Imorgon ska det ske... Jag ska alltså åka till sjukhuset i Eksjö och där besöka kvinnokliniken. Jag ska vara tidig som fasen så jag får en lugnande tablett, det har dom lovat mig! Sen ska det ske... En bit av livmodertappen ska de sno ifrån mig och JAG VILL INTE!!!
Det är faktiskt pinsamt men jag är 37 år och livrädd för ett vanligt litet sketet prov som andra gör utan att ens tänka en tanke... I flera veckor har jag haft svårt att äta, gått ner några kilo har jag säkert gjort vilket inte gör något alls. Men att vara så fruktansvärt rädd för en sak som tar en minut!
Jag har försökt att meditera för att rensa hjärnan lite, det har faktiskt fungerat men annars tycker jag att jag har varit hemsk nu ett par veckor... Jag vill inte prata med NÅGON. Jag vill bara vara ensam och virka och titta på tv. I natt hörde jag hur katterna lekte med virknålen så nu är den borta, vad ska jag göra nu? Sticka kanske? Så här dan före gäller det att ha schemat fullt nämligen.
Imorgon eftermiddag lär jag vara en lugn och glad människa igen...
9 kommentarer:
Jag förstår att du gruvar dig. Det mesta är dock som värst medan man gruvar sig för det. Väl där går det på något vis för det mesta bra riktigt bra. Jag håller tummarna!!!
lycka till - det kommer säkert att gå jättebra!!! Hoppas att du får tillbaka din virknål.
kramis å allt det bästa!
lillie
Lycka till! Det kommer att gå bra, och ge dig själv en liten "present" efterpå. Det brukar jag göra, när det är något jobbigt. Hoppas du får sova bra i natt, det hjälper att vara utvilad.
En stor styrkekram till dej! Det kommer att gå bra! Självklart gruvar du dej, det är ju inte världens behagligaste upplevelse. Men du fixar det!
Stackars Dig! Ja, det tycker jag verkligen. Jag kan känna din oro inför det där besöket, för jag är likadan.
Men det kommer att gå såå bra. Det vet jag. Det är ju skönt att du får ett piller så att du kan slappna av i alla fall.Gör som Helena föreslår. Tänk ut en fin belöning som du ger dig själv när det är klart.
Jag ska tänka på Dig. Jag lovar!
KRAAAAM från Åsa.
Inte för det är någon tröst just nu, men det brukar gå bättre än man tror...
Lycka till! Tummar hålles!!!
Kram!!!
Stackare, jag lider med dig! För mig är inte själva undersökningen det värsta, utan det inträffar när jag ska gå och vänta på svaret! Då brakar helvetet löst, fast jag aldrig har haft nån anledning att oroa mig, egentligen! Fullständigt övertygad varje gång om att det är kört!!
Samma sak vid mammografin, men där har jag lite större anledning till oro, eftersom det finns i släkten väldigt nära( fast bara ett fall)!
Håller tummarna för dig!
Lycka till! Det gar over fort. Jag berattade ju tidigare att jag gjort det och man anvande redan pa den tiden laser. Jag vet att det gar bra. Du ar hemma igen efter halva dagen
kram
Alla är vi rädda för olika saker, det kommer att gå bra!!
Kram
Skicka en kommentar