Här hemma är det tyst och tomt... Emmy fick reda på det när hon kom hem ifrån skolan. Hon grät i min famn men sedan kunde vi sitta och titta på bilder av Gibson och prata minnen.
Jag har gjort som ett litet altare med bild på Gibson, ett tänt ljus och i glasflaskan ligger det en hårtuss från honom...
Detta kortet tycker jag är så fint, de två "syskonen" som vi skämtsamt sa om dessa två.
Min kära syster skickade blommor till mig dagen efter, så fina, jag blev så himla glad...
Jag är inte världens bästa just nu... Att läsa era bloggar blir liksom inte av, jag orkar inte helt enkelt. Huvudet känns helt tomt... Antar att det får ta tid att bli "normal" igen, han har ju varit min käreste vän i hela 14 år och det kan man inte ta med en nypa salt direkt.
Gibson kommer att kremeras ihop med andra, en så kallad gruppkremering... Jag kände att det kvittade om han kremerades själv eller ihop med andra. Det är ju bara själva skalet av honom som finns kvar... Stoftet kommer att spridas i en minneslund i Rimforsa (ligger någonstans vid Linköping).
Jag tror inte att jag kommer att åka dit och titta. För min del finns Gibson i mitt hjärta varenda minut i resten av mitt liv. Att ha en grav/minneslund att gå till kvittar mig.
Nu ska jag försöka gå ut och gå en sväng. Frisk luft är ju aldrig fel!
Många kramar till er ALLA!
13 kommentarer:
Hej Renée!
Du kommer säkert att märka att Gibson kommer att finnas i din närhet på ett eller annat sätt.
Det kanske dröjer ett tag men han kommer. Jag lovar att han dyker upp.
Just nu har han fullt upp att leka med de andra hundarna han träffat på andra sidan.
Du gjorde det rätta för Gibson.
Kram
Margit(maxelonia)
Tusen kramar från mig, vet så väl hur du mår, det tar ett tag men hur lustigt det än låter så lär man sig leva utan dem, men fy för dessa första dagar
Kom ihåg vännen, minnen lever kvar som stjärnor på himlen :-)KRAM!
MEN vad sorgligt. sitter här uppe med tårar som rinner ner för kinden. Skickar jätte många styrkekramar till dej och Emmy. Kram
Jag vet om någon hur det känns. Vi har nu bara en katt kvar. Vi hade som mest 9 st.
Jag kan inte lindra din sorg men jag kan säga att jag lider med dig.Men de ljuva minnena lever alltid kvar.Kramar från en vanlig eds syster som följer din blogg o älskar den kram
Jag minns hur det känns. Förstår att du behöver ta det lugnt. Min cairnterrier Hampus blev 14 år. Det kändes mycket tungt att ta beslutet, han hade ju varit en familjemedlem. Ta hand om dig och Emmy och Buddha!
stor kram
En sån här gång hjälper inga ord. Det är tanken som räknas. jag tycker du har en sund inställning till gravplats. jag har valt samma som dig för min katt. jag besöker inte platsen men han finns varje dag i mitt hjärta.Nu kan jag känna glädje när jag tänker på honom. Berätta roliga minnen om honom och vara tacksam för det jag fick. Som du säger det tar tid och det måste det få göra. Vilken fin minnesplats du gjort i ordning. Vad lycklig han ska vara när han se det från där han är.
Sov gott och kram
Som du skriver på slutet tycker jag det är med sorgen efter människor också, de lever i mitt hjärta och det spelar faktiskt inte så stor roll var graven eller minneslunden är. Skönt att Emmy och du kunde kramas och gråta och glädjas!
Jag lider med dej. Jag vill inte tänka på den dagen mina ska gå samma väg...
En stor kram till dej, och hoppas du ändå får en fin helg. <3
Jag vet var en av mina gamla hundar är begravd vi hade möjlighet då att gräva ner henne själva. Annars måste jag säga att jag har lite svårt för djurgravar. Jag hade nu valt som du gruppkremering och sen har man alltid sin älskade hund i minnet och i hjärtat. Det räcker så.
Förstår att du inte alls har så mycket ork med annat. Det är tungt. Den som aldrig haft ett riktigt älskat husdjur kan inte förstå.
Kramar och de varmaste tankar.
Många kramar från mig!!Vet av egen erfarenhet hur tomt det blir när man får låta sin hund somna in som man haft vid sin sida i fjorton år... Ta hand om dig!! Kram
Skicka en kommentar