Förra gången vi hade stick-café så orkade ingen mer än jag att göra något alls och även jag la av rätt tidigt. Idag hade vi träff igen och nu var vi allt relativt flitiga allihop. Anette stickar på en handduk i bomull, mamma kör på sina raggsockor och jag gör ett plagg som man snurrar runt sig på något sätt... Jag kan inte förklara utan ni får nog allt se det när det är färdigt (om hundra år eller något sådant...).
Möttes av tre djur i hallen när jag öppnade dörren. Mysigt... Nu ska jag bara borsta tänderna så är jag färdig för sänggående. Imorgon ska de bägge rullstolsåkande "virrpanne-brudarna" till stan och göra gatorna osäkra. Man vet ju aldrig vad som kan hända när vi är ute, kolla in Anettes blogg så får ni se vad hon råkade ut för igår. Ja, inte har man långtråkigt direkt!
8 kommentarer:
Det ska bli kul att få se alstret när det är klart!! Jag stickade mycket innan jag stelopererade hela handleden, men nu är det för svårt tyvärr.
Det låter härligt med tokiga vänner, ett skratt förlänger ju livet!! :)
Pussa djuren från mina djur och gonatt! :)
Att du kan sticka!
Ibland önskar jag att jag hade kunskapen OCH tålamodet, men jag ids inte ta tag i det... *s*
Nej, en sådana resa får ni allt låta bli. Men i övrigt hoppas jag verkligen att ni får en trevlig tur. :)
Vad vore livet utan fyrbenta..
Ha en bra dag
Helena
Jag vill allt se vad du håller på att sticka och känner jag dig rätt är det snart klart!
Mysigt med era stickträffar!
Agneta kram
Jag önskar ofta att jag kunde sticka och virka men jag kan inte, det blir inge snyggt. Ska bli spännande att se vad du stickar nu. Kram
jag är också en virrpanna men utan rullstol. Gillar mig själv när jag är sådan. Andra har lite andra åsikter.
Ha en kul morgondag
Åh den som ändå kunde sticka
Skicka en kommentar