Katten som försvann!

Igår satt Emmy och jag och fixade med hennes läxor när jag frågar om hon har fönstret öppet? Med öppet menas att fönstret är öppet till första spärren, det vill säga ungefär 10 cm. Första frågan som genast poppar upp i skallen när ett fönster har varit öppet är "Var är katterna???". Fram med godis och kalla på dom. Zoya kom direkt och Buddha strax efter men var var då Tussan?

Vi letade och letade... Sen letade vi mera ingående som till exempel att kolla i frys och kyl (ja man vet ju aldrig i denna vimsiga familj...). Ingen kisse någonstans... Jag tog först kryckorna och kollade utsidan, sen gick vi in igen och kallade på henne... Nä inget svar... Då tog jag på mig ordentligt och satte mig i rullstolen. Om jag så skulle leta hela natten så skulle jag hitta henne!

Emmy på cykel och jag i rullstol, så for vi fram genom samhället i jakt på liten kissekatt. Vi ropade och letade igenom varenda träd och buske runt huset. Sen fick Emmy stanna hemma för hennes cykel hade så dåligt med luft medans jag åkte runt hela samhället. Jag åkte längs med "stora vägen" och tänkte att det var bättre att hitta henne överkörd än att inte hitta henne alls. Tussan skulle säkert klara sig ute men hon är en så himla go katt så någon måste ju pussa och krama henne lite ibland, ensam ute i skogen skulle nog liten Tuss bli alldeles förvildad...

Jag hann tänka massor av hemska tankar innan jag efter 2 timmars letande drog mig hemåt... Emmy grät som om jorden skulle gå under, det var ju hennes fel tyckte hon, hade hon inte lämnat fönstret öppet så skulle Tussan finnas hos oss. Jag sa att jag inte var helt säker på att Tussan skulle kunna pressa sig igenom denna lilla springa, hur hade hon gjort?

Emmy skriker plötsligt till: "TUSSAN; HON ÄR JU HÄR!!!!" Varifrån hon kom vet jag inte men hon liksom bara hoppade fram som en gubbe i lådan. Kanske var det hennes sätt att skämta "aprillo" med oss, vad vet jag? Vad jag vet är att alla mina katter är mig så kära så jag vill inte vara utan dom alls! En stor orolig klump lossnade från min mage och Emmy och jag nästan grät av lycka, hon fanns här hemma hela tiden...

Buskatt...