Regnet det bara öser ner...

Jag blir dock inte blöt, jag behöver ju inte gå ut! Det enda positiva med att inte ha hund längre måste jag säga. Nu blir det myspys i soffan medans min kjol blir färdig (hoppashoppashoppas). Sen måste jag hitta både mönster och garn för min kusin har beställt sockar. Har ju inte stickat sockar på länge så nu får jag använda mina hjärnceller lite extra. Så avancerat är det ju inte, jag gör snurrade sockar som är lite enklare att göra.

Nu har de städat med min nya dammsugare.

Minus:

• Alldeles för kort sladd.
• Alldeles för kort rör. Alla är inte pygméer som dammsugar!

Plus:

• Du får se hur mycket skit det faktiskt är på golvet (URK...)(Skulle tagit kort men missade detta).
• Det var mindre hår kvar när man hade dammsugat färdigt.
• Smidigt att slippa påsar, bara tömma på toa.
• Att man kunde välja sugkraft, ska man dammsuga gardiner vill man ju inte suga in hela skiten i röret!
• Bra tillbehör, både det som hörde till och det man kunde köpa till extra.

Alltså slår alla plussen de få minusen. Ska se om det går att fixa ett annat rör plus att jag ska köra med ett twinner-munstycke. De andra bara drar ju skiten framför sig...

Nu jäklar öppnade sig himlen! Myspys som sagt...

Imorgon gäller det...

Jag har gått och investerat i en ny dammsugare (eller gått och gått, jag har inte gått en meter då jag beställde den via nätet...), nu hoppas jag verkligen att den håller vad de lovar på reklamen också.

Detta är en vattendammsugare, det innebär att det istället för dammsugarpåse finns en behållare med vatten som ska ta upp all skit. En i hemtjänsten hade en sådan hemma och hon var supernöjd!

Nu återstår det bara att jag ska bli det också, imorgon gäller det, då ska det städas...

Dagen har bjudit på blandat väder, först regn och sedan sol... Jag lånar min granne Kristinas hundar och går ut med när vädret är fint, på så sätt får jag behålla lite av den känslan som jag saknade så vansinnigt när Gibson dog. 

Kristina har två illbattingar av rasen Puli, det är banne mig fullt ös hela tiden! Jag orkar bara ta dom en och en, de blir avundsjuka på varandra när jag bara tar den ena men jag orkar inte hålla i två, sen har jag ju bara en hand när jag håller i joysticken. Det är så kul att se vilken glädje de visar när jag kommer och ska gå ut med dom, inte för att de inte tycker om när Kristina går med dom utan för att jag låter dom springa hela vägen så de verkligen får rasta av sig. Ibland är det bra att ha rulle!

Höst, höst, höst...

Ja faktiskt så kommer hösten smygande, färgfestivalen har börjat!!!

Ja, kan man annat än njuta? Färgerna är ju fantastiska och mer lär det ju bli. 

Började morgonen med att säga till två barn som pallade plommon och äpplen från grannens träd. Okej om man tar en av varje men inte att man har med sig en kasse som man fyller! När jag sa till så sprang de bakom en buske. Stackars tanten som bor där har nog inga plommon kvar nu...Jävla ungar...

Mina planer, mina drömmar...

Ja, ni skulle bara veta vad som försiggår inne i min skalle, det är en verkstad utav dess like! I verkligheten är det dock en annan sak, att få ut alla planer ur skallen och göra dom till liv är inte riktigt min grej... Samtidigt så tror jag att det är bra att man har lite planer, i skallen är ju livet perfekt!

Här är några av mina planer:

• Göra en egen stickbeskrivning på en kofta eller tröja. Detta är ju inte så himla svårt, bara att sticka lite, hihi!
• Måla om mina möbler. Detta är lite svårare, eller vi säger mycket svårt! Orkar ju inte...
• Skaffa mig en man. För att göra mina planer kanske jag behöver en sådan? Fast jag vet inte om jag vill ha någon, tycker karlar bara är till besvär, iallafall om man bor ihop med dom...
• Skriva en bok. Detta kommer jag kanske att göra en vacker dag! Vad den ska handla om är än så länge hemligt...
• Lära mig meditera. Ett måste!!!
• Få bättre kontakt med mina änglar. Jag pratar med dom varenda dag men jag kan inte se dom... Övning, övning, övning...
• Kunna hjälpa andra... Om det är någon önskan jag har så är det denna. Tänk att åka ner till Afrika med massor med mat eller se till så forskningen om cancer får mer pengar! Önsketänkande? Ja, vem vet?

Så nu har ni fått se en bråkdel av alla mina planer... Jag tror att vi alla har planer, läste för ett tag sedan att det var bra för själen att dagdrömma. Vad drömmer du om?

Mannens lott i livet...

