Bus-katt!

Vi har ju två katter och dom är fruktansvärt olika. Buddha är... ja det säger väl hans namn! Han är lat och stor men en snäll herre som är en riktigt mamma-gris. Tussan är tvärtom... Hon är liten och lekfull och skulle absolut klara sig själv ute i stora världen. Buddha skulle inte gå en meter kan jag säga, han ställer sig vid ytterdörren då vi är ute och vill in... Vad ska man ute och göra, det finns ju ingen mat där?

Här håller Emmy på att leka med katterna:

Till sist blir man lite slö och poserar fint för fotografen istället!

Fick en fråga om vem Hästmannen är igår. Gå gärna in HÄR och titta och läs om Stig-Anders som lever som man gjorde förr...

Blommor i mängder!

Anette och jag har varit på blom-spaning idag. Vi blev verkligen inte besvikna, blommor fanns i mängder!

Här har vi dammen i Anneberg.

Liljekonvaljen är på gång!

Här har vi hundkex.

Detta ska bli plommon.

Helt plötsligt kom Hästmannen och cyklade förbi oss! Hans syster bor lite utanför Anneberg så han skulle nog besöka henne.

Maskrosor är faktiskt oxå fina, iallafall när de lyser upp ett dike!

Violer...

Smörblommor.

Min favorit, förgätmigej... Färgen är så underbar, synd bara att kameran inte ger den rätt färg...

En annan av mina absoluta favvisar är daggkåpa.

Humleblomster.

Vad heter dessa "borrar" tro?

Hästhage med kabbeleka.

En stor humla på jakt efter pollen.

Jag tror detta är körsbärsblommor...

Här har vi den underbart doftande Häggen...

Kabbeleka

Mera körsbärsblommor...

Har helt tappat bort namnet...

Ja... Jag vet egentligen vad de heter men det är helt svart...

Här är iallafall en syren, dessa längtar jag till!

Hos min mor och far blommar dessa vinbär. Om inte frosten tar blommorna så kommer det att bli massor av bär av alla de slag!

Natten som var bjöd på minusgrader hos oss. Ändå klarade sig löjtnadshjärtanet, de är så känsliga så det var ren tur!

Visst är det underbart att få se denna vackra värld på nära håll. Att få känna vinden blåsa, att få dofta alla blommor...  Att få stanna och prata med en massa trevliga människor som är ute och går samtidigt som vi. Det gäller att passa på, imorgon kanske det spöregnar...

Nu ska jag laga lite mat, det blir fläskfilé och "nåt" till som jag inte har bestämt än. Jag äter ju bara kött och sås eftersom jag har gått in för LCHF och faktiskt har jag gått ner några kilo. Det går sakta men å andra sidan kan jag ju inte röra på mig. Jag kan inte lägga på mig en massa kilo, det orkar inte kroppen med... Annars kan jag säga att jag är vansinnigt glad i allt som är onyttigt...

Jag är på benen!!!

Här har ni mig i egen hög person! Jag är på benen som ni ser. Gårdagen var hemsk... Jag hade troligtvis fått något vi kan kalla "kot-hambo", alltså dansar kotorna iväg och så hamnar lite saker emellan. Jag hade kramp i hela sitt-regionen igår plus att ryggen värkte så in i norden. Jag hade svårt att både sitta och stå, då är det illa!

Men idag är det bättre (peppar, peppar...) och hade det varit bättre väder så hade jag gett mig ut på en runda. Det regnar och blåser ute, kanske inte det bästa vädret att gå ut i... Jag tittar ut från mitt fönster istället!

Vädret är inte bra på många sätt. Igår kom Emmy hem från skolan och var yr och konstig. Lite astmamedicin och hon hostade upp sin yrsel om man säger så! Hon blir alltid så täppt om vädret är fuktigt och lite kallt. 

Nu ska jag laga lite mat, KRAM på er ALLA <3

Skydd = träningsvärk...

Att få ortoser (olika skydd till olika leder alltså) till sin kropp är inte enbart kul. Satte på mig min korsett igår när jag kom hem och hade på mig den tills jag gick och la mig. Jag kan berätta att idag har jag träningsvärk lite överallt i kroppen. Den krokiga kroppastollen är inte van vid att vara rak... Men inte ger jag upp för det! Ont ska med ont fördrivas (som de alltid sa förr).

Ute är det regn och grått... Fast ett annat talesätt från förr är ju att det aldrig kan regna för mycket innan midsommar så då är det väl så! Idag väntar några maskiner tvätt på att bli ren, egentligen orkar jag inte men jag tar väl en tablett och kör på...

EDS = massor av skydd...

