En aningens bättre...

...känner jag mig just nu. När något som gör mig upprörd infinner sig så måste jag stanna upp och bara få vara ifred och tänka. Idag har jag varit i mina föräldrars trädgård och bara suttit och rensat hjärnan... Tittat på dessa "mini-prästkragar" som vi kallar för "pytte" och tänkt på hur vackra de är i all sin enkelhet. Studerat körsbärsträden och funderat på hur ont i magen man lär få när de är mogna... Klappat hunden... Sådant som gör mig lugn helt enkelt.

Jag kan inte gråta... Eller jag KAN gråta men det kommer aldrig någon gråt när jag är ledsen... När man kan gråta så lättar ju så himla mycket. Jag måste hitta andra saker som lugnar mitt inre.

Vad gör ni när kroppen känns som om den ska sprängas?

Helt slut...

Så känner jag mig, helt slut i rutan... Som om någon har tagit och dragit ur proppen och all energi långsamt sipprade ut från min kropp... Jag hade ju inte så mycket energi innan liksom... Ändå ska jag försöka skingra mina tankar och åka upp till mina föräldrars hus och tvätta lite täcken. Måste skingra tankarna...

Tankarna far runt likt en centrifug i huvudet. Huvudvärken kommer som ett brev på posten, att tänka för mycket gör att sinnet gör ont... Jag kan inte berätta varför jag mår dåligt... Inte än. Jag måste reda ut min hjärna först, lägga upp en strategi liksom. Ibland är det svårt att sätta ord på känslor... VÄLDIGT svårt...

Solen skiner iallafall och det är ju bra...