Modiga Buddha!

Den som känner mina katter vet att Buddha tillhör de något fega och försiktiga katterna, Tussan är mycket mer vågad, iallafall när det gäller materiella ting. Människor är Tussan reserverad mot medans Buddha är gärna möter folk i dörren (man kan ju få lite kli på magen!).

I natt har det snöat rejält så det kändes extra roligt och spännande att släppa ut de fyrbenta på balkongen. Hur skulle de reagera?

Tussan var som vanligt först ut, hon var inte så glad i snön utan satte sig direkt under en stol där det var snöfritt.

Buddha vägrade först att gå ut...

Sen blir man ju lite nyfiken på det där vita där ute...

Eftersom Tussan hade tagit den enda fläcken som var snöfri så var Buddha tvungen att gå ut i allt det vita.

Han var inte dålig, han vågade utforska snön ordentligt!

Hans gång var dock rätt kul, sprätta med benen efter varje steg är rätt gulligt!

Jag är hängig, känner mig inte på topp än men det är iallafall på väg åt rätt håll. Tack och lov...

Lite snö och fortfarande slemmigt...

Härom dagen kom det snö!

Lite blött men ändå snö!

Idag på morgonen var det ytterligare lite mera snö eftersom det snöat på natten. Här ska Buddha och Tussan gå ut i snön och kolla. 

Buddha var faktiskt modigare än igår för då sprang han in när han fick en snöflinga på sig!

Tussan är inte alls rädd för vare sig regn eller snö.

Nu ser man hur mörk grabben har blivit...

Efter att ha varit så kall om rumpan och tassarna är det skönt att hoppa upp på fårskinnet och hamna i trans medans klorna trampar sig in i fårpälsen...

Jag passade på att ta lite "snygg-kort" på Buddha.

Han tröttnade dock rätt så fort...

Tussan gillar inte alls kameran som Buddha gör, bäst att gömma sig alltså!

Själv är jag inte pigg än... Vilken j-a förkylning, maken till slem har sällan skådats av mig! Tur det kommer ut men ibland hamnar det där det inte ska vara (Snöt mig och det kom så mycket så det hamnade innanför min kofta, mysigt värre (not)). Dock måste jag följa med på utvecklingssamtal men det är ju snabbt avklarat. Man orkar inte direkt dansa hambo när man mår så här ;-)

Seg...

Det var en seg jäkla förkylning, jag är fortfarande inte bra... Jag tar mitt slem och drar något gammalt över mig... Hoppas ni själva mår bra och är uppe på benen och dansar!

För mycket snor?

Ja, det kan man undra... Idag är jag helt off, huvudet är totalt avstängt och jag svettas som en liten nasse hela tiden. Ändå fick jag för mig att jag skulle följa med grannen på ett stadsbesök, jag skulle bara inhandla alvedon...

Ja, eller hur... En ask alvedon plus tre kassar och en hink full med annat. När jag kom hem upptäckte jag oxå att jag råkat stänga in Tussan i Emmys rum... Stackarn hade suttit där inne i minst två timmar alldeles själv medans jag var borta... Men som sagt; Jag skyller allt på snoret (kan inte ens hitta rätt tangenter nu när jag skriver, får sudda en j-a massa...)

Imorgon ska jag inte göra något, kom ihåg att jag har sagt detta!!!

Förkyld...

Snoret flödar, både barnet och jag snyter oss för fullt... Jag kan inte fatta hur kroppen kan producera så mycket snor... Hoppas ni där ute är snorfria!

Blodkärlssockar!

Ja så kommer jag att döpa dessa sockar till då det var deras fel att mitt finger så ut som det gjorde! Jag vilade fingret någon dag med just stickning med fem stickor och sen var det inga problem längre.

Jag har stickat dessa i mellanraggi, de ser riktigt smala ut men så blir dom när man stickar 3 räta, 3 aviga och vrider sockarna.

Den som ska ha dessa sockar är faktiskt ingen mindre än Anette!

Jag har inte stickat någon resår utan började direkt med 3 räta och 3 aviga, då blir kanten lösare. Nu hoppas jag att Anette blir nöjd (annars får du sticka ett par nya själv vännen!!!).

Nu är det snart första advent (höll faktiskt på att skriva första maj!!! Önsketänkande!) och som vanligt har kommunen kommit med den årliga granen. Den var himla fin faktiskt och jag hoppas bara att lamporna kommer i den innan julen börjar...

Får nog ta det lite lugnt...

Då menar jag med att sticka faktiskt! Jag håller på med ett par strumpor med stickor nr 2,5. Det är rätt smått och detta gör att jag nästan krampar ihop fingrarna för att hålla stickorna. Så precis i den leden där jag håller ena stickan så hände detta:

Blodkärlet sprack!

Först såg det ut som ovan.

Dagen efter såg det ännu värre ut...

Tala om att det ser ut som om jag har brutit fingret eller nåt!

När det sprack gjorde det rätt ont men nu känns det inte alls även om det der lite konstigt ut.