En alldeles trist dag...

Ja roligare än så blir det nog inte. Fast jag har suttit ute nere på gården med hunden och stickat lite granna. Dock blev jag avbruten av nån sorts turist-diarée... Kan man ha det fastän man inte är turist??? Fick iallafall ta det långa benet före det korta. Måste vara all denna Amerikanska mat som helt enkelt måste ut! (Panncakes med lönnsirap, toast, söta Kellogsflingor, glass, friterad kyckling, pizza, pasta, hamburgare, strips och mycket mer...)Sen jag kom hem har jag inte ätit en enda liten grej som innehåller kolhydrater tror jag! Magen har helt enkelt fått en chock...

Jag blev klubbad!!!

Jag höll mig vaken igår... Dock endast till klockan 20:00, sen däckade jag som om jag blivit klubbad av värsta vikingen! Sov gott som bara den men när jag vaknade vid sju-tiden så kunde jag inte röra mig i sängen! Samma sak hände en morgon i Florida men då kunde jag ju ropa på mor min att hon gav mig en tablett. Nu halvslumrade jag mig fram till klockan halv tio och med mycket möda och stort besvär kom jag äntligen upp ur sängen!

Vilken tur att mitt älskade barn bestämde sig för att vara hos sin pappa för just nu är det jobbigt till och med att ha hunden. Ryggen är helt åt skogen och varenda nerv signalerar... Jag hoppas det hjälper att jag är i stillhet ett tag så det lugnar sig. Detta är ju nackdelen med att jag bara bedövade smärtan med piller i USA. Men å andra sidan så hade jag ju missat så himla mycket av resan om jag nu inte var på alerten hela tiden. Jag får göra så att om det gör förjäkla ont så ska jag titta på bilderna och tänka "det var värt det!"...