onsdag 26 januari 2011

När matte är borta dansar hunden...?

Här har ni honom, dagens tjuv:

Var ju på stick-café hos Anette ikväll och för första gången skulle de små liven vara ensamma hemma, en längre tid alltså. Jag gick klockan 18 och kom hem kl 21:30. Bägge djuren levde, lägenheten såg ut som när jag lämnade den och matte blev jätteglad! Sen gick jag ut med hunden och när jag kom hem så blev jag mindre glad när jag såg Buddhas matskål TOM!
Jäkla hund... (Jag hade nämligen fyllt på den precis innan jag gick...)

Buddha verkade dock inte bry sig, han var lika glad ändå! Gladast var han över kartongen till min nya vattenkokare:

Man kan till exempel använda den som en liten koja.

Sitta här och filosofera är ju inte helt fel...

Besök hos farbror doktorn!

Att träffa min läkare är alltid väldigt trevligt. Många människor avskyr sina läkarbesök av olika orsaker. Innan jag hittade min älskade doktor så var jag hos ett antal "nötter"... Inte en enda av alla jag var hos trodde på mig. Fast de såg mina röntgenplåtar på halskotpelaren som både visade en whiplash plus snea kotor så trodde den korkade läkaren att "jag skulle nog vara sådan"!

Min läkare som jag har nu, Hejco Schlesinger, är precis tvärtom... Idag pratade vi medicin. Efter lite bollande fram och tillbaka så beslutade vi att vi skulle höja plåstren från 25 mg till 30 mg och oxynormen från 5 mg till 10 mg. Jag har haft ont i huvudet nu hur länge som helst, tror jag är vinter-allergiker (jag och många fler!), så det ska bli skönt att bli lite mera människa igen.

Sedan fick jag en remiss till Team ortopedteknik för att göra en hård stödkrage. Jag tål inte att få en massa stötar nämligen. Köra bil börjar bli svårt för nacken likaså att köra el-rullen. Med en stabil nack-krage skulle det nog gå lite bättre.

Efter läkarbesöket åkte jag ner till stan, kollade rean på Lindex och tog ut medicinen. Var till och med så duktig så jag åkte upp till sjukhuset och lämnade remissen direkt. Sedan hämtade jag lillasyster vid stationen. Hon kom för att hjälpa far och mor med nåt men först ville hon snuffsa på Buddha! Nu har han både snuffsat och busat som fasen så han sover i soffan som en stock...

Själv ska jag snart ta mig en våning ner, stickcafé väntar!

Hur gör man?

Många som kommenterar skriver att de inte kan sticka men gärna skulle vilja kunna detta. Är man (som jag) pensionär så behöver man ibland göra något med händerna så man känner sig lite nyttig. Även om jag har jätteont i händerna så tar jag gärna den smällen för sticket gör mig lugn i sinnet...

Så hur gör man då? Det bästa är om man har någon släkting eller kompis som kan lära en. Vissa städer har ju stick-café och går man dit så hjälper säkerligen någon till! Jag köpte en bok som jag tycker lär ut detta på ett väldigt bra sätt. Det är både med text och bilder så man förstår det. Här är boken:

Jag har skickat efter den från Adlibris. Denna bok är bra, den tar upp det allra enklaste men oxå allt annat som man bör veta.

När man har ont i händerna så är det svårt att sticka. Dock finns det en fiffig grej som gör det hela enklare: RUNDSTICKAN! På detta sätt slipper man få ont i handleder! Jag stickar alltid med rundstickor numera. Värken i fingrarna är en smäll som man får ta om man stickar men jag själv stickar inte så länge åt gången.

Plus att denne lille vännen gör att man måste pausa ibland:

Den andre vännen jag har låter mig gärna sticka!