söndag 9 januari 2011

Isgata...

Ingen rolig syn som möter en när man ska ut med hunden... Is, is och åter is så långt ögat når... Det var så halt så till och med bussen, som skulle upp för en backe, hade kanat bakåt och ställt sig på tvären över hela vägen! Inte ens bärgningsbilen kunde rädda bussen utan räddningstjänsten plus en stol grävmaskin fick hjälpa till.

Vi två kvinnor (Anna-Britt och jag) såg alltihop och vi kom på den smarta idén att det kanske hade varit bättre att backa bussen och köra en annan väg som inte var så hal... Hade nog gått fortare iallafall... Men de kämpade på dessa män med grus runt hjulen och en busschaufför som slirade på kopplingen så det stod härliga till. Dock så lyckades de till slut!

Lille Buddha är ju så kär i sin blåa boll som ni vet men att han skulle gå så här långt trodde jag inte:

Tycker den lille sudden växer så det knakar... Fast kanske känns det så för att han visar mer och mer av sin underbara personlighet. Bara detta att han går fram till matte och berättar varenda gång som hans blåa boll är borta. Idag har han vågat att gå under Gibsons mage, det var inte dåligt! Hoppas att han ska våga sig på att leka med Gibson snart... Fast det har varit skönt att han har låtit Gibson va iofs, tänk om han hade börjat riva honom i såren...

Nä lille Buddha är världens bästa kisse! Fast jag har ju världens bästa hund oxå... Inte dåligt att få två så underbara djur eller hur ;-)