Ett väldigt luddigt inlägg...

Jag har massor av idéer, har alltid haft faktiskt. Mitt huvud bara spottar ur sig saker som skulle kunna göra hela min lägenhet till världens mys-pysigaste hem. Min hjärna är gjort till att hitta på saker, så har det alltid varit. Det fanns en tid då jag faktiskt kunde göra dessa idéer till verklighet, hur kul var inte detta...

Jag kan ibland bli väldigt frustrerad över att min inspiration blir hämmad av min kropp. JAG VILL SÅ MYCKET! Inte för att jag vill visa upp mitt hem som en vit oas på bloggen, ånej, det är verkligen inte min stil. Min stil är en salig blandning av allt, ett hem där man känner sig HEMMA, ett hem med massor av olika stilar och massor med färg, det är JAG...

Nu för tiden tycker jag att alla som visar upp sina hem har samma stil. Alla ska ha shabby shic eller fransk-lantlig stil och vitt, vitt, vitt med lite inslag av rosa. Kära vänner, observera nu att NI FÅR HA DET PRECIS SOM NI VILL HEMMA HOS ER!!! Jag bara säger att detta är inte jag för fem öre, jag är ingen vit person, jag kan till och med må dåligt i ett vitt, spartanskt hem.

Ibland får man se hur andra har det genom att de visar bilder på bloggar och reportage i tidningar. Allt är alltid så rent, så avskalat på personlighet... Var är högen med räkningar? Högen med reklam från dagens post? Handväskan som hänger på köksstolen? Pennan som alltid ligger på bordet ifall man måste skriva något? Smulorna på bänken....

Vad jag vill säga med allt detta svammel är att det är tillåtet att ha det precis som man vill!!! Skit i vad som är på modet (om du nu inte gillar det stenhårt), ett hem ska vara DIN borg. Våga vara annorlunda, våga vara DU...

Glöm inte att om du inte kan älska dig själv så kan du inte älska någon annan....

Det får allt bli en riktig slödag...

Vissa dagar så känns det som om ryggsäcken man har innehåller 50 kilo bly... Man orkar inte ta på fasaden av att vara en någorlunda normal människa... Så idag slöar jag, jag ska inte göra så där jättemycket kan jag säga. Har knappt tänkt att laga mat men äta måste man ju.

Regnet strilar så där sakta så det knappt syns och det är bara 8-9 grader ute... En perfekt dag för tända ljus och myspys med katterna. Jag gillar hösten om den visar sig från sin fina sida men när allt är grått och ruggigt så vet i katten, då är det inomhus som gäller.

Den nya billiga lådan!

Till vänster ser ni den lådan jag hittade på loppis, en modcat som kostar 1195 nypris. 

Nytt lock ska inköpas (sedan, den gamle lådan ska slitas ut först) och sen är den som ny! Faktum så har den aldrig varit använd, den gick nog sönder i låser direkt och de slängde den hellre till loppis än att kolla om det fanns reservdelar. Iallafall så är det inte ett endaste märke på den och det borde det vara om den varit använd.

Idag har jag ägnat några timmar till att sova, håller på att sänka mitt dolcontin samtidigt som jag äter kortison så jag vet faktiskt inte riktigt hur jag mår. Då är det bättre att sova känner jag!

Duktiga jag!

Faktiskt så kände jag mig så j-a duktig igår när jag la mig i sängen. Jag hade alltså tvättat mina kuddar, madrassöverdraget, täcken plus att jag hade dammsugit hela sängen. Det tog visserligen hela dagen eftersom jag gjorde det hela i etapper men attans vad duktig jag kände mig! Att jag idag har så in i nordens ont i arslet är väl lönen för glädjen antar jag...

Gjorde en annan sak igår som jag oxå är stolt över. Jag uppdaterade min telefon. Inga fler missöden på stan när telefonen tappar täckning nu inte! Jag har en Nokia N8 och dessa måste ha rätt mjukvara för att funka ordentligt. Detta skulle ha gjorts för säkert ett halvår sedan så tack för att tummen åkte ur! Duktiga jag... Fast idag skiter jag i att vara duktig, idag ska jag bara vara nöjd hela dagen, det räcker...

