle komma imorgon och börja förarbetet inför tapetseringen. GAAAAAH! Har jag plockat undan något? NEJ! Tror ni jag har att göra hela dagen? JA!

Nu till något lite roligt (eller mycket roligt om man gillar garn!).

Jag fick ett paket idag, ett paket med den nya färgen på Stellagarnet från Järbo. Hur snyggt är inte detta! Jag älskar dessa färger och ska försöka göra en snurrhalsduk till mig själv. Fast först ska jag göra en sådan av det rosa-lila till min kusin...

Sen har jag lovat en i hemtjänsten att sticka ett par sockar av detta garnet. 

Vi får väl se hur många "snurrisar" jag gör detta året, förra året blev det 6-7 stycken och alla skulle ha dom i grått. Nu hoppas jag att de gillar den nya för jag har bara köpt en grå denna gången.

Ja ja... Vi får väl allt se... Men först måste jag RÖJJA!!!

Ruskväder...

Japp, riktigt sådant är det oxå, fy hundan... På tal om hund så är det sådana här dagar med ruskväder då jag verkligen inte saknar att ha hund! Att slippa gå ut i ur och skur är underbart faktiskt, nu går jag bara i soligt väder och njuter av detta...

Vi är lite slöa idag, både Emmy och jag. Det kostar att ligga på topp om man säger så! Idag ringde mamma och frågade om vi ville äta middag hos dom. Man tackar! Vi bor bara några hus ifrån varandra men vi äter väldigt sällan mat där. De är väldigt ofta här och dricker kaffe å andra sidan. Kan vara för att jag behöver hjälp med än det ena än det andra och då blir det kaffe som betalning... Igår hjälpte de mig att slänga en jäkla massa skräp nu när tippen hade kommit till Anneberg. Jag samlar på mig en jäkla massa saker fastän jag inte vill... Jag har nog en skräpmagnet på ryggen...

Dagens bild blir på Tussan som bara älskar att bli kliad på magen. Synd att det inte är en film för då skulle ni fått se hur hon trampar med tassarna i luften och dreglar!

Jag ligger i!

Ja, faktiskt så har visst den där tummen åkt ur, iallafall lite granna (bäst jag inte säger för mycket...).

Denna tröja har legat färdigstickad men ej ihopsydd och kolla! Jag har sytt hop den och virkat en kant runt halsen, inte illa pinkat måste jag säga! Tröjan är stickad i Fine Wool, ett garn som jag älskar för att det är så mjukt men ack vad svårt det är att få stickningen jämn... "Det gäller säkert inte bara mig" får jag tänka när jag tittar på eländet... Vissa garner bara är ju sådana.

Bakom denna dörr har det sovit 3 tjejer i natt. Rummet är så litet så de sov faktiskt med fönstret öppet för att inte få syrebrist! Själv somnade jag som en gris redan efter nio (jag i ett nötskal) medans det säkerligen fnissades rätt rejält några timmar till. Skönt att de numera är så stora så de inte behöver bevakning, jag är ju så himla trött på kvällen.

Ungarna hade iallafall skitkul (sa de) så jag sa att de gärna fick göra om detta flera gånger. Tycker att det är roligt när de vill vara hemma, det kommer nog en tid då de gör precis tvärtom...

Blir en lugn kväll, ungen är rätt så trött efter övernattningen, det kostar att ha roligt!

Själv är jag ju alltid trött...

En sorgsen dag...

Det är inte lätt att ta farväl av en människa som egentligen kunde ha levt 20 år till om det inte hade varit för att sjukdom kom och tog slut på det hela. 

Ändå måste jag säga att denna begravning var så fin...

Kyrkan var överfull, en del .fick till och med stå längst bak

Barnbarnen sjöng så vackert, en fin sång som klingade så fint i denna lilla kyrka. Sedan sjöng kantorn "Stad i ljus" som Tommy Körberg vann den Svenska melodifestivalen med för en massa år sedan. 

En hel hög med rosor blev det på hennes kista när vi alla gick fram och tackade för att hon hade funnits och att hon skulle vila i frid... 

Efteråt, när vi kommit ut på kyrkbacken, konstaterade vi alla att det var en otroligt fin begravning. Hennes önskan var att den skulle vara precis så som den blev.

Jag kommer minnas Anita med glädje i hjärtat. EN människa som har gjort så mycket för samhällets barn, tror nästan alla ungar har haft henne som "dagismamma"!

Nu är det hennes nära och kära som ska lära sig att leva utan henne...

Jobbigt...

Redo...

Jag är redo... Idag ska vi göra något väldigt trist, vi ska till kyrkan och ta farväl av en liten kvinna som var så stark... Tyvärr räckte inte styrkan ända fram, hennes sjukdom tog till slut över och hon fick en välförtjänt vila. Ibland kan döden komma som en befrielse och det tyckte jag nog att den gjorde i detta fallet.

Så jag hedrar dig med min fina kjol...

Vila i frid Anita...

Den passade!

Nu har jag bara dragit på kjolen under min klänning som jag har dragit upp i midjan. Det är därför som jag ser en aningens tjock ut runt midjan!

På tal om tjock... Tyvärr så har mina magmuskler kraschat totalt, de orkar inte hålla upp kroppen längre så jag ser helt gravid ut för jämnan, hur kul är nu detta?

Plus att jag har gått ner i vikt så min korsett är för liten och kan inte hålla ihop det hela... Måste ringa till den som har sytt mina korsetter men än har tummen inte åkt ur...

Tack för alla fina komplimanger om min kjol, man blir både glad och stolt!

Anledningen till mitt avbrott!!!

DEN ÄR FÄRDIG!!!

Jag vet inte hur lång tid det tog men de sista varven tog mig hela gårdagen kan jag säga...

Nu återstår bara att fästa alla trådar, det tristaste jag vet...

Tror ni den passar? Det hoppas jag VERKLIGEN!