fredag 16 december 2011

morgonstunden...

Jag måste erkänna att jag inte gillar att gå upp tidigt. Det liksom känns helt fel i både kropp och själ på något sätt. Idag vaknade jag dock med ett litet leende på läpparna, det är fredag! Sista "gå-upp-tidigt-dagen" innan den älskade helgen. Okej jag är ju "ledig" för jämnan men det betyder inte att jag alltid får sova som en stock på morgonkvisten. Ånä, jag är ju mamma och då måste man gå upp varenda vardag för att skicka iväg barnet till skolan....

Jag kan bara inte fatta varför en del människor är så jäkla morgonpigga? Måste ju bero på något i generna helt enkelt. Min arvsmassa är inte anpassad för tidighet helt enkelt! Är ni så där pigga på morgonkvisten? Jag kan ibland önska att jag var det men å andra sidan så älskar jag att sova...

6 kommentarer:

Vero sa...

Jag är pigg på morgonen när jag väl har vaknat. Och kan sitta uppe länge på kvällarna.
Är pratglad på morgonen ockås vilket INTE uppskattas av många. :S

Hamrånge slöjdare sa...

Jag är rätt så morgonpigg på sommaren....
Men nu när det är så mörkt vill man ligga lite längre.

frunatmaken sa...

Jag har alltid varit morgontrött men plötsligt insåg jag att för mig innebar medelåldern också en plötslig kvällströtthet och oförmåga att tryna vidare i lugn och ro på lediga morgnar.

Camilla sa...

Jag är ganska morgonpigg och har alltid varit. Jag kan nog säga att jag aldrig någonsin sovit till längre än 10.30 - även som tonåring. Jag brukar gå upp senast 6.30 på vardagarna (när jag är ledig) och runt 8.00 på helgerna. Gillar inte att mer än halva dagen är försvunnen innan jag fått ändan ur vagnen. Tar mig hellre en tupplur/powernap på eftermiddagen.
Ha en skön helg och sköt om dig.

Snäckskalsdalen. sa...

Det ÄR generna. Redan som baby var jag vaken hela nätterna (och det berodde inte på föräldrar som inte försökte få mig att sova, det gick inte, läkare var inblande, men jag sov inte) och sov mycket gott från 5-6 på morgonen till fram på förmiddagen och det har aldrig försvunnit. Jag är fortfarande likadan och har varit genom hela arbetslivet, vilket ibland varit jobbigt, men det har gått ändå. Min far var likadan, min farmor var likadan. Det ÄR generna. Så är det bara! Kramar

Lisbeth sa...

Och jag önskar att jag kunde ligga kvar. Det rycker i benen och så är jag uppe. De andra åker iväg och där sitter jag. Jag är ju också hemma på dagarna. vissa dagr går det jättebra för då inser jag att det är bäst för mig. Men dom andra! Nu får det bli ett nyårslöfte. jag ska ligga kvar längre jag behöver ju inte som du kliva upp
Hoppas din fredagskväll blir bra