tisdag 17 september 2013

Hej svejs i lingonskogen!!!

Jag hoppas att det är just lingonskogen ni passar på att besöka nu när lingonen står och väntar röda och fina! Själv har jag tyvärr inte kommit ut så mycket som jag har velat, min rullstol har varit rent ut sagt farlig och jag har inte kunnat åka ut själv. Kändes som om min frihet blev så begränsad av detta, jag har ju alltid varit ute själv!

Igår blev drömmen sann, igår var jag på hjälpmedelcentralen i Jönköping och provade ut en ny superrullstol, en sådan som jag hade innan fast sprillans ny!!! Jag var så lycklig igår, det riktigt spratt till i min värkande kropp och själen började ändra färg från grå till svagt rosa. Äntligen frihet!

Saken är den att jag provade ut två rullstolar igår. En för uterullande och en som jag ska ha inomhus. Jag blir ju liksom inte bättre i min gamla kropp, vissa dagar har jag sådan värk så jag knappt kan sätta ner fötterna på golvet... Inte lätt att laga mat då inte. Med en rullstol inne blir allt så mycket lättare, jag kan ha saker i knäet och rulla fram och tillbaka överallt i min lägenhet.

Nu var det ju så att en rullstol inne är lite större än den arbetsstolen jag har nu. Med en fotplatta framtill gör det omöjligt för mig att komma intill spisen. Så nu ska arbetsterapeuten komma hit nästa vecka för att se vad de kan bygga om. Köksmodulerna måste alltså hänga i luften för att jag ska kunna laga mat. Plötsligt känns det som om allt händer på en enda gång!

Lyckan skulle vara helt fullständig om nu också jag hade fått göra ultraljudet på mitt hjärta... Tyvärr är det 3 månaders väntetid, bara att ta ett djupt andetag och vänta... jag kan säga att jag just nu inte är den fräschaste människa på jorden. Hjärtfelet (eller klaff-felet) gör att jag svettas hejdlöst så fort jag anstränger mig minsta lilla. Att duscha är egentligen meningslöst då jag blir så svettig av att smörja in huden så jag egentligen borde duscha igen...

Annars mina kära vänner är livet som det alltid har varit. Visst att saker runt omkring mig just nu är lite kaotiskt men så är det ju ibland. Tänkte avsluta denna gång med lite bilder på mina älskade katter plus mitt älskade barn!

Här har vi Buddha som i oktober (tror jag det är) fyller 3 år. 

Tussan fyllde 4 år nu i sommar. Hon är mamma till de andra två och om man inte sköter sig så får man en rak höger ;-)

Zoya... Min mamma säger att jag har fått denna katt för mina synder! Då måste jag ha syndat massor för denna kisse är inte still i en minut. Vi ska inte tala om hur många sladdar hon ätit sönder eller hur många krukor som numera är skärvor och slängda... MEN, jag älskar henne ändå!

Min älskade Emmy... Hon har fyllt 13 och går numera i skolan i Nässjö. Om jag säger att hon är tonårsstinn så fattar ni säkert vad jag menar? Bergodalbana är livet, ena stunden är allt bra och andra stunden så är man fullständigt förbannad... Att frigöra sig kan inte vara lätt...

Här är då jag och min käre pappa när vi är på minisemester på Visingsö. På bilden sitter vi och ska åka remmalag (alltså sitta på en vagn bakom två hästar). Med oss på denna tripp har vi de amerikanare som vi besökte för ett antal år sedan. Tyvärr så stannade de bara några dagar men det var jättekul!

Jag ska försöka att skriva lite mera nu, tummen ur röven alltså!
KRAM PÅ ER ALLA!!!

6 kommentarer:

Vero sa...

Ojoj, tonårsstinn... Förstår precis. Min som övergår i 18 nu är inte riktigt över än. Pjuhhh....

Cecilia sa...

Kul att få syn på dig igen! Hoppas du snart får komma och kolla hjärtat, kanske blir det lite lättare med lite svalare väder?

Anonym sa...

O va skönt med ett livstecken från dig. Började fundera vad som hänt dig.
Missekissarna är jättesöta.
Din dotter är också urtjusig. Vad hon har vuxit tills sig.
Här har varit så varmt i sommar så jag har inte gjort ett jotans dugg.
Bara suttir och flämtat lång inne i ett hörn.
Det där med all värk som far omkring i kroppen känner jag igen.
Nu har jag svårt att gå. Har ont i ett knä och i höger höft. Har svårt att klara av mig själv.
Blir livrädd att jag hamnar på något servichus. Skulle nog behöva vara på ett en kort tid så min man kan få vila och få tänka på sig själv.
Nu ska du krya på dig och ha det så bra.
Margit(maxelonia)

Evas Kvarnaro sa...

Tänk om alla människor på jorden fick vara friska och utan värk en endaste dag, vilken befriande lycka
Min syster var bara 52 år när hon fick en stroke, pigg och kry och en kondition som en sprinter.
Hennes hjärta och andra organ får andra leva med. Jag tänker att egentligen är hon inte död, hennes hjärta lever hos en annan lycklig människa. Så märkligt livet kan bli

Var glad för din vackra dotter, de är härliga i den åldern, fniss*
Katterna är underbara.
Sköt om dig, krya på kram/ Eva

ime sa...

Välkommen tillbaka, jag har saknat dig. Vad skönt att det händer saker och att ditt hem blir bättre anpassat. Åh vilka härliga bilder på dina kissar.
Kram

Helena sa...

Hej igen. Ja det verkar som om du behöver nya "rullar" så du kommer tryggt ut. Dottern har verkligen blivit dam, och tonårshormoner känner jag mycket väl till. Huamig det kan verkligen svänga, men dom brukar landa på fötterna.
Hoppas kissarna inte leker för våldsamt, utan att du får ha kvar några blomkrukor.