Vädret har varit fantastiskt ända tills igår. Idag regnar det och faktiskt så är det rätt så skönt att få en dag utan att svetten rinner. Lyckades bränna mina armar också, det där med solkräm är ju bara för amatörer (som min käre far brukar säga). Ärligt talat så har jag ingen solkräm, jag kör på känsla istället. Ibland glömmer man dock bort att tänka på sådana saker.
Annars är livet som vanligt. Lite trist alltså... Jag saknar Anette så otroligt mycket, hon fanns ju alltid där liksom. Jag pratar ju med henne ändå med hon fattas mig. Jag klarar väl mig ändå för vänner har jag och underbara är de men saknaden finns där.
Jag har knappt inte stickat något sedan Anette gick bort. Jag ärvde ju alla hennes garner så jag kan sticka varenda dag resten av mitt liv tror jag utan att köpa något! Ändå tar det emot så otroligt mycket bara jag tänker på att sticka. Vill inte använda hennes garner heller, känns som om jag gör fel på något sätt. Märkligt men sant. Denna känsla kommer säkert försvinna men nu känns det så.
Jag sätter in lite kort på Tussan och Zoya, de ska vara på samma ställe bägge två samtidigt. Buddha däremot tar det lugnt och tittar på istället!
Jag hoppas att ni har en underbar sommar, njut av varenda minut...
