Jag är en rätt så vågad person. Iallafall när det handlar om att köra el-rulle. Jag kör där andra inte skulle våga om man säger så... Oftast går min framfart bra men ibland går det (på ren svenska) åt helvete...
Idag var det så nära att det gick riktigt åt skogen... Var ute med hunden nere vid dammen. Runt dammen har det alltid varit en stig som numera är omgjord så även jag kan åka där. Dock så är ju min hund av den äldre sorten så jag tänkte att jag tar el-ljusspåret hem så det inte blir en så lång runda. El-ljusspåret är brett och bra på alla sätt men på spåret ligger ett lager med sågspån.
När jag kom ut på spåret så var det en brant backe framför mig. Jag är ju van vid backar så jag bara körde. Gibson stannade och luktade lite och då var jag tvungen att sakta ner. Ska man komma upp så måste man gasa fullt och nu "fis-åkte" jag... Gissa vem som fastnade typ 3 meter innan backkrönet? Jag sitter och lutar mig framåt för att inte rullen ska tippa bakåt, nu måste jag då vända hela ekipaget och åka nerför denna branta backen...
Jag hade faktiskt hjärtat i halsgropen när jag sakta vände rullen... Kändes som om den skulle tippa när som... Jag tog samma väg tillbaka med Gibson och tänkte att den vägen tar jag nog aldrig mer om de inte asfalterar den. Jag var nog inte nära döden det minsta men det KÄNDES så...
Regnet hänger i luften och jag ska lägga mig i soffan och njuta av smattret när det väl kommer!
