Idag ska jag på kalas... Egentligen skulle jag bara vilja krypa ner i soffan och titta på deckare hela dagen... Det var en dum dag att ha kalas på... Just idag när mina höfter har tagit semester! Utan höften så är det lite problematiskt att gå på kalas liksom... Men, men, det finns tabletter...
Jag fick en fråga från en kvinna (tror jag att det var) som undrade vad man skulle göra när man inte blev trodd av sin läkare. Hon hade blivit remitterad till en annan som hade ställt diagnos EDS men hennes vanlige doktor ville inte lyssna på det örat! Vad är det för doktorer i detta jävla Sverige???
Mitt svar är till dig: Byt doktor!!! På något sätt borde du kunna göra det! Man ska inte behöva ha sådana där korkade läkare som bara tänker på prestige hela tiden. Säg att du inte är nöjd med honom eller vad som helst, han kan ju inte nonchalera andra doktorers utredningar hela tiden.
Tyvärr så är det så inom svensk sjukvård att man måste våga göra sin röst hörd... För mig tog det 17 år från mitt första läkarbesök och tills den dagen då jag ÄNTLIGEN kom till Hejco. Detta tack vare att jag helt enkelt VÄGRADE gå till den läkaren jag egentligen skulle ha! Jag hade haft den läkaren innan och han menade på att det inte var något fel på mig!
VÅGA SÄGA NEJ!
4 kommentarer:
Hoppas du orkar gå på kalas och att du får trevligt!
Hej Renée!
Vi borde göra ett stort uppror mot alla idiotiska läkare som inte lyssnar på oss och inte lyssnar till vilken Diagnos andra läkare kommit fram till. Dessa idiotiska läkare borde inte ens ha någon läkarlegitimation. De borde bli drabbade av liknande sjukdomar som vi har. Är det bara Läkarlegitimationen som lockat dem (titta vad duktig jag är jag har en läkarlegitimation kom till mig så ska jag bota er.) Nej fy katten för dessa S.K läkare.
Ha en skön Helg
Kram Kram
Margit(maxelonia)
såna läkare finns tyvärr överallt, men du har helt rätt. Man måste våga stå på sig och byta läkare om den man har inte lyssnar.
Ja tyvärr måste man stå på sig och vara obekväm.
För min dotter tog det drygt 13 år att få en reumatisk diagnos, herre gud vad jag bråkade. Till slut fick jag en remiss bara för att lugna mig :(, jag var ju en sådan jobbig och bråkig mamma, så om jag verkligen ville att min dotter skulle vara sjuk så kunde jag väl få en remiss om det var så viktigt. Usch för dessa läkare vi mötte! Tyvärr var diagnosen det jag hade misstänkt under 13 års tid. Tänk om någon hade lyssnat på mig tidigare, då hade min dotter kunnat få hjälp mycket tidigare. Så ja, man ska inte nöja sig, man måste våga vara obekväm. /Kram
Skicka en kommentar