Det tar sig (fast i snigelfart...).

Vaktmästaren var här igår. Ovan ser ni beviset! 

Vissa saker man har i sitt hem är minnen. Gibson ställde sig alltid och rev på dörren när jag kom hem. Tyvärr så var jag ju alltid på fel sida dörren så att fya honom var inte det lättaste... Klösmärkena är mina minnen jag har kvar efter Gibson men tyvärr så kommer de att försvinna... Vaktmästaren har här kletat på ett lager spackel men det behövs allt några lager till...

Inte uppblåst men stor ändå.

Vaktmästaren hade med sig sin döva Jackrusselterrier och undrade om han kunde få följa med in. "Visst" sa jag, "bara inte katterna klöser ut hans ögon så är det väl okej!". tyvärr så har jag inga bilder men jag ska berätta vad som hände.

Den lille hunden är van vid katter men han var van vid att katterna springer sin väg när han kommer. Tussan var VÄLDIGT intresserad av honom, hon var så intresserad så stackars hunden ställde sin i ett hörn med ändan åt henne. Han tyckte det var så skrämmande att det kom en kisse som inte var rädd!

Sen fick Buddha syn på (ett monster, så såg han nog hunden!) hunden och jäklar, Buddha är stor i verkligheten men nu blev han en koloss! Han blåste upp sig och morrade som värsta panter, han tänkte nog att han skulle skydda oss alla från detta hemska monster!

Allt slutade med att jag fick sätta upp ett galler så alla djur stannade på varsin sida. Tussan satt klistrad vid gallret tills vovven var borta, tänk att hon är så nyfiken! Nästa gång så är nog ingen hund med så Anna kan spackla i lugn och ro. Det går framåt men det tar ju sin lilla tid, en del saker måste spacklas flera gånger... 

Trött jag blir, jag vill ha det färdigt NU!

Så här i slutet så måste jag säga TACK till Vivan Österberg som har målat dessa fina vykort. Jag vann nämligen ett tröstpris i form av dessa vykort och det var ju passande för jag gillar att skicka vykort! 

Vill du titta på Vivans alster eller kanske köpa något hon har gjort klicka då HÄR så kommer du till hennes sida.