tisdag 12 mars 2013

Jag ger upp...

Mina fötter värker som malande tandvärk, jag har svårt att gå på dom idag... Det har blivit värre och värre, hela min kropp har blivit sämre... Hela vintern har jag bara väntat på att det hela ska haverera och nu orkar kroppen inte mer... Idag har jag ringt till arbetsterapeuten, nu får det bli rullstol inomhus och bostadsanpassning!

Enda kruxet är att jag önskade att min lägenhet vore dubbelt så stor... Att ha rulle här är lite, lite trångt så jag bävar för allt jag kommer köra in i och slå ner med rullen... Buddha avskyr mina kryckor som pesten, undra hur det blir med en rulle?Inte är det roligt men tyvärr så måste jag göra detta. Mina fötter går mer och mer sönder ju mer jag går på dom så det är helt enkelt tvunget...

Solen skiner idag och man kan känna värmen trots att det faktiskt är minusgrader ute! Det är skönt att känna att solen tar, nu längtar jag efter takdropp och blåsippor!

2 kommentarer:

Cecilia sa...

Jag tror aldrig att du "ger upp", jag tror faktiskt att du är realist; nu är det dags att göra något annat...och då gör du det!
Visst längtar vi efter våren, väldigt mycket!!!

Snäckskalsdalen. sa...

Usch, stackars dig och dina fötter. Kan du i alla fall bo kvar i din lägenhet? Du borde få komma nånstans och få miljöombyte också, jag inbillar mig att det är bra både för kropp och själ. Min kusinfrus syster, hon som är ung och har fått Parkinson beviljades 1 månad på Vintersol på Kanarieöarna och hon har en vecka kvar där nu. Hon har blivit som en ny människa, dom har allt stöd som finns att få och varje dag har dom ½ - 1 tim vikt med sjukgymnast eller terapeut eller pskykolog för samtal om dom vill. Jag vet att jag skrivit det här förut, men det kanske hade varit något. Hon har fått ett jättelyft av det här, hon var ett vrak när hon for iväg med 1 ton mediciner som ska vara i kyla med bestämd temperatur osv.
Jag kan inte släppa det riktigt, för jag kommer ihåg när du var i Fla hur bra det gick i värmen och med miljöombytet......Hoppas det ordnar sig så bra som det nånsin går! Kramar