Ja, nu är jag så där jäkla slö igen. Har inte varit här inne på ett tag så nu var det dax! Vissa dagar orkar jag inte att skriva eller ens ha med mig själv att göra och då blir det så... Jag har något i kroppen som inte känns riktigt bra (förutom EDS:en alltså) och de lärde kan inte räkna ut vad det är...
Först så kollade de mina lungor, inga fel... Sen kollade de mitt hjärta, inga fel... Nu sist så trodde de jag hade fel på sköldkörteln men där var det heller inga fel... Jag samlar på mig så otroligt mycket vätska, ser snart ut som en fyrkant. Har gått upp 20 kilo i bara vatten och det bara ökar! Ingen vet vad detta beror på så nu ska jag till doktorn på fredag så får vi se.
Det är en doktor som jag inte vet ett skit om så det kan gå hur som haver! Min älskade doktor som jag hade har flyttat till en annan ort och här står jag alldeles ensam och övergiven... Just så känns det: ÖVERGIVEN! Varför? Jag fattar faktiskt inte något om jag ska vara ärlig och jag har inte tagit reda på varför han slutade. Allt jag kan säga är att han är saknad...
Så istället för att känna sig trygg och säker är jag totalt nollställd. Här får jag säkert sitta och berätta heeeeeela min historia igen och så kanske han ändå inte förstår mig... Okej, jag är negativ just nu men jag har alltid haft sådan otur med läkare tills jag fick Hejco... Läkare har alltid sagt "men lilla gumman...." och klappat mig på axeln. Precis som om jag är totalt dumförklarad. Kanske är det bättre att tro att allt går åt skogen för då blir ju minsta lilla positiva grej en stor lycka!
Ja ja, vad är väl en bal på slottet... eller... To be continued!