Jag menar att när kroppen inte hänger ihop så måste man ha skydd som håller ihop den. Idag har vi varit med Emmy på Team Olmed (f.d. Team Ortopedteknik) för utprovning av diverse skydd/ortoser.

Det första tjejen som tog emot Emmy konstaterade var att Emmy är väldigt smal. Med andra ord så är det inte lätt att fixa så smala ortoser. Det andra hon konstaterade var att Emmy är VÄLDIGT lös i sina leder. Med andra ord mer skydd...

Det blev till slut ett par skor (som ser ut som ett par converse typ), sen beställde hon både knäskydd (mjuka) och armbågsskydd (oxå mjuka). Vi börjar med mjuka skydd, det är inte lätt för en 12-åring att acceptera ortoser ändå... Märktes när hon skulle prova ett par sandaler, de var ju inte som vanliga sandaler utan med hel häl. Hon blev genast tveksam om hon ville ha dom... Vi får se, vi ska dit i juni igen så vi hinner nog bearbeta henne (eller inte)...

Själv så hämtade jag mina två korsetter och en hård stödkrage.

Exakt samma krage som jag hade innan men en storlek mindre. Med den andra fick jag hals som en giraff! Denna var mycket skönare. Använder inte en hård krage varenda dag men den är hemsk bra att ha när man t.ex ska rulla på kullersten!

Här är min nya korsett. Inte så snygg men skön för ryggen. Dessa betalar jag 200 kr styck för (tror det var 200 eller kanske 150...). Alla hjälpmedel till Emmy är gratis förutom skorna som kostar 500 kr styck till barn medans vuxna får betala 800 kr per par. 

Tjejen som vi pratade med berättade att det har kommit en ny grej som är som en vanlig tröja men som blir som ett yttre skelett. De kan justera detta tyg så det håller åt på vissa ställen och ger efter på vissa. Tyvärr så var detta alldeles nytt så det gick inte att fixa än men snäll som hon var så skulle hon prata med någon om detta. Vi vore ju ypperliga personer till att använda sådant! jag tänker mest på Emmy, att använda en massa ortoser kan vara pinsamt men en "tröja" under som ger stöd är ju en helt annan sak. Hoppas att detta kommer snart så att de som behöver det får det.

Vad händer???

Min kropp har betett sig VÄLDIGT märkligt den senaste tiden... Inte för att den på något sätt gör mig gladare, åh nej, det händer bara saker som gör mig ledsen och fundersam.

I morse var jag redo att lägga mig i graven, mådde så extremt dåligt. Svetten rann och jag blev dålig i magen. Fick lägga mig i sängen och be att det skulle gå över... Efter några timmars sömn men oroliga drömmar vaknade jag och var någorlunda okej igen. Jag har dock världens kramp i låren som ett minne.

Nu undrar jag om det är så att jag blir sämre? Eller är det tillfälligt? Jag vet att vissa nervskador kan ge symtom på andra ställen (som att magen sätter igång...) så det kanske är något sådant... Otäckt är det iallafall för jag var absolut inte beredd på det alls! Känner mig så otroligt svag i ryggen, som om jag inte orkar bära upp mig själv längre. Faktum är ju att det är sant...

Jag vill inte att mina ben helt ska tappa bort sig men gör dom det så får man väl ta det oxå... Tror det kan bli lite bättre när mina korsetter kommer, då blir jag rak som en tall typ! Idag ska dock roliga saker hända, vi ska ha stickcafé och jag hoppas att en ny gäst kan komma idag! Det är en gammal kompis till mig som behöver lite uppmuntran. Roligt oxå att ta med någon ny, vi "gamla" har snart inget att prata om. Dock är den nya gästen oxå lite "defekt", hon lider av värk hon oxå... Vi får hoppas hon kan komma idag men annars blir det fler dagar!

Mina älsklingar...

Idag får ni se en bildkavalkad på mina älsklingar...

Tussan är väldigt nyfiken på kameran, ibland är det dumt om man tar kort med blixt... Katt-stackarn blir väl nästan blind!

"Är jag snygg om jag står så här?"

"Eller ska jag stå så här?"

Tussan poserar i soffan. Ibland kan man faktiskt tro att hon är en kudde!

Hon älskar att bli kliad på magen och trampar i luften medans man gör det.

Sen dreglar hon som attan när hon spinner!

Lilla Gumman...

Jag har varit ute en sväng och luftat min arma kropp. Björkarna har slagit ut och hela världen är så grön. Folk börjar påta i sina land och är ute mycket mer. Har man tur kan man få småprata med en handfull människor på en liten runda!

Jag är tacksam för allt som gör att jag känner mig levande.Jag är tacksam för allt som gör att jag kan "glömma" lite...