Här hemma är det tyst och tomt... Emmy fick reda på det när hon kom hem ifrån skolan. Hon grät i min famn men sedan kunde vi sitta och titta på bilder av Gibson och prata minnen.
Jag har gjort som ett litet altare med bild på Gibson, ett tänt ljus och i glasflaskan ligger det en hårtuss från honom...
Detta kortet tycker jag är så fint, de två "syskonen" som vi skämtsamt sa om dessa två.
Min kära syster skickade blommor till mig dagen efter, så fina, jag blev så himla glad...
Jag är inte världens bästa just nu... Att läsa era bloggar blir liksom inte av, jag orkar inte helt enkelt. Huvudet känns helt tomt... Antar att det får ta tid att bli "normal" igen, han har ju varit min käreste vän i hela 14 år och det kan man inte ta med en nypa salt direkt.
Gibson kommer att kremeras ihop med andra, en så kallad gruppkremering... Jag kände att det kvittade om han kremerades själv eller ihop med andra. Det är ju bara själva skalet av honom som finns kvar... Stoftet kommer att spridas i en minneslund i Rimforsa (ligger någonstans vid Linköping).
Jag tror inte att jag kommer att åka dit och titta. För min del finns Gibson i mitt hjärta varenda minut i resten av mitt liv. Att ha en grav/minneslund att gå till kvittar mig.
Nu ska jag försöka gå ut och gå en sväng. Frisk luft är ju aldrig fel!
Många kramar till er ALLA!
