Kvällens vedermödor...

Ja... Ska man titta på film eller tv? Det är den stora frågan just nu... Jag har en hel hög med olika DVD samlingar med typ "Beck", "Van Veeteren" och "Mordkommissionen". Kanske vore läge att börja titta på något denna veckan då barnet är borta!

Efter min runda innan idag så la jag mig på soffan och slocknade som en gris. Blev väckt av två stackars maj-blomme-försäljare som fick sitt livs chock över att se en nyvaken Renée med tofsen på sne (vad vitsig jag är). Såg ju ut som kriget märkte jag efter att ha kollat mig i spegeln! Stackars barn...

Sedan var jag så duktig så jag gjorde om den där jäkla ansökan om inresetillstånd till USA igen. Denna gången skrev jag inte fel, inte heller kryssade jag i någon olämplig ruta (vilket jag gjorde sist...)... Jag fick dock inte ut något tillstånd idag utan de skulle kontrollera mig (?) innan. Hur gör dom det? Ska jag bli orolig nästa gång det ringer på dörren? Det tror jag i och för sig inte, men, men... Än ropar jag inte "HEJ" kan jag säga! Kan inte ni som läser hålla era tummar åt mig? Det känns som om jag skulle behöva det!

Dagens promenad bland vitsippor!

En helt underbar bild måste jag säga... Att vara där i verkligheten är ändå mer underbart! Att få se detta med egna ögon är något jag är väldigt glad över. Just idag är jag extra glad eftersom jag har ryggskott och ändå gav mig ner på denna skumpiga väg trots detta. Men det gick!


Hur fint är det inte med vitsippor? Fast jag lät dom faktiskt vara där dom var för dom är finare där än i en vas hemma tycker jag faktiskt...



Fiskmåsarna har oxå vaknat till liv. Var är dom under vintern? Kan dom inte stanna där i så fall? Dom låter ju så mycket liksom...


Nu är jag dock helt slut, svetten rinner och jag är helt skakig av att kroppen inte har någon lust mer... Så jag lyder och ska alldeles strax krypa ner i soffan under en filt, måste bara äta lite först. Kram på er alla!!

Våga!

Vaknade av att jag könde mig ungefär som mannen på denna bild, med andra ord så hade värken i armen flyttat sig till ryggen under natten! Jag måste säga att detta är ju helt märkligt... Så att ta sig upp ur sängen var lite av ett stort projekt som jag till slut fixade med stort besvär och många pust och stön! Man kan faktiskt inte annat än skratta åt eländet faktiskt:-D Tycker faktiskt att det räcker med den "vanliga" värken som jag alltid har, jag vill inte ha mer!

Barnet har idag gått till skolan för att inte komma hit på en hel vecka. Hon ska nu vara hos sin pappa. Fast hon kommer efter skolan och hämtar lite saker som hon ska ha med sig förstås för hon kan ju inte vara utan alla sina LittlestPetShop...

Nu när Emmy inte var här så hade jag ju tänkt åka till stan och gå på loppis... Kanske inte det bästa när man har typ ryggskott... Visst, jag åker ju el-rullstol men hela stan är full av kullersten och trottoarkanter och med en väldigt öm rygg så blir det en aning jobbigt faktiskt... Hmmm... Blir nog så att jag trotsar det onda ändå för till ett loppis ska jag under veckan, BASTA! "Tesagt e tesagt å tesagt gäller!" (från Stefan och Krister).

När jag var yngre (och inte lika dålig som jag är nu) så körde jag bara på trots värk överallt. Läkarna sa att det inte var något fel på mig och då tänkte jag att det var väl fel inne i huvudet helt enkelt! Så jag körde på i hundratjugo... Numera har jag lärt mig en läxa av det och kör inte på så hårt längre. Visst, jag gör saker ibland som jag kanske inte skulle göra, kör kanske lite över min gräns men man måste få känna att man är en människa! Jag är JAG och inte en sjukdom!!! Det blir nog så väldigt lätt att man fastnar i ett mönster, ett ekorr-hjul av värk, gnäll, trötthet och egoism. Sjukdomen tar ett benhårt grepp om dig och du ger dig för du orkar inte längre... Därför är det viktigt att man lär sig att hantera sin värk så man kan leva ett relativt normalt liv. Ett liv med glädje alltså.

Hur man gör för att leva ett liv med glädje vet jag egentligen inte. Kanske blir man bara sådan? För mig var det nog så att jag gick in i väggen (den är hård som fasen kan jag meddela...) 2002 och detta gjorde att jag sökte psykologhjälp. Då hade jag redan gjort värken till min "bäste vän" men jag fick den sista pusselbiten till att bli en harmonisk människa. Trots att min kropp är fysiskt väldigt dålig så mår jag psykiskt bättre än jag någonsin har gjort!

Så om du tycker att livet är pest, tveka inte att söka hjälp för det FINNS hjälp. Bara att våga berätta för någon om ens innersta tankar kan göra underverk! Våga och du kan nå hur högt som helst...

(Ett litet ps. Man behöver inte lida av en kronisk sjukdom för att behöva prata!)