Säg gärna "HEJ!" till alla mina kvalster...

Jag har fått ett ryck idag. Detta är inte så vanligt när det gäller mig så jag får passa på medans rycket finns där. Idag gjorde rycket så jag kände för att städa min säng... Jag började tvätta kuddar och täcken och sedan körde jag igång med min nya super-duper-dammsugare...

Detta är inte bajs, det är all skit som jag dammsugat upp i mitt sovrum. Säg "HEJ!" till alla mina kvalster, har nog dammsugat upp fem miljoner av alla de 417 miljarderna... Kan säga att jag är så nöjd med denna dammsugare, det är mycket renare efteråt på något sätt... Innan så kändes det som om det blev dammigt efter en halvtimme igen men nu håller det sig fint faktiskt.

Så i kväll så ska jag lägga mig i en säng som doftar nytvättat överallt. Nu återstår det bara att bädda den oxå... Har ju hjälp med det annars för jag är kass på påslakanen. Ja ja... Det ordnar sig väl...

Ibland dör telefoner när man bäst behöver dom...

Min hemtelefon har varit lite konstiga sedan jag skaffade bredbandstelefoni så att det händer mystiska saker med telefonerna hemma är jag van vid. Att det händer mystiska saker med mobilen är jag dock INTE van vid...

Igår åkte jag färdtjänst till stora staden Nässjö för att träffa min älskade ledsagare Marie. Precis efter att jag hade passerat 50-skyltarna så tappade den kontakten fullständigt... Tänkte inte mer på detta då Marie och jag hade lite annat för oss.

Först var vi på Ria-loppis. Vi hittade en massa fynd, Marie köpte ett par nästan nya Nike-promenadskor för nästan ingenting och jag hittade en MODCAT- kattlåda som de faktiskt skulle kasta på tippen så den fick jag alldeles gratis. Det enda felet var att locket var skadat i låset men man kunde köpa nytt som reservdel. Tror inte ens den var använd alls! En ny kostar 1195 så jag tror jag gjorde ett fynd...

Sedan gick vi till Nässjö läkarhus, jag skulle ta lite sprutor. Hejco var tillbaka efter att ha varit sjukskriven några veckor. Han fick en stroke 2010 och nu hade de hittat ett aneurysm som hade växt så nu har de satt in en stent så det inte ska bli någon mer stroke (förhoppningsvis!). Jag var så glad att han var tillbaka kan ni tro!!! Utan honom skulle nog livet kännas konstigt, han kan mig utan och innan och litar på mig till max.

Jag hade ju feber för ett tag sedan för att jag hade glömt mina orudis. Nu ska jag testa att äta kortison i en vecka för att se hur jag reagerar. Blir jag superduperbra så är det ju något inflammatoriskt som är fel och då skickar han mig till rematologen. Bara för att man har EDS så får man inte stirra sig blind på det, man kan ju faktiskt få andra sjukdomar.

Efter mina sprutor gick vi i ösregn till ett fik och åt goda mackor. Både Marie och jag äter enligt LCHF och gissa vad som händer när man inte är van vid att äta bröd? Magen protesterar hej vilt! Med värkande magar gick vi till apoteket och efter ett tag där så åkte Marie hem. "Jag klarar mig själv" sa då jag.

När jag kom ut från apoteket tänkte jag då ringa färdtjänst. "Hej min döda telefon, vill du ringa lite???" Det gick inte alls om jag nu inte skulle ha ringt 112, lite onödigt kanske... Så jag bad att jag skulle möta någon från Anneberg det första jag gör när jag kommer in på ICA. Gissa vad jag möter det första jag gör? Ett äldre par från Anneberg! Fick låna deras telefon och allt löste sig. Ibland är det bra att be, tänk på det.

När jag kom hem så fungerade telefonen igen, grrr.... Så idag har jag uppdaterat min kära lilla Nokia så detta inte ska hända mer, iallafall inte i år kanske...

Nu lär det bli UFO:n i huset...

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska sticka för tillfället. Helt plötsligt hade jag två olika strumpskaft och jag vet inte vilket jag ska sticka... Sen har jag ju kjolen... Det är lite mycket nu känner jag...