"Tänk om allt regn hade varit snö..."

Den kommentaren skrev Fru Venus alldeles nyss med tanke på mitt förra inlägg om översvämningen. Det är bara det att nu har regnet blivit snö PÅ RIKTIGT!!! Attans... Jag är inte glad i snö... För det första mår jag inte bra i kyla och för det andra så är det så jobbigt att ta sig fram...

Jag kan ju fortfarande köra bil om jag vill och om jag har en bra dag. Vintertid kör jag väl inte speciellt mycket. Har svårt att ratta bilen nuförtiden så jag vill helst inte utsätta mig själv och andra för skador på grund av min sjukdom. Speciellt inte nu när jag inte har dubb-däcken påsatta! Min käre fader ska göra detta men jag tyckte allt att han kunde lugna sig med detta, jag kan ju åka färdtjänst om jag vill!

Ikväll har Emmy och jag suttit med matte-läxan. Det brukar innebära svårigheter men idag så var hon helt enkelt suverän! Detta som har varit så svårt för henne börjar äntligen lossna! Då blir man en riktigt stolt mamma!!!

Här händer det grejer!

En alldeles trist och regnig dag kan helt plötsligt göra en trädgård översvämmad. Detta är inte första gången det händer just här..

Efter att grannen föste allt vatten så det rann åt vårat hus så var till slut brandkåren tvungen att komma och pumpa bort vattnet.

Här uppe till höger finns en bäck och den var full med skräp troligtvis. Efter att brandmännen rensat där uppe slutade snart vattnet att forsa.

Dock hade det hunnit att bli en rejäl pöl utanför vårat hus. Jag står här på balkongen och fotar. Brandmannen som står vid pumpen undrade om jag skulle göra ett svanhopp... För några år sedan (Emmy var kanske 4 år) så var det oxå översvämning utanför. Då hoppade hon faktiskt i och badade!

Skönt att brandkåren kom så fort. Förra gången detta hände var det natt och upptäcktes inte förrän vattnet redan hade runnit in i huset... När sådant här händer är jag alltid så glad över att jag bor på andra våningen!

Det är bara regn hos mig...

Ja så sjöng Orup en gång i tiden och idag så passar den sången som handen i handsken här. Mörkaste Småland har blivit ännu mörkare och regnet har strilat ner i flera dagar nu utan uppehåll. Skönt och mysigt om man får sitta inne med en filt och tänt ljus, inte lika mysigt om man måste gå ut med hunden...

Anna-Britts tax Egon vill inte ens gå ut i detta vädret. Om hon tar ut honom så får hon dra runt honom... En aningens pinsamt tycker Anna-Britt. Sen kom vi på att om vi hade Gibson som draghjälp så gick Egon utan en enda protest! Därför hämtar jag Egon och Anna-Britt varje gång jag ska ut med hunden! Det blir dock ett problem när vi går in för då vill inte Egon gå och Anna-Britt får dra hem honom... Vilken hund...

Gibson är dock en hund som aldrig har brytt sig om varken väder eller vind. Han har varit ute i ösregn och snöstorm och alltid varit lika glad. Numera märker jag dock att han blir äldre och äldre... Han är ju snart 13 och ett halvt så han ÄR ju gammal... Snart finns det ingen återvändå.

Jag vill inte ha kvar honom för min skull. Jag hoppas att jag ser när det är dax. Hur mycket det kommer att smärta mitt hjärta så måste jag tänka på att han inte får lida. Jag ser att han har ont i sina tassar (han har artros). Jag ser oxå att han är mycket tröttare än förut. Tanken på att jag ska ringa samtalet om hans avlivning är skrämmande... Overkligt... Så otroligt smärtsamt... En dag måste jag göra det men varje kväll så ber jag till högre makter om att han lugnt och stilla ska somna in när han sover. Det vore så mycket enklare...