Tussan vet precis hur hon ska göra, hon klämmer ner sig bredvid Buddha för att få lite "gos" av honom. Aldrig att hon gör likadant för honom inte! Det är som om det är Buddhas lott i livet att ge Tussan det hon vill ha. Tänk om man hade en sådan man!!!

Ett år har gått...

Denna älskade hund, min bästa vän när han levde, föddes ute i ladan av sin mamma Wilma som var av rasen labrador. Pappa var en stor tysk långhårig schäfer som hette Rizze. Lilla Gibson föddes den 12 augusti, han hade 8 syskon och allihopa föddes svarta utom Gibson som hade en liten, liten vit strimma under hakan.

Jag valde Gibson när han endast var 8 dagar, ingen visste då hur de skulle se ut när de blev större, det var väl lite som att köpa grisen i säcken men jag gjorde ett bra köp! 

Jag kan ibland undra hur många mil jag gick med honom medan han levde? Både han och jag älskade att vara ute i skog och mark och dit jag gick gick också Gibson. Han var inte den modigaste av hundar, han vågade aldrig gå utanför stigen utan att jag gjorde det så jag visste alltid att man kunde lite på honom.

Efter att Emmy föddes så blev hans uppgift i livet att kolla så hon inte gick utanför gården och han var fenomenal på att mota bort henne från grindöppningen.

Sista året av hans liv var lite besvärligt, som 13-åring blev han biten av en mastiff och blev opererad två gånger, andra gången hade han en halv liter var i buken... Efteråt rann det "klet" från såret i hela lägenheten och jag la om såret med dambindor för det sög iallafall upp all vätska...

Gibson gillade alla djur så att skaffa katt var väl inget, för Gibson var han en kompis direkt! Buddha var allt lite mer tveksam men så småningom låg de i samma soffa!

Bästa kompisen var denna man i svart päls, Snobben. Snobben har för ett tag sedan också lämnat jordelivet så jag tror att de nu springer och busar uppe bland molnen...

Sen helt plötsligt blev vi med ny kisse, Tussan flyttade in till oss lite hastigt och lustigt. Det första hon gjorde var att gå direkt fram till Gibson och stryka sig mot hans ben, man kanske kan kalla det för kärlek vid första ögonkastet, vem vet?

Idag är det alltså ett år sedan jag tog bort min bäste vän. Ett år sedan han dog med huvudet i min famn. Ett år sedan jag grät så jag trodde att hjärtat skulle spricka... Numera känner jag enbart glädje när jag tänker på honom. Han fanns där för mig när jag som bäst behövde honom. Vi fanns för varandra...

Numera lever jag ensam med Emmy och mina katter. Någon ny hund är inte på tal, min kropp orkar inte i samma tempo längre och vem vet hur jag mår om tio år? Katterna sköter ju sig själva men en hund måste ju aktiveras, därför väljer jag att vara utan hund...

Om jag saknar hundlivet? Absolut... Livet är inte alls detsamma, en hund ger så mycket mer än motion, de gör att människor möts och börjar samtala, de öppnar upp den allra suraste människa!

Gibson, jag önskar att du har det så roligt där uppe, den dagen jag själv lämnar denna jord så kommer jag och ger dig en bamsekram!

Ibland väljer man fel väg...

Idag gjorde iallafall jag det, jag valde fel väg så in i norden! Var ute och åkte runt dammen med lille rullen. Varför gjorde jag detta? Jag vet ju att lille rullen är urusel på skogsvägar... Hur som helst så är det ett parti där jag inte kan åka på stigen utan man måste ta el-ljusspåret en bit.

Jag tar sats och kommer upp för backen. Vilken tur tänker jag då men sätter mina ord i halsen då jag kommer på att jag nu måste åka nedför en jäkla brant backe... Is i magen, is i magen, is i magen... Sakta, sakta kör jag nedför och de första tio metrarna går bra men sen brakar eländet lös...

Rullstolen börjar glida... Kvittar hur mycket jag kör bakåt med joysticken, den bara fortsätter. Till slut får jag hoppa ur, jag glider mig ur framför rullen och då stannar den faktiskt. Tur det för annars hade jag fått fotstöden på mina vader och då hade jag ramlat och blivit överkörd av min egen rulle!!!

Sista biten av backen går jag bredvid rullen och kör den framåt. Satte mig sen i rullen och körde hemåt. Precis när jag satte nyckeln i dörren började det att spöregna, inte dåligt att ha tur två gånger på en dag...

Idag fick jag min vinst jag fick genom att Buddha vann tredje pris i tidningen kattliv.

Nu var jag ju tvungen att städa kattlådan för att se hur bra detta medlet verkligen var. Jag måste faktiskt säga att det var mycket bra men jag vet i katten om jag skulle betala 500 spänn för detta själv. 

Nu ska jag sticka lite på min kjol, tjingeling!